Hahl Bundys funderingar

Dagarna fram till KS o under KS kommer att bli jobbiga.
Vissa dagar är jag surt regn. Bara grå. Ett blåmärke.
Jag misslyckas med att hålla slasket borta, tar åt mig, blir blödig.

Jag kräks på den här trötta Timråsoppan där de sämsta ökenråttorna (det finns undantag) bara kniper käft o verkar ha stoppat huvet i sanden, oförmögna att göra ett skit, utan litar blint på att Nubben ska rädda klubben o deras ömkliga skinn. 
Medelmåttornas triumf. Byfånarnas seger över allting.
De talanglösas glädje. Fy f….!

Jag brinner för klubben. Jag fastnar i deras sörja. Jag fastnar i allting. Jag umgås med låga tankar. Jag sjunker och blir låg själv.

Jag är gammal. Jag reagerar surt på allting. Jag försöker ta ett djupt andetag och bara skita i det... men vissa dagar är det svårt.
Vissa dagar är dock inte som de här och det är så klart tur.

Men känslan inför det som komma skall är att vissa dagar är man en främling överallt.
Vissa dagar går man fel i sin egen stad eftersom man inte har en karta, inte vet vart man ska, eller varför man ens gick ut genom dörren.
Vissa dagar är soffan en kontinent och teven en älskarinna.
Vissa dagar hjälper inte ens tabletterna.

Vissa dagar går man ensam i genom väldiga folkhav.
Vissa dagar är alla glada människor klädd i Modokeps.
Vissa dagar är hela världen en Modoflagga….. Spypåse? Någon?

Vissa dagar är världen en spottkopp. Man fastnar med ballen i gylfen.

Man hamnar bredvid ett partygäng på bussen. Det regnar överallt. Ingenting känns betydelsefullt. Tillvaron sitter som en gammal överrock. Livet är ett par resårslösa kalsonger.

Vissa dagar är bara en fimp i en pissränna.
Vissa dagar är bara bakfylla och ångest.
Vissa dagar är Hockey en fullständigt meningslös sport som kidnappats av drängfulla tonåringar med nedhasade jeans och gluggar mellan tänderna.

Vissa dagar vill man ta en hammare och slå in glaset på varje fönster i hela världen. Varför?
Eftersom fönster är ögon i den här gråa, stinkande skitsituationen, som liksom aldrig vill ta slut.

Vissa dagar är som rövhål. Vissa dagar är som ljummen öl, som misshandel.
Det är reklam och skit i brevlådan. Folk på forum hatar en utan anledning.
Man är en tjock, blek och ful äcklig typ som borde gå och träna mer.
Man tackar ja till skit. Man säger nej till guld.

Vissa dagar är alla man träffar skelande, enögda äckliga fiender med vapen innanför rocken, självmordsbombare med sneda, gula ögon och ett blött handslag. Modoiter?

Man är bara gammal, grå och förbannat pinsamt självömkande.

I morgon är en ny dag…..en dag närmare KS.

Jiippeee …eller nåt.