Hockeysnack.com

Efter alla tunga final förluster man upplevt som Modoit så fick man äntligen vara med och uppelva det som alla drömmer om. Jag hade inte möjligheten att få vara på plats i Linköping denna kväll, Jag fick följa matchen via tvn. När slutsignalen ljöd i Cloetta Center börjar polarna och min far att jubla av lycka medans jag satt hur lugn som helst i min fotölj jag insåg inte att vi verkligen vunnit guldet, det var inte förens dagen efter och resan norr över som jag verkligen insåg att Modo mitt älskade Modo var svenska mästare. Enda från Härnösand kom det bilar med Modo flaggor som samåkte hela vägen till Ö-vik och väl framme i Ö-vik så var det folk precis överallt och alla iklädda Modos färger man det var det maffigaste man varit med och och mina vänner Mårten och Otto som var med var lika imponerade och glada som en annan. När vi sedan tog plats i Swedbank för att hylla grabbarna började glädjetårarna att rinna ner för kinderna allså man var så enormt stolt och lycklig över att vara Modo Supporter denna dag sedan när spelarna kom in en efter en trodde man taket skulle lyfta från hallen och man såg verkligen glädjen. Men det jag minns bäst från just detta var när Döme våran slovakiska anfallare greppade micken och skrek hur mycket han älskade Modo det var otroligt stort sammtidigt som han haltade runt men han visade verkligen vad som gjorde att Modo gick hela vägen han visade vad The Heart Of Hockey är. Efter besöket i arenan drog vi upp på torget för att ta emot spelarna där och det var sjuk stämmning hela Ö-vik verkligen kokade. Denna dag kommer alltid finnas med i mitt hjärta och jag hoppas verkligen att det inte dröjjer 28 år tills nästa gång vi får uppleva något liknande.

Coding by Marcus Nyberg	Om hockeysnack.com \| Kontakta oss \| Cookies \| FAQ \| Regler \| Till toppen
	Sidan genererades på 0.007457 s (Serverlast: 0.17)

Cyklob