Hahl Bundys funderingar

Kärleken till laget är som en stor saga redan innan vi föddes.
Det är en vacker tanke.
Att det finns oändliga ting medan vårt kött skrumpnar, vårt blod kallnar, våra kulor blir skrynkliga päron.
Laget var där före oss. Det är där efter oss. Vi bär bördan en liten bit.
Vi är en del av segerdansen under en kort tid.
Vi älskas av våra föräldrar redan innan vi föds. Jag minns första gången vi blev gravida.
Det tog två minuter av oförställd glädje innan jag började fundera på hur små storlekar det finns av Timrås tröjor...

En Hockeymatch följer ett visst mönster. Förväntan har sin egen dramaturgi.
Ett lag är en kärleksarme för oss som står där med våra flaggor som böljande hav över läktaren, som drömmer om framgång med ett surr i hjärtat, som sjunger våra sånger om tillhörighet, värme, solidaritet och stolthet.
Jag drömmer om att hålla min son i handen, hasta över vägen ihop med de andra i våra tröjor, i all vår längtan.
Varje match är en nystart. Varje ny match är en möjlighet att bli någon i den här tomma, kalla världen som skriker åt oss att våra drömmar är värda mindre än en fimp i en pissränna.

Det finns inget vackrare än ett älskat klubbmärke.
När Timrå spelar kan jag sitta framför teven och bara studera klubbmärket varje gång det är i bild. Jag njuter. Klubbmärket är ställföreträdande kärlek.
Jag plöjer ner all min förväntan, all min tro och mitt hopp i det där märket.
Så fungerar all god konst.
En bok tolkar dina känslor. En popsång el. rocksång beskriver ditt liv på tre minuter.

Ett klubbmärke får dig att känna dig stolt, kär, förälskad.
Hur kan det komma sig att man känner sig som man står i världens centrum, är utvald och unik, när man står tätt intill 5, 6 eller 7 tusen andra och allting handlar om spelarna nere på plan?
Magi.
Klubben vet inte ens om jag existerar och ändå blir jag stolt och glad när jag serTimrå märket i teve.
Visst är det fantastiskt?

Varje match har sin strategi, sin plan, sitt sätt att bli till. Ingen match är
den andra lik.
Varje gång en spelare tar emot pucken och ser medspelarna röra sig har han ett visst antal givna alternativ. Vi som tittar har några till eftersom vi sitter med alla facit, har översyn.

Vi älskar med hjärtat eller själen. Det är viktigt att komma ihåg det när snacket går om att ”sälja” klubben vi älskar, sälja iväg alla spelare o hall . För även om det krävs pengar för att vinna titlar är allt utan värde om vi inte har möjlighet att känna äkta glädje över dem.
Styckar vi upp hjärtat och säljer det i lösvikt spelar det ingen roll hur många titlar vi vinner efteråt. Vi kan ändå inte känna något.
Hellre själen intakt och ut mot VF i kvarten än vinna SM men inte ha hjärtat kvar.

Jag vet hur mitt hjärta låter. Jag vet vilka sånger det sjunger. Jag känner dess vitröda varma vind. Var någonstans jag står el. sitter på en hockeymatch påverkar mig inte.
Jag har mitt hjärta där.
Lidandet är en vacker konstform som Timrå har utvecklat till sitt eget.
Men också bedräglig. Den kan vara svår att ta sig ur, kan börja leva sitt eget liv.

Lidandet har frätande syra som blod, är som en Alien med väsande käftar och spindelkrälande gång. Men den vaggar dig till sömns. Den sjunger din barndoms sånger. Den är förrädisk på det viset att den känns behaglig medan den tar livet av dig.
I alla fall för somliga av oss. Vi med en självdestruktiv gen.
Vi som hämtar ”styrka” ur nederlaget.

Vi som gråter med ansiktet i händerna. Vi som alltid är sist kvar på arenan, när alla gått hem, när flaskor, flaggor och matchprogram är mat för hungriga sopcontainrar, leder oss lidandet hem genom natten.
Det är en farlig väninna. Ändå följer vi lidandet hem, sover över o värker sig igenom den svarta natten. Varför?
Därför att lidandet är bättre än ingenting, är bättre än likgiltighet.

Smärtan över förlusten är ändå något.

Vi är trots allt en del som klär våra ögon i kärlekens färg, allt för att slippa se grått på världen.
Vi är Timråiter o vi kommer för all framtid vara Timråiter.
Jag hoppas klubben, ledningen o spelarna inser det också.

Hjärtat Timrå IK.
Glöm inte Hjärtat!

En femdagars semester innebär en liten, nätt övernattningsväska.

Ett telefonsamtal tar i genomsnitt 30 sekunder.

Köer till herrtoaletten förekommer inte.

Du behöver inte bära runt på en väska med saker du i realiteten inte har någon nytta av.

Du kan gå på toaletten själv och behöver inte tre personer som skall följa med och stötta dig.

Du kan vara duschad och färdig på 2 minuter.

Genom att samla all disk och göra en kraftansträngning en gång var tredje vecka sparar du både tid och pengar.

Förberedelserna inför ditt eget bröllop ordnar sig utan din egen inblandning.

Om någon glömmer att bjuda dig till någonting betyder det att de glömt att bjuda dig; Inte att de hatar dig och de kan dessutom fortfarande vara dina vänner.

Du behöver inte raka dig nedanför halsen.

Inga av dina arbetskamrater kan få dig att gråta.

Du behöver inte krypa upp och lägga dig mot en hårig rumpa i sängen varje kväll.

Ingen höjer på ögonbrynen eller tar notis om att du är 37 och fortfarande singel. Det är inte ens någon som tycker att du måste vara underlig.

Du kan skriva ditt namn i snön.

Du har ingen biologisk klocka som tickar.

Lite blommor fixar alla problem.

När man fönstershoppar kommer man verkligen hem med ett fönster.

Du behöver inte städa hela huset för att någon skall komma och läsa av elen.

Din bilmekaniker ljuger inte för dig.

Du skiter i att ingen märkt att du klippt dig.

Du kan titta på TV med en kompis i flera timmar utan att säga ett ord och ändå inte behöva oroa dig om huruvida han är sur på dig.

Hela världen är din personliga pissoar.

Ett humör oavsett vecka.

Samma jobb, mer betalt.

Grått hår och rynkor ger dig karaktär och personlighet.

Fjärrkontrollen kommer aldrig att tillhöra någon annan än just dig.

För att slippa sjukdomar behöver du inte sitta på huk 20 cm ovanför ringen när du går på en offentlig toalett.

Människor tittar dig i ögonen och inte på din bröstkorg när du pratar med dem.

Du har ett normalt och hälsosamt förhållande till din mor.

Om du glömmer att ringa en vän som du lovat ringa kommer inte dina andra vänner att försöka ta reda på vad du har emot honom.

En vacker dag kommer du att bli gubbsjuk - och du ser fram emot det!

Du måste inte komma ihåg allas födelsedagar och bröllopsdagar.

Livet går vidare, även om man inte har rena lakan.

Att ha ölmage är ett utmärkt skäl till att bära T-shirt.

....DÅ började hockeyn!

Sommaren har läkt en svart o ångestfylld person efter debaclet i kvarten mot
mot HV.
Jag Visste att det skulle bli svårt o det blev det. Man vaknade kallsvettig, fullt
skrikandes i flera veckor efter den 6:e Kvartsfinalen.
Dr. Psykos fick jobba fyrdubbla övertidstimmar bra länge, det ska poängteras.

Flugfisket räddade en stackare som mig i sommar. Att befinna sig vid en tjärn, en rinnande å, älv, You name it! är som balsam för själen.
Spec när man är i fjällvärlden o kan få några veckors frid o lugn för att hitta
sig själv i en bräcklig kropp med ett ännu klenare psyke (hockeymässigt).

Jag har väl sagt detta tidigare o det står på min presentation: "Att vara Timråit
är en sjukdom som lindras av sömnen 8 timmar om dygnet...på sin höjd!"
o det var faktiskt som så att sömnen inte räckte till efter alla år av Hockey-
ångest.

Det är faktiskt som så, kom jag fram till vid en fantastisk tjärn med vakande
öring o röding, Att det är dom ouppfyllda drömmarna om Guld som håller en
vid liv!
Det är inte längre en fråga om att hålla sig frisk. Det handlar om att hitta
en sjukdom som man trivs med.
Jag trivs med att vara en Timråit, det är min sjukdom o då måste jag
lära mig att hantera det när hockeyångesten slår till. För det är inte fråga om
OM den slår till utan NÄR den slår till, o just därför behövde jag denna sommar
för att komma till insikt o lära mig att hantera detta o min ventil är: Fiske!

Men för att återgå till ES- premiären, så mådde jag så fantastiskt bra men ju
längre matchen pågick så kände jag den "gamla vännen" dyka upp.
Jag såg honom inte först men jag märkte att det var nånting som
kom närmare o närmare för varje minut.
Till slut kände jag den gamla omfamningen hårt, känslofyllt o samtidigt
inte alls förvånande:
"Välkommen min Vän! Long time No see!" sa jag lite tyst o Ångesten log mot
mig på ett sätt som bara den gör o som ni som drabbas av den så väl känner
igen!

När man väl står inför Ångesten så är man redo att Leva, för då vet man att Hockeysäsongen har börjat igen!

...men det är inte fisket.
Jag åkte iväg till en tjärn i Ljustorp igår. När jag åkte hemifrån så sken solen o
jag var upplagd för en härlig fiskekväll i en natur som är fantastisk.
Ju närmare jag kom desto mörkare blev det o jag fick känslan över att detta
blir inte bra, med tanke på att det låg regn o åska i luften.

Tyvärr fick jag rätt när jag närmade mig tjärnen till fots. Precis när jag kom ner
o ställde mig i skogsbrynet o såg ut över tjärnen som låg där så underbart
inbjudande så kom regnet o förstörde precis allt.

Jag kände att musten o den inneboende känslan av geist rann ur mig i takt
med att regnet strilade ner.
Flugfiske var inte att tänka på men jag började kasta lite smådrag o spinnare
med UL-spöet, 11 fot, så man kommer väldigt långt o dessutom med en
aktion som gör att fisket är i klass med flugfiske om man får hugg.
Det blev bara ett hugg sen var det dött.

Regnet började avta under tiden jag gick runt tjärnen o fiskade, inte ett vak
nånstans.
När jag hade gått runt halva tjärnen så började solen spricka fram igen men
det var fortfarande inget vak o ingen rocken på ytan, vilket är konstigt
eftersom det är den tiden nu. Har Rockenkläckningen redan varit här?
Det verkade otroligt eftersom tjärnen som var på lägre höjd för nån dag sen
var full av rocken.
Det skulle visa sig sen, när jag lämnade tjärnen till förmån för den andra att
jag hade rätt. Där kokade det av fisk o av rocken när jag kom.
Men just nu var jag här uppe o kände att jag behövde flugfiska lite trots att
det inte var ett enda vak.

Jag satte på en fluga som jag precis skaffat mig o som jag tror mycket på men
när jag hade gjort ett antal kast utan resultat så beslöt jag mig för att byta till
en fluga som jag skaffade samtidigt o som har visat sig vara en killer.
Har tagit 9 st öringar på de senaste 2 ggr o missat en mängd påslag pga
ringrostighet. Hrrm hrrm.
Jag lät flugan landa på ytan o stripade in lite så jag fick tafsen rätad.

Pang! där satt den.
På 1:a försöket med flugan. Helt underbart. Sen var det faktiskt dött igen o
jag beslöt mig för åka till andra tjärnen.

När jag kom dit så vakade det inte så mycket men den som var där sa att det
hade vakat nåt kopiöst under eftermiddagen, även under regnet. Jag kände hur irritationen växte i mig igen. Varför åkte jag upp till den andra tjärnen?
Sen skakade jag av mig det hela o tänkte att jag funderade rätt förut när jag
trodde att Rocken inte hade börjat kläckt däruppe än.

Jag beslöt att sätta på specialaren igen. Pang Pang! 2 snabba varav den ena
var runt kilot. Jag kände mig mycket nöjd.

Jag tappade 2 st fina till, minst kilos bitar, o det grämer jag mig för men nu
har jag tagit 12 st öringar på denna fluga o tappat en hel del o naturligtvis
missat en del påslag.
Det jag kan konstatera är att jag aldrig har upplevt maken till fluga, den är
min nya killer!

Det som sätter sorti på allt är att Svien är ena fruktansvärda små monster som
biter o svir så att man håller på att bli tokig.
Svien är inga mygg o inga knott, de påminner om knott men är mycket mindre
och det finns inget som kan ta bort dom.

Det är sånt som vi fiskare får lära oss att utstå när vi ägnar oss åt det noblaste
av sporter.

...idag när han hörde att Backlund inte är kvar i Timrå IK. Jag har nog inte fattat att Backlund är väldigt poppis bland smågrabbarna. 
I allafall häruppe där jag bor.

Grabben har bilder på Backlund i sin mobil o tycker att han är väldig häftig i sina eldsflammor där han står i buren.
-Vad ska Backlund göra nu då?
- Ingen aning, svarar jag. Det kanske blir Modo.
Maten sprutar ut över Bordet.
-Vad håller du på med? säger mamma argt. Du kan väl inte spruta ut maten över bordet heller!
- Säg att du skämtar, pappa! Snälla! Han kan väl inte spela för Modo?! Det får han inte.
- Jag har ingen aning var han ska spela nånstans. Det har ryktats om det.
-Vilken får vi istället då?
-Anders Lindbäck från Brynäs.
-Är han bra?
-Ja han är jättebra. Han har framtiden för sig han är bara 20 år men jätteduktig.
- Mmm, säger grabben lite surt. Jag undrar ändå var Backlund ska spela.Vad ska man sjunga om Lindbäck då?
- Sjung samma sak men byt ut Johan Backlund mot Anders Lindbäck.
Grabben tar ton så att den här gången är mammas tur att spruta ut vattnet över bordet.
- Åhhhh Anders Lindbäck. Shalalalala Anders Li-indbäck! skriker ungen.

Det blir nog bra det här.

Tack Backlund för den tid du haft i Timrå o vad du har gjort för klubben. Du är omåttligt populär bland de yngre!

Det är inte bara på plan som Sonnenberg börjar bli den nye kejsaren utan han börjar bli vår nye Citatkonung också:

"Det är ungefär som när vågorna träffar klipporna. När en har träffat kommer det hela tiden en ny." (Om Timrås 4 femmor)

"Vi är ett gäng hockeyarbetare som går till jobbet med lunchlådan i handen." (Om laget Timrå IK)

"Jag är ingen som slutar innan uppdraget är slutfört." (Om  Slutspelet)

"Jag hade säkert kunna vänta in ett större kontrakt, men när ”Linkan” erbjöd mig ett nytt blev jag exalterad." (Om varför han skrev på 1 år till)

Sen har vi citatet som är klassiskt:

"Let´s empty the tanks, boys!"

Jag misstänker att vi kommer att både få se o höra mer av Konungen Sonnenberg!

Nu kör vi!

.. om kroppen:

- det tar 7 sek. för maten att komma ner från munnen till magen

- människans hårstrå kan hålla 3 kg vikt

- längden av mannens penis är lika med längden av hans tumme ggr 3

- lårbenet är lika hård som cement

- kvinnans hjärta slår snabbare än mannens

- på varje fot har vi runt tusen miljarder bakterier

- kvinnan blinkar 2 ggr oftare än mannen

- vi använder 300 muskler bara för att behålla balansen när vi står

Kvinnor har redan läst färdigt detta.

Männen tittar fortfarande på sin tumme. :)

Jag blev nyligen diagnostiserad med ÅNK (åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet).
Så här visade sig symptomen:

Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv. Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.
Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först. Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver jag en penna.
Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet.
Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken. Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet. Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna.
Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet.
Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet. Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra. Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärrkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är förbluffande, för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG av utmattning!
Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.
Kan du vara snäll och göra mig en tjänst?

Ähh skit samma för jag har glömt vad det var ändå!