hellge

Sveriges viktigaste lag - MoDo Hockey (LJ 2006)





Hellge skrev:

Alfred, du hojtar till när du får någon sorts nys om ekonomin va?

Alfred Awful skrev:

Hmm...bokslutet kommer jag inte att få före någon annan som inte är anställd på kansliet eller har kontakter in dit, men visst kommer jag att skriva ett eller två inlägg när nästa nyhetsbrev kommer, nu när de har aviserat att det ska komma besked i det. Frågan är väl om jag blir först att skriva ett inlägg om det?

Hellge skrev:

Jo, men jag litar på dina ekonomiska tolkningar. Säg mig, tillhör du Chicagoskolan eller gillar du någon annan bättre? Själv tillhör jag den i ekonomiska sammanhang mindre kända Hörnettskolan.

Alfred Awful skrev:

Tack för förtroendet, men nog tror jag det finns fler än mig som klarar av att läsa årsredovisningar härinne. Chicagoskolan ställt gentemot Keynes tycker jag är ett ganska säkert val, men jag sover inte med ett porträtt av Milton Friedman ovanför sängen, möjligen Kjell-Rune i så fall...







…och över sängen tittar Kjell-Rune Milton ner
ifrån planschen värd en förmögenhet.
Men när längtan blir till gråt
ber han klockan skynda på.
Snälla ta mig tusen dagar härifrån…


Detta ska föreställa en lags hyllning till både Persons Pack, Kjell-Rune Milton och den nyligen från cyberrymden bortsprungne Alfred Awful. Speciellt förtjust är jag i övergången från MODOs bokslut, via Chicagoekonomen Friedman till MODO-legenden Kjell-Rune Milton.



Stocken-loggan till höger har jag lånat från den mycket trevliga sidan: http://web.telia.com/...dofile.htm









[färg=red]HJÄLTARNAS PARAD (ej rangordnade)


Tomas Jonsson, back, 1977-81. Hjälte från 1979. Ett av de fem bästa nyförvärven som MoDo lyckats med. En av Sveriges bästa backar genom tiderna.

Sture Andersson, back, 1970-84. En skridskovirtuos och hjälte från 1979. Bättre spänst än Michael Jordan och Stefan Holm tillsammans. Att kolla när Sture körde jämfotahopp på barmarken med 110 cm häckar var som poesi.

Nils "Nicke" Johansson, back, 1956-70. Har inget minne av Nicke. De som var med hävdar ofta att han är MoDos bäste back genom tiderna. Hans pappa var medlem av UK och hans bror bor bakom södra målet på MoDos FFs grusplan.

Jan-Axel ”fucking” Alavaara, back, 1995-2001. Körde över domaren när det som bäst behövdes. Är med på denna lista enbart av detta skäl. Sällan har vi sett en spelare agerat så resolut. Är man dum ska man ha’t, som någon sa.

Jan Nyman, back & forward, 1973-85. Även kallad [Shan Nojman]. Kultförklarade spelare som några av oss som växte upp under det tidiga 80-talet i Hörnett hade en urklippt bild hängande i backspegeln på våra första bilar. Detta var istället för Wunderbaum.

Janne Nyman kultstatus började med att han var med som överårig på en juniorträning. Han åkte omkring med klubban i isen och skrek: - Passa nu! Detta hade vi väldigt roligt åt och vi gjorde till en grej som användes framför mål innan match.

Det ansågs att Janne hade övernaturliga krafter. När Sverige spelade Canada Cup mitt i natten för en massa år sedan hade vi fäst en bild på janne vid sidan av TVn. Sverige låg under med 5-0 mot Kanada, då någon av oss kom på att vi skulle lysa med en ficklampa på Janne, att det skulle kunna vända matchen. Målen började sakta rulla in. Om jag inte mins fel slutade matchen 5-5 eller 5-4. Inför varje mål hade vi med ficklampa lyst på Mr Nyman. Ingen tvekade längre om Jannes dolda styrka.

Det finns två andra spelare som även de har fått egna sånger och framför-mål-peppningsramsor, den ene har fått sparken från ett lag med knätofsar, den andre var en extremt reslig center med i vårt legendariska lag från 1979. Fast det är en annan historia som jag ber att få återkomma till…

Samuel Påhlsson, forward, 1995-2000. Världen starkaste hockeyspelare. En av mina absoluta favoriter. Extrem lagspelare som har allt utom kanske den ultimata vinnarskallen. Bör finnas med på listan över MoDos bästa nyförvärv.

Per Lundqvist, forward, 1968-83. Järnmannen. Skulle vara intressant att veta om det finns någon statistik över effektivitet genom tiderna i Elitserien. Landslagsmannen, Pelle hade garanterat legat överst i den. Pelle bodde på Älvgatan, gatan som går parallellt med Moälven. Alldeles intill slussen ligger Lillplan där Pelle sig att bli en av elitseriens bäste snipers genom tiderna.

Lite deprimerande är det att "lillplan" även kallad Rönnbergs bana inte längre används, lamporna finns kvar men sargen är borta sen länge. Exakt på andra sidan, ett slagskott över Moälven ligger Svedjeholmens gamla utebana. Där fostrades Anders Hedberg, Magnus Gästrins gener är trimmade där.....but that's another story...

Juha "Jojo" Tuohimaa, back, 1983-86. Den kedjerökande Jojo var enormt populär under denna korta sejour. Jojo var playmaker som aldrig gjorde mer än vad som behövdes. Jojo var en spelare man blev glad av. Trots sin lathet var det knappast någon som inte såg honom som uppoffrande.

Miloslav "Milo" Horava, back, hösten 1991-94 Pappa Milo, en MoDo-legend som alla spelare har med i sitt MoDo-all-star-team. En extrem pucksäker, skriskoskicklig, skottvillig back som alla lag vill ha.

Mikko Leinonen, forward, 1977-79 Center mellan Nubben och Tommy Själlin i guldlaget 1979. Mikko kunde inte åka skridskor, inte heller dribbla och knappast skuta. Trots detta var han 1:e center i laget från 79, före centrar som Molla och Thorsan.

Magnus "Werner" Wernblom, forward, 1990-2004 MoDos störste ikon. Alla älskade Werner, alla utom motståndarna.

Det blev nästan så att Werner blev en ikon större än sin egen klubb. Det finns ingen spelare i Sverige som gjort mer för sitt lag än vår painkiller nr 9. Om han bara så är med för att slakta en Jämtintyp eller slasha Ledin i ryggen så är han värd sin lön. Bara tanken på att Werner finns på isen i ett powerplay gör mig lycklig.

Jag kan inte få nog av dessa matcher som var helt döda, där man kunde höra en fis i publiken, där ståplats var mesigare än sittplats. I dessa matcher kunde det hända att Werner fick såna där psykbryt som gjorde att hela kempis vaknade för att skandera Werner, Werner eller domardjävel eller bara stå upp och skrika fula ord, hota och hytte.

Dessutom gillar Nr 9 Werner tidig svensk punk, vilket självklart ger kubikmetervis medguldstjärnor i coola snubbars himmel.

Ulf "Nubben" Norberg, forward, 1976-86 Fetnubben från Bjästa. Världens hårdaste skott på sin tid. Mannen som räddade kvar MoDo med sitt mål borta mot Luleå 1983. Nubben ingick i den fantastiska kedja innehållande Tommy Själlin och Mikko Leinonen som tog guld 1979. Timrås sportchef, Kent Norberg, är uppkallad efter denne MoDo-legend. Kul för Timrå att de får åka lite kulturell räkmacka med oss, storebror från Ö-vik.

Pasi Tuominen, forward, 2005–06 Say Oh, Ah Touminen, Say Oh, Ah Touminen! Say Oh, Ah Touminen, Say Oh, Ah Touminen! Say Oh, Ah Touminen, Say Oh, Ah Touminen! Say Oh, Ah Touminen, Say Oh, Ah Touminen! Say Oh, Ah Touminen, Say Oh, Ah Touminen! Say Oh, Ah Touminen, Say Oh, Ah Touminen!

Daniel Sedin, forward, 1997-2000 och 2004-05 70 NHL-poäng nu senast och OS-guld. Annars är det den där semifinalen borta mot Brynäs som kommer först när jag tänker på dessa supertvillingar. De var väl knappast mer än fjortisar men de snurrade med Brunnäsorna och gjorde säkert 30-40 poäng var i den matchen: http://www.youtube.co...arch=Sedin

Henrik Sedin, forward, 1997-2000 och 2004-05 70 NHL-poäng nu senast och OS-guld. Annars är det den där semifinalen borta mot Brynäs som kommer först när jag tänker på dessa supertvillingar. De var väl knappast mer än fjortisar men de snurrade med Brunnäsorna och gjorde säkert 30-40 poäng var i den matchen.

Andreas Salomonsson, forward, 1990-2003. Elitseriens bäste skridskoåkare. Han åker skridskor som Remo springer. Många säger, bl.a. Borken, att han är lika bra som Foppa när han inte låter sitt humör styra. En gudabenådad spelare. Proffssäsongen 04/05 var han lagets bäste forward.

Lars Lindgren, back, 1974-78 Nummer 17 som ansågs ha skunkolja i vänsterhandsken som han mulade motståndarna i ansiktet. Supertung kultsnubbe och lufs från Piteå.

Ulf "Thorsan" Thors, forward, 1983-84 Thorsan är ytterligare en sån där kultsnubbe. Hans längd och hans enorma speluppfattning var hans styrka. Dessutom är även han en guldhjälte från 1979. Thorsan har precis som Janne Nyman fått ge upphov till en sån där framför-mål-peppningsramsa som Svedjeholmen använde sig av. Kommer inte ihåg exakt hur den var, men Thorsans pung var med i varje fall.

Robert Frestadiusb, 1973-90 När den f.d. Djurgårdenspelaren, Håkan Södergren, fick frågan vem som var den svåraste spelaren att komma förbi i elitserien, svarade han direkt, utan tvekan: Robert Frestadius.

Jag har en Bobby Hull-autograf, alltså Bretts pappa. Den sitter på Robert Frestadius klubba. Robban hade de skönaste klubborna, små tunna blad.

Peter Forsberg, forward, 1990-94 och 2004-05 Världens bäste.

Per Svartvadet, forward, 1993-99 och 2003-2006 ”Svarten är något så onaturligt som en naturlig ledare. Han är vår kapten och en bra sådan. Innan vi fick Ecke som sportchef lobbade för att ”svarten” skulle bli sportchef, han har alla egenskaper som krävs:

- Han är verbal, han kan uttrycka sig i tal och skrift, ett stort ordförråd.
- Han har kontakter
- Han pratar flytande engelska med sydstatsbrytning.
- Man lyssnar när han pratar.
- Han kan bära en Armanikostym med klass.
- Han har humor
- Folk respekterar vår Svarten
- Han är rik
- Han har stort MoDo-hjärta.
- Han vet supportrarnas betydelse.
- Han är cool.
- Tar egna initiativ
- Han är en pappa, pappor tar ansvar
- Men framförallt - ett stort hockeykunnande

Sune Ödling, mv, 1975-80 Sune är den ende svenske målvakt som hållit nollan mot Sovjetunionen. Sune är en hjälte från vårt 1979-lag. Värvad från Frölunda tror jag, fast han kommer från ”getinghov” i Järved.

Lars "Bysse" Byström, f, 1982-96Som 15-åring ansågs han vara bäst i världen, trots att det fanns spelare som Yzerman i samma årskull. Han var enorm bra och kunde säkert ha blivit ännu bättre om han inte gillade de raffinerade och destillerade kolhydraterna allt för bra. Han var ett fysisk fenomen som gjorde 40 armhävningar på EN arm.

Tomas Jonsson III, f, 1980-82Under Sandlins ledning fanns en otrolig ovanlig spelare I MoDo. Han var kroppsbyggare, jobbade åt kommunen där han byggde om spadar så att de liknade hockeyklubbor som han skottade sand med. På så sätt tränade han skott hela dagarna med sin sandskottning. Extremt träningsvillig var han. Trean, som han kallades la av med hockey, drog till Hollywood fortsatte vara kroppsbyggare och spelade in actionfilmer med Dolph.

Och på tal om Dolph Lundgren så har han splelat ihop med vår nye sportchef Ecke Holmberg i IFK Nyland. Snacka om merit va?

Karol Krizan, målvakt, 2005-06 Fenomenet, fantomen Karol Krizan, MoDos bästa förvärv genom tiderna, tillsammans med Foppa klubbens bäste spelare om man frågar mig. MoDo hade mest skott mot sig och släppte in minst mål under 05/06. Krizan hade den bästa räddningsprocent som någon målvakt någonsin haft i elitserien.

Så här skrev jag strax innan serien slutade 05-06: Men jag vill inte att omvärlden ska få veta hur bra Karol egentligen är, inte ännu i varje fall. Jag anser att Krizan är bättre i år an vad Henrik Lundqvist var i fjol, han som nu räknas som en av världens bäste målvaktsrookie genom tiderna. Som jag kan se det är han bättre än Kiprosoff var i Timrå förra året. Frågan är om det någonsin stått en bättre målis i Elitserien, Gerber kanske, Gerber är nog den keeper som kommit närmst, Pekka Lindmark då?, Högosta, nej, njet, nix.

Serien börjar lida mot sitt slut och Krizan är den bäste målvakt som jag någonsin sett live, inklusive de NHL-keeprar som var här ifjol. Fy fan va han är bra.

Jag har nu bestämt mig. Krizan är bättre än Sune Ödling var 1979.

Ooohh Karol...

Text/Musik: Neil Sedaka / Bisterfinnen

Oh, Karol, Skönt att du är här
Karol, jag tror att jag är kär
Du har visst, en lite egen stil
Det kvittar, jag är Karol-fil

Fan vad jag älskar Karol Krizan
Du är min idol
Så länge du stannar
I MoDo Hockeys mål
Jag kommer alltid hylla Karol Krizan
För det du gjort för oss
Och om vi tar guldet, då blir du kung förstås

Hans Jonsson, back, 1991-99 och 2003-06 HÅRIGT BRÖST, RAKAD PUNG - HASSE JONSSON VÅRAN KUNG! Hasse är kanske världens siste Superhjälte, i nivå med Sorro, Superman, spiderman och Fantomen. Hasse är vår egen orch, ett monster som ibland är för stark för sitt eget bästa. Det är tur att att Hasse är en mjukis privat, nästan på gränsen till mesigt försiktig. På isen är han en Uruk hai.

Några av de fakta som finns här har jag hämtat från den fantastiska: http://web.telia.com/...dofile.htm
[/färg]



K Ä R L E K








Under utgrävningarna av Botniabanan mellan Hörnett och Varvet hittades denna runsten. Stenen tros vara från 300-talet och bör i så fall vara äldre än den s.k. Rökstenen. Den Futhark som användes, d.v.s. det alfabet som användes härstammar från den urnordiska runraden med 24 tecken.




Värdens bäste målskytt genom tiderna är inte någon Batistuta, inte heller någon Van Basten, Shevchenko, Hasselbaink, Owen, Lineker eller Rush. Inte heller Pele, Eusebio, Maradona, Eto, Garaincha, Kempes eller Crespo och knappast heller Cruyff, Van Nistelroy, Henry, Platini eller Gert Myller.

Nej, världens bäste målskytt genom tiderna kommer från Ångermanland och heter Gunnar "il Pompiere" Nordahl. Som ni vet går landskapsgränsen bara ett par mil söder om Umeådeltat vilket gör att Gunnars hembygd Hörnefors tillhör Ångermanland. Hans sätt att dominera straffområdet i Sverige, Italien och i världen är knappast möjligt att upprepa. "Il Canoniere" eller "Il gigante buono" - den snälle jätten, som han också kallades, öste in inte mindre än 225 mål på 291 matcher i Italien och vann skytteligan fem gånger, ett rekord som aldrig kommer att slås så klart.

Vågen rullar än, för Gunnar, för Ångermanland…


RÄNDERNA GÅR ALDRIG UR





EN RIKTIG KAVALJER LÄMNAR INTE SIN DAM


[färg=red]Saker, principer, egenskaper och företeelser jag hyllar:


- Min familj – Det bästa jag har, utan dem är jag ingen

- Europiska Unionen – Aldrig har liberala demokratiska länder krigat med varandra.

- Surströmming, Röda Ulven – Ångermanländsk kultur och kulinarisk höjdare.

- Fabio Cannavaro – Stenhård filur, världens bäste back genom tiderna.

- John Locke – De flesta principiella rättigheter som man tar för givet har han skapat.

- MoDo Hockey – Jag har inte valt detta lag, MoDo valde mig – ständig medlem

- Väldens modernaste land – Det bästa TV-program jag någonsin sett.

- Marknadskrafter – Utan marknaden skulle allt i samhället vara grått

- Dagens ungdomar – öppna, socialt begåvade, orädda, toleranta och kritiskt granskande.

- Juventus – Världens snyggaste fotbollslag, Cannavaro, Platini, Altobelli, Vialli, Rossi.

- Joseph E Stiglitz – Den ende Chicagoekonomen som har fattat något. En förebild.

- Udda människor – Om alla måste vara lika vill då inte jag vara med.

- Thin Lizzy – Fortfarande ett av mina favoritband.

- Salles skridskoåkning – Den mest perfekte skridskoåkaren. Åker griller som Remo.

- Patrick Vieira – Den som har Vieira på sitt lag vinner.

- Byggnadsvård – Renovera med stil, historia och kultur.

- Realistisk film – Sen jag blev pappa klarar jag inte längre att se våld.

- Skriva – Trots mina mindre dyslektiska inslag älskar jag denna företeelse.

- Kalamataoliver – Utan denna grekiska stenfrukt skulle livet vara gråare.

- Anna Ternheims röst – Oj, vad vackert hon sjunger. Sveriges bästa sångerska.

- HS och MoDos forum – Litar mer på de som skriver där än sportjournalister.

- Falsat plåttak – Det vackraste taket tillsammans med koppartak.

- Kärlad lockpanel – Det som man i Norrland kallar ribbern. Kultur

- Nysnö – Blir glad av snö. Det skapar ljus och mjukare ljud.

- Grameen Bank – Bara lån till kvinnor i ett mansdominerat utvecklingsland.

- Principen om kollektiv säkerhet – Förklara denna princip för bombhögern.

- Politik – Älskar både lokalpolitik som storpolitik. Synd att få i Sverige gör det.

- Jämställdhet – kanske den största lösningen på många av världens problem.

- Parmesanost – utan denna italienska produkt skulle världen vara tråkigare.

- Per-Åge Skröder – Chef Skröder! Ställ dig mot sagen Styf och blunda.

- Hållbar utveckling – Allt vi skapar måste innehålla denna princip. Bygg in det i priset.

- Oljade golv – Det snyggaste och skönaste av golv med kokt linolja.

- Stengrund – Speciellt snygg är de rödaktiga stenarna från Höga kusten.

- Mellan hägg och syren – Kanske är denna årstid som mest speciell på dessa bredgrader.

- Hasse Johnsons inställning – Alla borde träna som Hasse. Ett föredöme.

- Lynotts röst – Yeah,

- Ångermanland – hemma, det ångermanländska borde odlas mer.

- Italiensk mat – Mums, den italienska maten är den bästa enligt mig.

- Rotsidan – ett osannolikt storslaget ställe i det av FN klassade världsarvet, Höga kusten.

- Werners vansinnesutbrott – från tråkig skitmatch till jävla drag. Ikonen Werners förtjänst.

- Gröncurrypasta – Thaimat-ingrediens som jag ogärna är utan.

- Winnerbäcks texter – svenskt vemod som jag är svag för.

- Karol Krizans målvaktsspel – Elitseriens bäste genom tiderna.

- Obama – Är han lösningen på USAs bedrövliga uppförande i världen.

- Marabou Digestive chokladkaka – 200 g kan ta slut mellan Bjästa och Övik

- Nytorget, Åsöberget, Sofia kyrka, Blecktornsparken och trakten på östra Söder

- Att komma tidigt till Kempis och se läktaren fyllas.

- Fotbolls-VM, världens största och snyggaste sportevenemang

- Snygga saker som folk lagt ned tid och kraft i.

- Socialliberalism – alla är överens om att detta är det bästa, men få säger det.

- Europeiska storstäder – känner mig hemma i många av dem. Vet inte varför.

- Radiokanalen P1, P3 och Bandit – Inte bara yta, utan mer än så.

- Allan Edwall - Favoritskådis

- Salusand – Storslagen Ångermanländsk playa.

- 26 grader varmt och halvmolnigt. Gillar inte för starkt solljus.

- Mångfald – annars blir det grått

- Storsand, Norrfällsviken - Storslagen Ångermanländsk playa.

- Skotta snö – frihet, friskvård, näring

- Ecce Homo-utställningen – Symbol för tolerans.

- Hörnett (Corner One) – Hemma, nästa gång jag flyttar är till hemmet.


Saker, principer, egenskaper och företeelser jag ogillar:


- Ketchup – Ketchup är äckligt, det tar bort all annan smak.

- Nordamerikanska domare när nordamerikanska lag spelar i VM o OS

- Slut på fotbolls-VM – post-Cupa Mundial stress. Jämmer.

- Neokonservatism – På några få år har de splittrat världen.

- Irritera mig på andra – När andra blir idioter vet jag att något måste förändras i mig.

- Knyta upp skridskorna – Skittråkigt helt enkelt

- Att dölja dåliga motiv framför goda.

- Köpta köttbullar och potatis på burk – Borde vara straffbart.

- De som inte gör sitt bästa, trots talang – Har jag jävligt svårt att acceptera.

- Byggnadsvårdskulturen i Ö-vik – Tur att Arne Söderström och andra finns.

- Starkt solljus på mitt skotska skinn.

- Projicering – att tillge andra människor egenskaper som man själv lider av.

- Avund och missunnsamhet.

- Global orättvisa – Den enorma orättvisan i världen är en skam för mänskligheten.

- Överbeskyddande svenska regler – hjälmtvång på lågstadiet, innebandyregler t.ex.

- Realism och neorealism (statsv.) – jobbar enbart för det egna landets fördelar.

- Helt oreglerade marknadskrafter – helt fria skapar de vanmakt, fattigdom och våld.

- Tvätta, mecka och underhålla bilen – skygglappar på.

- Vara bakis – ett tillstånd jag undviker att vara i, påminner om sömnbrist.

- Amerikansk neokonservativ utrikespolitik – svek, egoism, arrogans, splittring, våld.

- Gnäll utan handling – men gör något, gnäll inte bara.


Jag antar att listan kommer att revideras. Själklart har jag alla de egenskaper som jag både gillar och ogillar. [/färg]



Som av en händlese sprang jag på denna vimpel i en källarlokal i anslutning till Domsjö kyrka. Var kommer den ifrån? Finns MoDo manskör kvar? Cool är den. Som notorisk skrikhals kan man inte annat tycka.





Han är mest lik Hellge, sa den lille pojken. Alla skrattade och jag fick ett smeknamn. Det var i periodpausen mellan andra och tredje perioden i en pojklagsmatch mellan IK Polar från Sollefteå och MoDo. Min backkollega frågade sin sexårige bror, vem han tyckte var mest lik ugglan Hellge i TV-programmet ”Från A till Ö”. Han studerade noggrant samtliga i omklädningsrummet innan hans blick stannade till och han pekade på mig.

Jag tror mer att det mer var min tidiga ovilja att klippa och kamma som gjorde att jag liknade ugglan Helge, än ugglans klokhet.

Sedan den dagen har jag noterat att andra ofta liknar mig vid olika fåglar.
- Du skulle nog ha blivit en bra Pingvin, sa min fru, efter att ha tittat på ett naturprogram om Antarktis pingviner. Hannarna stod i den 45-gradiga kylan och värmde sina ungar i sju månader på raken.

Samma fru brukar även kalla mig för korpen. Inte för min förmåga att se in i framtiden, utan snarare när hon tycker mig vara allt för pessimistisk och endast måla upp farhågor, jag tycker nämligen alltid att MoDo är i riskzonen för att bli indragen i bottenstriden. Det är en jävla tur att jag ALLTID har fel. Papegoja är en annan fågel som jag har hört mig liknas vid. Och då brukar det inte var min enastående färgprakt som avses utan snarare allt för många upprepningar av samma skämt från min sida.

Sen har jag förståss ändrat till stavningen så att den blir lite mer metall-osande framtoning från Helge till Hellge.

Förutom att jag är lyckligt gift har jag också ett koppel med barn, tre fantastiska kottar. En som är född 99. Jag brukar försöka lära dem att vara en schyst kompis, att ställa upp, att dela med sig. Men också att inte ta skit. Vi försöker att få barnen att äta bättre, mindre mackor och mer frukt. Häromdagen yttrade min pojke följande ord: JAG TYCKER INTE OM DOM HÄR JÄVLA REGLERNA, samtidigt som han drämde sin lilla näve i bordet. Han ville tydligen inte äta mer frukt. Vi tittade på varandra och hade svårt för att hålla oss för skratt. Fast någonstans tycker jag att det är bra och lite coolt med ett barn som kan säga ifrån.

Det sägs att man inte ska styra barns lek för mycket. Men va fan, ibland måste man ju. För ett tag sedan när min son och grannens pojk skulle spela landhockey föreslog grannpojken att han skulle vara MODO och min son Timrå.

Det är just i sådana lägen man som pappa måste gå in och styra leken, nån jävla ordning får det väl ändå vara. Mina barn får göra mycket, men aldrig leka att de är Timrå. Det är mycket mindre allvarligt att de svär åt granntanterna eller kastar sten på bilarna eller leker med uran.

# nr 1. Lär aldrig barnen leka Timrå.

Hans lillebror som trivs bäst när han är en halvmeter från mamma. Han är en extremt glad och lallande. Ibland blir han dock heligt förbannad. För ett tag sedan fällde han följande kommentar i vredesmod till sin storebror:
JAG SKA TA DITT BLOD. Jag och frugan tittade på häpet på varandra. Vad sa han? Nu kanske man inte ska dra så stora växlar av det. Det kom mest bara en massa ord. Men uttrycket har börjat blir en klassiker.

Sen har jag en tvååring också, finast i världen förståss. Hon gillar att rulla olika runda föremål. Men grejen är att hon inte kan säga rulla, utan hon säger kn före ulla. Antagligen har jag något fel på min humor för jag tycker det är jätteroligt när hon sitter och lallar.

---------------------------------------------------------------------------------------

[färg=red]Människor i allmänhet lyssnar för lite på Thin Lizzy, kanske är det människans största problem.[/färg]

---------------------------------------------------------------------------------------

Italien har sitt klarblåa vatten, Nordnorge sitt kristallklara, Grekland sitt grönblåa. Moälven, Nolaskogs egen Ganges, mänsklighetens aorta, har sitt karakteristiska, fantastiska rödbruna vatten. Färgen påminner faktiskt om en retrotröja av från Safta.



---------------------------------------------------------------------------------------

”Det var ett förödande slag mot min stolthet. Jag som hade haft så höga tankar om mig själv och mina talanger och om min förmåga att övervinna hinder, jag var nu till sist inträngd i ett hörn. Nu skulle jag störta ner i mörkret och ansluta mig till den ändlösa procession av människor som hade gått före mig. Jag tänkte på min stackars tjej. Vi hade haft så många lyckliga stunder när allt kom omkring. Vad skulle jag inte ge för att gottgöra henne? Men det var över nu, allt var över.
Inga ord kan beskriva den ensamhet och förtvivlan jag upplevde i detta bittra träsk av självömkan. Kvicksanden omgav mig åt alla håll. Jag hade mött min överman. Jag hade blivit besegrad, den var nu min herre.”

-------------------------------------------------------------------------------------

[färg=red]Den som har läst kristendom eller historia i skolan kan säkert den där skrönan om när Röda havet öppnade sig så att Moses och hans folk kunde gå igenom, vart de nu var de skulle, Kempis kanske?

Det här var, tror jag, kvalserien 1983 borta mot Luleå i Delfinen. Om ni kommer ihåg hur Delfinen såg ut förut så var det sittplats i mitten och ståplats på sidorna på varje långsida, på kortsidorna fanns det ingen läktare. MoDosupportrarna stod så att de fick se Luleås kasse i period ett och tre.

Vi hade åkt upp med 8-9 fulla bussar eller om man så vill 600 personer. På den här tiden var det ungdomsgårdar och andra föreningar som ordnade bussresor till matcherna. Och visst fan var det mäktigt när det stod några hundra supportrar och väntade på att kliva ombord på bussarna. Våra bussar gick från Valhallakiosken.

Själva matchen var som en två och en halv timme lång ångestkramp. MoDo behövde spela minst oavgjort för att inte åka ned i ettan och låg under med 2-0 inför tredje. Jag vet inte om jag mins helt rätt, fast det spelar ingen roll egentligen, men jag tror det var Ulf Nubben Norbergs som satte den 2-2, vilket betydde nytt elitseriekontrakt.

Efter matchen var lättnaden enorm, spelarna åkte omkring och skrattade, hurrade och vinkade till oss tillresta supportrar. Tommy Sandlin hade precis fått en enorm bukett blommor av någon, kanske inom Ö-viks kommun. Vi stod där på läktaren och skrek och klappade när Tommy plötsligt får syn på mig och skriker: Hellge! Publikhavet öppnar sig, på samma sätt som havet hade öppnats för Moses och hockeylegenden Sandlin med sju SM-guld överlämnar blommorna till mig med kommentaren:

Grattis Hellge!

Nu kan det vara så att historien är lite friserad, speciellt det där med Moses, för att passa mina syften, men faktum kvarstår och det som hände är sant och mitt älskade MoDo var åter klart för en ny säsong i Elitserien.[/färg]

---------------------------------------------------------------------------------------

Här borde jag lista några musikaliska mästerverk utan inbördes rang:

- The Buena Vista Social Club - The Buena Vista Social Club
- Masters of Reality – Black Sabbath
- Il Communication – Beastie Boys
- Söndermarken – Lars Winnerbäck
- Mellon Collie and the Infinite Sadness - Smashing pumpkins
- His Masters Voice – Olle Adolphsson
- Achtung Baby – U2
- Green – REM
- Definite Maybe – Oasis
- Kaos - Bo Kaspers orkester
- Second Coming – Stone Roses
- Devine – Madness
- London Calling – The Clash
- Somebody Outside – Anna Ternheim
- Shoreline EP – Anna Ternheim
- Black Rose – Thin Lizzy
- Chinatown – Thin Lizzy
- Esperaza - Manu Chao

---------------------------------------------------------------------------------------

Förr var det en bondgård i Tvillingsta, där veckefjärdens golfbana finns nu.

Om man tar bort röret där man hänger upp byxor på såna där svarta galgar som fanns förr så blir det ett ärtrör. Jag minns hur vi hade laddat med flera sådana rör samt att vi hade plockat flera liter blåbär.

Där låg vi bakom en kulle och sköt båbär på korna, det var sådana där ljust färgade, nästan vita kor. När vi var klara hade vi målat en ett 10-tal kor med den där typiska blå-röda färgen som blir av blåbär. Tänk själva 10 helt blå-röda kor, de märkte inte när man sköt på dem så jag tror inte de gjorde illa sig.

Jag undrar om jag inte ska dra ihop ett gäng och dra iväg några salvor mot några ouppmärksamma golfare.

---------------------------------------------------------------------------------------

[färg=red]Till en som häcklade vår kapten på forumet på: http://www.modohockey.se/forum.cfm

Det finaste man kan vara i Hörnett är kapten i MoDo
Det finaste man kan vara i Övik är kapten i MoDo
Det finaste man kan vara i Ångermanland är kapten i MoDo
Det finaste man kan vara i Sverige är kapten i MoDo
Det finaste man kan vara i Europa är kapten i MoDo
Det finaste man kan vara i Världen är kapten i MoDo
Det finaste man kan vara i Vintergatan är kapten i MoDo
Det finaste man kan vara i detta universum är kapten i MoDo
Det finaste man kan vara i alla universa är kapten i MoDo

Och anta att samtliga universa kommer sugas in i ett gigantisk svart hål så småningom, då kan du skriva upp att när detta expanderar igen och Gud slänger ut en Kempehall eller en Swedebank Arena på en planet i ett solsystem i ett av dessa universa, att nummer 39 kommer stå där på blå linjen och någon i publiken kommer skrika: - VAD, VAD ,VAD VAR DET! Och lita på att publiken bestående av en massa suspekta Aliens kommer att svara: SVART, SVART, SVARTVADET![/färg]

-------------------------------------------------------------------------------------

Du vet väl hur en riktig festivalflagga ser ut? - Jasså inte, det är ganska liten flagga som sitter på en ca: 3 meter lång pinne. Det var under Hultsfredsfestivalen och det var ett folkhav på 18000 personer och en sån där lång festivalflagga. Folkhavet hade endast en flagga. Flaggan hade texten:
DET ÄR DITT FEL STAFFAN

Alla visste vad som menas och alla höll med. Det är t.o.m. Staffans fel att vi förlorade finalen 99 mot Brunnäsorna. Det är Staffans fel att det gick så trögt säsongen 04/05 under proffslockouten. 11:e september sägs också vara Staffans fel, liksom AIDS. Allt är Staffans fel.

---------------------------------------------------------------------------------------

[färg=red]Sen var det den där bortamatchen mot Timrå när vi ställde upp med 7 juniorer eller om det var 17 st. Det var lillebrors ödesmatch, de måste vinna den. MoDo spelade extremt snålt och vinner med 0-3. Karol Krizan, elitseriens bäste målvakt genom tiderna gör 2-0-målet.

Här är filmen, de som önska uppleva lyckan igen och de som vill påga sig själva. Var så goda: http://www.youtube.co...MlaAdMP6iU


Jag tycker inte illa om Timrå, faktum är att det är precis tvärtom. Under deras långa, långa ökenvandring i järsgårdsserien hoppades jag ständig att de skulle få komma upp till oss i finrummet.

Det handlar om identitet nämligen, vår egen, MoDos identitet. Människan visar vilken den är genom att markera vad den inte är, om vi inte har någon lillebror, hur ska vi då veta att vi är storebror? Det är därför jag så länge hoppades att Timrå skulle gå upp. Det är bara i polariseringen man kan se vad som inkluderas och vad som exkluderas, vilka som tillhör och vilka som inte tillhör, vi och dom. Timrå är dom andra, de som inte tillhör, de som exkluderas. Timrå är lillebror.

Ledningen införde en örn som symbol till klubben som ständigt jämför sig med en annan klubb som kommer från en stad med en örn som symbol. Jag förstår supportrarnas upprördhet till detta. Jag förstår att de vill ha tillbaka tallarna, jag förstår om de vill ha sin identitet tillbaka. Det skulle förmodligen ge klubben mer framgång. Dessutom skulle nog komplexet helt raderas.
[/färg]

---------------------------------------------------------------------------------------

Jo, det var så, att vi skulle åka på en avslutningsresa till Stockholm med fotbollslaget, det här var på den tiden jag var pojklagsspelare. Alla var förväntansfulla och glada till den tidpunkten när det offentliggjordes vart vi skulle. Vi grabbar hade pratat om vi skulle se Madness på Göta Lejon, Dio på Draken, Motorhead på Hovet eller Simpel Minds på Grönan. Det var en sån där lycklig helg när utbudet var fantastiskt och förväntningarna vibrerade.

Vad tror ni våra ledare hade ordnat? Jo, just det, Lill-Babs show på Hamburgerbörs. Här snackar vi öken, totalmörker och kulturskymning. Hur fan kan man ordna så att ett gäng 14-åringa grabbar får åka och spana in en relationsmissbrukande gammal tant som inte kan sjunga. Hur många gånger har Madness varit i Sverige? För att inte tala om Simpel Minds första besök i Skandinavien. Lill-Babs kan säker var en genomsympatisk, trevlig, varm och omtänksam människa, fast bara när hon inte sjunger.

---------------------------------------------------------------------------------------

[färg=red]Sen har jag ju förståss varit på Motorhead när de spelade i Kempis. Vi hade stulit ett lakan var från våra morsor och gjort en två meter bred och tjugofem meter lång banderoll som det inte helt otippat stod: Welcome to Corner one Lemmy[/färg]

Lemmy förstod vad som menades, han tackade i micken med orden: Is it to me? I'm honoured.

---------------------------------------------------------------------------------------

[färg=red]Om jag fixar stålarna, så kan väl ni vara med och fixa tifot?
Så här hade jag tänkt och jag har redan fått klartecken från Lemmy.

Hela sittplatssektionerna O-höger, O-vänster och H-höger ska bestå av en läktarflagga med texten: MAGNUS

Hela sittplatssektionerna D-höger, P-vänster och P-höger ska bestå av en läktarflagga med texten: GÄSTRIN

Mellan dessa två ska hela stora stå ska vara täkt av en läktarflagga där det överst står: NO SLEEP 'TIL KEMPEHALLEN och under texten ska det vara en gigantisk Motorhead-skalle i Modos färger. Denna läktarflagga ska sitta fast i resturangens båda hörn samt det nedersta räcket på stora stå. Texten bör vara skriven med typsnitt: Old english text.

I högtalarna ska ljuda Motorheads låt "We are the roadcrew" från deras liveplatta No sleep 'til Hammersmith. Detta skulle enligt mig vara den ultimata hyllningen från oss supportrar "the roadcrew" till den spelare som alltid ger allt för oss; Magnus Gästrin.[/färg]

Detta var förra säsongen, nu är han mest övertänad, utan självförtroende och fattar konstiga beslut. Inget är sig likt sen han bytte ut det vackra lerteglet på sin herrgård till betongtegel.

---------------------------------------------------------------------------------------

Jag var ute och körde och som vanligt, likt en dåres egensinne tog jag åter igen en tur runt arenan. Nu kan man köra runt hela denna fantastiska skapelse. Som vanligt körde jag sakta precis som om det var den första gången jag såg den. När jag rundat den sista kortsidan som vetter mot Lungviksparken, parkerade jag och såg hur ett tjugotal arbetare gick från arenan till arbetarbarackerna. Eftersom jag kört där så jävla många gånger kände jag heller inte igen dessa, det måste vara stolsmonterare, tänkte jag. Dörren på kortsidan slog åter igen och jag tänkte att det var säkert den sista av dem som gick för att fika. Jag låste bilen och knallade in.

Mycket riktigt hade de börjat montera stolarna och mycket riktigt var jag ensam i den snart klara och helt upplysta Swedebank Arena. Jag säger bara FY FAN! HELT JÄVLA OTROLIGT mäktig, snygg, hipp, välstylad och extremt coolt designad den är. Som fanatisk MoDo-it och ständig medlem och som pappa till tre barn kan jag nästan likna det vid känslan av att för första gången hålla i mina barn.

Själv gillar jag snygga prylar, snygg design, saker som människor har lagt ned kärlek i. Precis exakt en sådan är Swedebank Arena. En av de mer schysta egenskaperna med min nya kärlek är den intima atmosfär som denna 7000-åskådarearena besitter. Det finns inga dåliga platser. Värmlänningar, Göteborgare, Stockholmare, Linköpingar och smålänningar får ursäkta: Jag tvekar inte en sekund att utropa den till Sveriges överlägset bästa, snyggaste och coolaste.

Det är inte bara läget och formen som tilltalar, utan också färgvalet. Jag kände mig ett tag något tveksam till valet av orange och svart som huvudfärger till interiören. All tvekan är nu borta eftersom det blev så jävla bra helt enkelt. Som många vet har orange blivit lite av en världsglobal innefärg som representerar frihet, öppet sinne och demokrati, kanske speciellt i och med den orangea revolutionen i Ukraina. Det orangea som kontrasterar till det svarta blir absolut enastående snyggt. Logerna på arenan har coolt svart tonat glas och stolarnas säten harmonierar urballt med sitt mellanting mellan svart och stålgrå. Mellan dessa svarta artefakter finns då orangefärgade fält som gör det hela sjukt snyggt..

I mitt stilla sinne tänkte jag, stackar jävlar som håller på något annat lag än vårt..

När jag stod där i mittzonen på ispisten och slöt ögonen var det nästan som en religiös känsla, ungefär som när man kört bil från Los Angeles och kommer fram till Grand Canyon och ser de enorma vyerna eller när man stegar in i Petruskyrkan och ser Michelangelos målningar i taket. När jag åter öppnade ögonen och gick mot utgången mötte jag arbetarna igen. Av någon konstig anledning hälsade de alla på mig nästan som om jag var byggchef. Kanske var det bara naturens egen ordning och intuition som såg att de mötte en ständig medlem i MoDo Hockey. Jag satte mig i bilen och kände mig ungefär som när man haft lyckad sex för första gången.

Just nu håller de på att bygga strandpromenad runt hela arenan. Som jag kan förstå det blir det strandpromenad från den sida av hamnen som vetter mot Varvsberget runt de inre av hamnen förbi fiskrestaurangen och Harrys vidare förbi de vackra och anrika gamla kranarna från Järfeds Mekaniska runt de nybyggda lägenheterna vid hamnpiren och kustbevakningen. Därefter bort mot Framnäsudden och runt den stolta majestätiska, fantastiska men extremt coola och vackra Swedebank Arena. Vidare kommer strandpromenaden gå via Lungviksparken förbi småbåtshamnen och ut mot Järved.

Hur fan ska något lag någonsin kunna överträffa denna skapelse i förträfflighet. Man kan undra om några supportrar världen över egentligen är värda en sådan läcker arena?

Till brunnäsor, värmlänningar, honhundar, lulingar och annat löst folk som undrar om jag skryter och överdriver. Till er vill jag säga att jag tagit i… i underkant.

---------------------------------------------------------------------------------------

[färg=red]O, A, Morrison, say O, A, Morrison, O, A, Morrison, say O, A, Morrison[/färg]


Sorry Pasi
---------------------------------------------------------------------------------------

Det hela började med att jag kom till Kuba för att spela in en platta. Mina planer var att kunna spela in billigt i någon av Havannas många studior. I Havana finns nämligen världens kanske bäst bevarade uppsättning av rörförstärkare och annan musikutrustning från 50-talet. Men mina planer grumlades, jag upptäckte till min förvåning att min fars barndomshjältar fortfarande spelade sin musik. Jag hade som ung lyssnat på hans plattor och dessa Afro-kubanska rytmer var en av de stora inspirationskällorna tidigt i min musikaliska karriär.
The Buena Vista Social Club var en musikklubb endast för medlemmar belägen på kullarna i de fattiga kvarteren i östra Havana. Det var där som musikstilen Mambo skapades och där framträdde genrens verkligen framträdande artister. Under 30, -40, -50-talet var musiken riktigt stor. Många människor, speciellt västerlänningar, besökte Kuba för dess musik. Havana var inne.

1959 tog Fidel Castro makten. Amerikanerna fick kommunistskräck och startade en 40-årig lång bojkott av allt som var kubansk. The Buena Vista Social Club dog i och med den amerikanska bojkotten. Trodde alla… Under 40 år hade gruppen spelat i det närmaste utan publik och ingen utanför Kuba kände till att de fortfarande existerade. De älskade sin musik så mycket att de spelade helt anonymt i alla dessa år.

Minnena från min barndom gjorde att jag på nytt blev förälskad i musiken, i ljudet och sättet den framfördes på. En lustfylld känsla av vemod och lycka fyllde mig. Vemod på grund av den musikaliska isolering de hade levt under och lycka därför jag återfunnit dem. En av orsakerna till att deras musik berör, är att den speglar ett slags sinnestillstånd som är ovanlig i dagens snabba tider. Ruben Gonzalez pianospel liknar inte någon annat och tillsammans med Ibrahim Ferrers sång och Compay Segundos gitarrspel skapas ett möte i två världar och två tidsepoker som blir unikt.

Min tilltänkta platta blev aldrig av, istället blev jag producent till The Buena Vista Social Clubs första platta sedan 50-talet. Bandet är idag en sammansvetsad samling musiker med medlemmar mellan 60 och 90 år som turnerar runt världen. Och har man inte haft möjlighet att se dem live, kan jag rekommendera plattan. Bara konvolutet är en kärleksförklaring till musiken. En CD-formad bok på 50 sidor där varje sida är ett mindre kostverk. Vackert så att det förslår.

---------------------------------------------------------------------------------------

[färg=red]Den som inte besökt MODO-cupen rekommenderar jag ett besök, en helt fantastisk turnering. Själv har jag följt de 26 senaste. Kanske jag missade något år, men det kompenserade jag med at se alla matcher utom en. Det var det år tror jag, Kiruna AIF mötte AIK i finalen. De var de som var födda 1964 som spelade. Jag kom ihåg att matchen slutade 3-2, men jag vet inte vilka som vann.

Annars var det en stor upplevelse det år Ulf Dahlen var med. Den mest överlägsne 15-åring jag sett. Det var första gången jag såg hans patenterade Charlie Chaplin-skridskoåkning när han viker ut fötterna som Chaplin och lägger sig mot motståndaren.

Av de spelare som dominerar MODO-cupen utan bli något minns vi Anders Grudd i Mora född 1963 och Dick Larsson född 1965. Dessa var enormt bra men bara försvann. Annars rankades Lars Bysse Byström som världen bäste 15-åring.

Gör något för kulturen - unna er en MoDo-cup[/färg]

---------------------------------------------------------------------------------------

Här kommer mer culture. Filmen "Smoke" som jag anser vara en av de bästa filmerna som gjorts. Exakt vad som är så jävla bra med filmen vet jag inte, dock är den min favorit. Harvey Keitel spelar en av huvudrollerna och ledmotivet i filmen är Tom Waits "Innocent when you dream", bara en sån sak va?



-----------------------------------------------------------------------------------

Jag stötte på den här texten. Jag vet inte vad den kommer ifrån eller vem som har skrivit den. Det enda jag vet är att om jag skulle plocka ut ett föremål, en önskan, en princip eller någon skrift som beskriver mig och det jag tror på så är det just denna.

Sfärernas harmoni

I DET ANTIKA GREKLAND trodde man att universum genomsköljdes av underbar musik. Denna musik kallades för sfärernas harmoni och uppstod när hela världsalltet rörde sig. Sfärernas harmoni kunde inte människorna uppfatta, de bara anade att den fanns där.

Sedan dess har vi människor försökt att mäta, väga och räkna oss till att höra denna harmoni. Vi har varit fast beslutna att söka den i EN absolut teori om hur allting fungerar, i en enkel förklaring som sammanfattar allt. Vi har försökt höra musiken genom att lyssna på ett instrument i taget. Vi har gått in i de olika skalorna biologi, filosofi, religion och fysik - utan att någonsin lyfta blicken och se det stora sammanhanget. Vi har trott oss spela ett utav de större instrumenten. I själva verket har vi spelat på de små instrumenten, ibland falskt, med förödande resultat.

Att vi nu har fått nå fram till en avgörande punkt i vår historia står helt klart. Vår vetenskap är inte längre sann, utan sannolik. Varje vetenskaplig upptäckt ger enorma återverkningar på vårt sätt att se på världen. De beslut som vi blir tvungna att ta, tvingar oss att lyfta blicken. När vi gör det ser vi hur gränserna suddas ut. Fysik, religion, biologi och filosofi - ingen kan riktigt säga vad som är vad längre och detta är vi inte alls vana vid.

På den gamla goda tiden var vi vana vid att ett plus ett alltid var två. Vi var vana vid att kalla filosofi för humaniora och fysik för naturvetenskap och Gud för religion. Och framför allt var vi vana vid att skylla på någon enskild del om någonting i världen och vår utveckling gick snett, om vi helt enkelt inte hörde musiken.

Och när vi nu ser att kvantfysiken har mycket gemensamt med österländsk filosofi. Och när vi nu inser att en ekvation inte kan förklara allt. Och när vi nu inser att Gud inte behöver vara samma sak som religion. Då upptäcker vi en helt ny helhet, vi nås av insikten om att sfärernas harmoni legat på ett helt annat plan än vi tidigare trott.

Problemet har inte legat i något enskilt instrument, skulden och lösningen fanns inte bara på ett ställe. Det är hos människorna som disharmonierna och splittringen har funnits, inte i musiken.

Denna insikt måste vi bära med oss i vår nya tid, en insikt om att vi kan söka enhet i mångfalden. Naturvetenskap, filosofi, religion och biologi är inte längre några motpoler, utan i själva verket olika uttryck för samma sak, för samma längtan, en längtan om att höra musiken. Det är först ovan gränserna för naturvetenskap, teknik, filosofi och religion som vi hör musiken.

-------------------------------------------------------------------------------------
SAGAN OM CORNER ONE

Hämtat från den smått fantastiska sidan: http://web.telia.com/...alfred.htm

[färg=red][Att det som idag kallas Modo Hockey ursprungligen hette Alfredshems IK är bekant för de flesta men hur många vet idag vem Alfred var eller ens var Alfredshem egentligen ligger?

På 1860-talet flyttade en grosshandlare som hette Carl Alfred Fahlgren från sin födelsestad Gävle till Örnsköldsvik. Han köpte flera hemman i byn Hörnett och vid laga skiftet 1864 tillskiftades han sydöstra delen av byn. 1875-76 lät han på området bygga en ångsåg och en herrgård. Herrgården omgavs av en stor trädgård med vattenfontän, liknande den i Örnparken i stan fast utan örn. Efter sitt förnamn kallade Alfred Fahlgren området för Alfredshem. Fahlgren drev även storskaligt jordbruk med flera anställda. Sågen brann 1890, återuppbyggdes men brann ännu en gång 1895. Alfred övertog då den närliggande sågen i Hörneborg av sin bror J A Fahlgren.


1899 köpte Frans Kempe, son till Mo och Domsjös grundare J C Kempe, hela området av Fahlgren. Tillsammans med sin bror Seth tog Frans Kempe initiativet till de första systematiska och tekniska undersökningarna för framställning av sulfitmassa i Sverige. I mars 1902 började man på Fahlgrens gamla markområde bygga Domsjö sulfitfabrik. Det har spekulerats i att släkten Kempe medvetet undvek att använda namnet Alfredshem eftersom det tillhört en konkurrent och ett mer illasinnat rykte påstår till och med att "Fahlgrens drängar" hade stulit virke från Kempe, virke som flottats från sågverket i Mo till upplagen i Domsjö vid Moälvens mynning.

Medan Mo & Domsjö kallade sin nya massaindustri för Domsjö sulfitfabrik och använde Örnsköldsvik som postadress, kom namnet Alfredshem i allmänt bruk både som benämning på industrin och för bostäderna runt omkring. När postanstalten tillkom 1929 förordade bolagsledningen det egentliga bynamnet Hörnett som postadress, men valet av Alfredshem innebar i stället att detta begrepp utvidgades till att gälla hela Hörnett, inklusive Hörneborg, som gränsar till stadsområdet, samt den så kallade Fäbodvallen på Varvsbergets södra sluttning. Ett tag kallades allting Alfredshem - Konsum, manskören, trädgårdsföreningen med mera. Domsjö Sulfitfabriks Idrottsförening bildades 1908 men lades ner efter sju år och när man 1921 gjorde ett nytt försök var det som Alfredshems Idrottsklubb.

Sakta men säkert försvann dock alla spår efter Alfred Fahlgren, medan släkten Kempes namn lever vidare bland annat i namnet på ishallen och idrottsplatsen. I samband med fabriksbygget revs "Alfreds hem", dvs Fahlgrens herrgård, för att ersättas av en ny. Denna herrgård blev bostad åt MoDos disponenter fram till 1930, då den såldes och revs. Idrottsklubben bytte 1963 namn till MoDo AIK och drygt 10 år senare uppgick postadressen Alfredshem i Domsjö. Idag har namnet Alfredshem i stort sett försvunnit, oftast för att ersättas av det mer korrekta och betydligt äldre namnet Hörnett. Ett av de få undantagen är Alfredshem-Sundåsens scoutkår[/färg]


The only band that matters - CLASH



Kanske kommer det att tas en snyggare bild inne i Swedbank Arena nu snart, annars är nog detta det snyggaste fotot ever.