Sommaren har läkt en svart o ångestfylld person efter debaclet i kvarten mot mot HV. Jag Visste att det skulle bli svårt o det blev det. Man vaknade kallsvettig, fullt skrikandes i flera veckor efter den 6:e Kvartsfinalen. Dr. Psykos fick jobba fyrdubbla övertidstimmar bra länge, det ska poängteras.
Flugfisket räddade en stackare som mig i sommar. Att befinna sig vid en tjärn, en rinnande å, älv, You name it! är som balsam för själen. Spec när man är i fjällvärlden o kan få några veckors frid o lugn för att hitta sig själv i en bräcklig kropp med ett ännu klenare psyke (hockeymässigt).
Jag har väl sagt detta tidigare o det står på min presentation: "Att vara Timråit är en sjukdom som lindras av sömnen 8 timmar om dygnet...på sin höjd!" o det var faktiskt som så att sömnen inte räckte till efter alla år av Hockey- ångest.
Det är faktiskt som så, kom jag fram till vid en fantastisk tjärn med vakande öring o röding, Att det är dom ouppfyllda drömmarna om Guld som håller en vid liv! Det är inte längre en fråga om att hålla sig frisk. Det handlar om att hitta en sjukdom som man trivs med. Jag trivs med att vara en Timråit, det är min sjukdom o då måste jag lära mig att hantera det när hockeyångesten slår till. För det är inte fråga om OM den slår till utan NÄR den slår till, o just därför behövde jag denna sommar för att komma till insikt o lära mig att hantera detta o min ventil är: Fiske!
Men för att återgå till ES- premiären, så mådde jag så fantastiskt bra men ju längre matchen pågick så kände jag den "gamla vännen" dyka upp. Jag såg honom inte först men jag märkte att det var nånting som kom närmare o närmare för varje minut. Till slut kände jag den gamla omfamningen hårt, känslofyllt o samtidigt inte alls förvånande: "Välkommen min Vän! Long time No see!" sa jag lite tyst o Ångesten log mot mig på ett sätt som bara den gör o som ni som drabbas av den så väl känner igen!
När man väl står inför Ångesten så är man redo att Leva, för då vet man att Hockeysäsongen har börjat igen!
....DÅ började hockeyn!
Sommaren har läkt en svart o ångestfylld person efter debaclet i kvarten mot
mot HV.
Jag Visste att det skulle bli svårt o det blev det. Man vaknade kallsvettig, fullt
skrikandes i flera veckor efter den 6:e Kvartsfinalen.
Dr. Psykos fick jobba fyrdubbla övertidstimmar bra länge, det ska poängteras.
Flugfisket räddade en stackare som mig i sommar. Att befinna sig vid en tjärn, en rinnande å, älv, You name it! är som balsam för själen.
Spec när man är i fjällvärlden o kan få några veckors frid o lugn för att hitta
sig själv i en bräcklig kropp med ett ännu klenare psyke (hockeymässigt).
Jag har väl sagt detta tidigare o det står på min presentation: "Att vara Timråit
är en sjukdom som lindras av sömnen 8 timmar om dygnet...på sin höjd!"
o det var faktiskt som så att sömnen inte räckte till efter alla år av Hockey-
ångest.
Det är faktiskt som så, kom jag fram till vid en fantastisk tjärn med vakande
öring o röding, Att det är dom ouppfyllda drömmarna om Guld som håller en
vid liv!
Det är inte längre en fråga om att hålla sig frisk. Det handlar om att hitta
en sjukdom som man trivs med.
Jag trivs med att vara en Timråit, det är min sjukdom o då måste jag
lära mig att hantera det när hockeyångesten slår till. För det är inte fråga om
OM den slår till utan NÄR den slår till, o just därför behövde jag denna sommar
för att komma till insikt o lära mig att hantera detta o min ventil är: Fiske!
Men för att återgå till ES- premiären, så mådde jag så fantastiskt bra men ju
längre matchen pågick så kände jag den "gamla vännen" dyka upp.
Jag såg honom inte först men jag märkte att det var nånting som
kom närmare o närmare för varje minut.
Till slut kände jag den gamla omfamningen hårt, känslofyllt o samtidigt
inte alls förvånande:
"Välkommen min Vän! Long time No see!" sa jag lite tyst o Ångesten log mot
mig på ett sätt som bara den gör o som ni som drabbas av den så väl känner
igen!
När man väl står inför Ångesten så är man redo att Leva, för då vet man att Hockeysäsongen har börjat igen!