Wilde about life

De senaste fyra omgångarna har gjort det väldigt klart hur livsfarligt det är att endast förlita sig till en enda fungerande formation. När denna inte längre är komplett så funkar det inte alls. Det är ungefär som en bil som kör i 300 kilometer i timmen när styrning, gas och broms slutar fungera (fast i det här fallet var det nog snarare en Trabant med sönderbränd koppling och en handbroms som legat i sedan bilen startades).

Samtidigt som Wernblom avtackades kunde man också ha hängt upp Svartens, Salles, Wargs, Hedins och Hållbergs tröjor. För det går inte att bara glida omkring på en skridsko i mer än 20 omgångar, knappt bemöda sig om att arbeta i egen zon och vifta till lite med klubban och hoppas att man träffar pucken, som man inte har en aning om var på isen den är (eller om man själv är på isen för den delen).

Krizan känns också väldigt håglös och släpper in väldigt lätta puckar, om det beror på att han inte känner att han kan lita på de andra i laget låter jag vara osagt. Men det ser ut som att han just nu längtar till en plats långt bort från Övik.

Äh, vafaan, sparka Bengt Hedin!