Hahl Bundys funderingar

Underbart, Timrå.

Tack för att ni tog den här chansen att berätta att Ni inte bara stinker piss och ligger lik.
Tack för att ni visade hur man sårar en drake.

Sista spiken var halvvägs på väg ner i den Röd-Vita kistan.
Jag hade redan börjat skissa på avskedstalet, krossat glaset till första hjälpen-lådan.
Jag hade redan börjat skissa på tio nya budord för den Röd-Vita Hockeyn.

Då gör Hallin årets snyggaste mål. Tar pucken bakom förlängda mållinjen, trampar igenom mittzon, över blå, lägger en tunneldragning i fullfart på Nygren, som åker iväg o köper korv så det står härliga till, o sätter den i  2:a maskan uppifrån höger.

På det allra vackraste sätt försvarar Hallin nu Timrås heder o vi lever vidare ett tag till.

En bragd i sig

Tidigare har alltid galna Timrå handlat om tappade ledningar, vansinniga Pikka-kapningar, förvirrade baklängesmål och missade chanser.

Från ikväll handlar di Röd-Vita om någonting annat. Ikväll handlar Timrå om hjältedåd, om att vända och vinna från ett hopplöst läge, och om att ta chansen när den egentligen inte längre finns.

Under Thåströms tid i Imperiet gick det rykten om hans död, att han knarkat ihjäl sig.
En arrangör hade fått höra från säker källa att så var fallet.
De andra bandmedlemmarna fick släpa med sig arrangören och visa Thåström för honom.

”Kolla, sade dom, han står ju där. Och han rör på armarna! Han lever.”

Så är det med Timrå IKväll.

Kolla medborgare! Liket lever. Timrå glöder alltjämnt.

Timrå var i den där askan och kickade igång en eld.

Stort!