Hahl Bundys funderingar

Det förbaskade mörkret väller in redan vid 13-tiden. Som en filt av svart.

Man får beväpna sig med vingar. Vilket för övrigt är titeln på Thåströms nya skiva. :)

Sitter o tänker tillbaka på Timrås historia.
Jag tyckte jag hade en stor del av mitt liv i det förflutna. Jag tyckte jag levde som i en dimma. Jag tyckte jag levde med pausknappen nedtryckt.

Nu?

Tio år som i en hastig blick i döda vinkeln. Som en skugga som släpar sina kedjade fötter. Som en vind bara, rör sig i gardinen där i fönstret som håller kylan och snöröken borta.

Minns ni Kvartsfinalerna mot Modo? Vilka galna matcher! Några av de bästa detta årtionde.

Kommer ihåg att jag satt i ett gatuhörn på stan och grät. Det var varken första eller sista gången.

Slutspelsmatcherna mot HV? Skridskoskenan o på-åkningen av Backlund?

Det är plågsamt. Det är som att skära i ett infekterat sår. Hela Sverige skrattar. Alla hatar Timrå.
Jag satt ensam hemma framför en taskigt upptinad fiskgratäng och en starkbärs och försökte glömma eländet.

Det finns så många surt förlorade matcher. Det är som att öppna kranarna till hela världens skithus när man tänker på det.

Vad händer framöver? Ingen vet. Fruktansvärt plågsamt när man tänker på det.

Vad bär framtiden med sig i sitt sköte för Timrå IK?

Jag ska drömma om att 2012 blir året då Timrås Supportrar blir inbjudna till styrelserummen. Jag ska drömma om att Timrå går långt i ES.
Jag ska drömma om att Zäta, Lander, Erixon, Lindbäck, Pääjärvi, Regin återvänder till Timrå.

Men först ska jag drömma om att Vi fortfarande är ett ES-lag

Beväpna er med vingar!

Ha det.