En supporters bekännelser

En lysande bra sammanställning av Sundsvalls Tidning på juniorverksamheten bland elitserieklubbarna:
Norrlandsklubbarna i framkant
Sammanställning av elitserieklubbarna
Tankar om juniorverksamhet
Sämst i ES?
Satsar på A-laget

 

Dåliga resultat:
Senaste åren har inte Timrå haft speciellt bra resultat på varken J18 eller J20 nivå. Bästa Timrålaget hade de med -88 laget där bland annat Eric Moe, Christopher Erixon, Oscar Johansson och -89 Sebastian Erixon, Sebastian Hård af Segerstad och Jesper Larsson. Men då var det många som fick chansen på A-lagsnivå i Sundsvall och till viss mån Timrå.

Efter det har det varit otroligt tunnsått för J-20-laget och det finns väl flera orsaker till detta. Jag tror en viktigt orsak är att spelarmaterialet varit för dåligt. Det är dels att det inte kommit fram tillräckligt med bra spelare från egna ungdomsverksamheten. Sedan har inte hockeygymnasiet fångat upp spelare som har tillräckligt mycket kunnat öka kvalitén på juniorsidan. De två klara undantagen är Sean-Michel Sunnqvist och Magnus Pääjärvi-Svensson. Till viss del kan väl även Roc Ticar och Sebastian Lance Owuya  räknas med där.

Timrå måste bli mer attraktiv för såväl lokala som externa spelare för sitt hockeygym och sin ungdoms/juniorverksamhet. Detta gemensamt bör vara sammanflätat för att ge ett bra alternativ till de andra hockeygymnasierna. Vi måste bli attraktivare så vi kan välja mer bland de spelare som söker. Detta för att redan på U16 nivå och uppåt få rätta karaktären utan att för mycket tapp i kvalité. Vi måste ha spelare som brinner för hockeyn och har karaktären för att brinna för Timrå. Som Sebastian Erixon och Anton Lander.

Satsa på vad?
Naturligtvis är det viktigt att satsa på någon som har övergripande ansvar. Denna bör vara heltidsanställd och ska ha full koll på både presumtiva nya spelare till J16 och hur man ska arbeta från skridskoskolan ända upp till J20. Vi måste vara bättre på att jobba metodiskt för att skapa bra hockeyspelare. Därför behöver man någon som kan skapa de förutsättningarna. Det ska inte vara den tränaren som tränar just det laget som ska styra hur det ser ut utan det ska vara klara direktiv från klubben hur man ska träna i olika åldrar. Nu vet jag inte om det ser ut så i Timrå men allt för ofta är det för dålig tråd hur utbildning av spelare ska fungera. Inom de flesta sporter.

Det ska även satsas på att ta hand om spelare på alla plan, det är spelare med rätt attityd och rätt socialt stöd som ger bra spelare från U16 och uppåt. Så många spelare har vi inte på de nivåerna så vi inte kan ha en enskild spelare. Vi kommer aldrig kunna tävla fullt ut med att få de absolut bästa spelarna ens i vårat distrikt om vi inte kan ge en bra helhet för varje spelare. Det ska dessutom vara känt att vi är bra på det! Det är det jag tror på iaf.

Är det viktigt?
Jag skulle säga JA! Speciellt för ett lag som Timrå, Skellefteå och Brynäs(som är de två klubbar som nu är ledande). Lag som har svårt att tävla med de stora pengarna och de stora utbuden. Då måste man få upp spelare som kan spela i det egna laget istället för att köpa in spelare för 3:e och 4:e kedjan. Det skulle vara underbart att kunna plocka in en till två spelare varje år som kan kliva in i A-lagstruppen.

Några som tar möjligheten att ta sig ända till NHL som Lander och Pääjärvi-Svensson. Men även spelare som kan hålla en bra elitserieklass och vara en stomme för laget framöver som t.ex Erixon och Moe. Så har vi haft det sista åren men det har mer varit enskilda duktiga spelare. Andra duktiga spelare har försvunnit utan att ha den  utveckling som kanske hade kunnat förväntas.

Största exemplet på detta är Christopher Erixon som var otroligt duktig på ungdomsnivån. Nu vet inte jag hur det är just med Christopher men jag vet han var besviken på diskussionen och informationen i samband med att han lämnade Timrå. Det ser jag som ett misslyckande för Timrå.

Varför ligger Timrå efter?
Tror den största orsaken faktiskt är pengar. Vi har inte skapat oss den positionen att vi har kunnat lägga de extra miljonerna som en eller två heltidsanställda innebär. För mycket pengar har gått till att stärka upp A-laget för att man har kunnat skapa de ekonomiska möjligheterna att stärka upp juniorersatsningen. Det har helt enkelt prioriterats lite annorlunda än tex SAIK. De besluten förstår jag med tanke på de skadeproblem och dåliga tabellpositioner som Timrå haft de sista åren. Men är det den kortsiktiga eller långsiktiga lösningen som är den bästa?

Viljan att stärka upp juniorverksamheten har funnits men det har inte funnits ordentligt med pengamuskler för att kunna sjösätta det ordentligt. Ett försök var att ta hit Dan Jablonic som var en erkänt bra juniortränare. Tyvärr var laget inte tillräckligt bra så det blev bara en säsong.

Som jag skrev tidigare måste nog Timrå stärka upp på det övergripande planet med minst en junior/talangansvarig som är heltidsanställd. I alla fall om man vill vara med i toppen av J20 med tanke på det lilla distrikt vi är. Då måste vi vara lite bättre än de andra på att hitta talanger. Även om det inte är de största talangerna så talanger som kan ta steget till att bli elitspelare. Gärna med en riktig Timråanda!

Framgång föder framgång
Så är det och jag tror att spelare hellre väljer lag som har ett fungerande J20 med framgångar än ett J20 som hamnar bland de sista och inte får vara med och spela om medaljerna. Detta gäller framförallt våra lokala killar så det verkligen får chansen att spela via Timrå hela vägen upp till A-laget. I hela området som innefattar det mellan Ö-vik och Gävle ska Timrå vara ett minst lika hett alternativ som de andra hockeygymnasierna.

Min tanke är inte att vi ska ta massor av spelare från Modo och Brynäs utan att vi ska behålla våra spelare i distriktet men även vara det bästa alternativet för killar från tex Junsele, Sollefteå eller Östersund. Där ligger vi nog lite i lä. Vi måste skapa förutsättningar för att få bra spelare genom att ha en bra hockeyutbildning, ett bra J18 och J20 lag, en bra social verksamhet och att man har bra möjligheter for framtida A-lagsspel. Inte för att man bör få det utan för att man lärt sig att förtjäna det. Man ska ge killarna uppmärksamhet men också vara tydlig vad som krävs av var och en av dem.

Fy va tråkigt det är att vara Timråsupporter!

Inte framförallt för att det går dåligt utan för sättet många(högljudda) "supportrar" haterar att det går dåligt.

Såga hit och såga dit..

Sparka här och sparka där...

Köpa den här och köpa den där...

Kris och tsunamivarning...

 

Det är:

1. Trots allt en sport! Även om jag påverkas av denna sport varje dag...

2. Bara människor det gäller! Inte några robotar!

3. Inte så nattsvart som det verkar framstå här på HS. Sista 5 matcherna ligger vi tvåa i ES...

4. så att man kan inte vinna varje match!

5. Fortfarande långt kvar och en trendbrytning har noterats!

 

Sundsvalls tidning slår på stort och proklamerar att Timrå haft den sämsta starten sedan vi tog oss upp i elitserien. Visst är det väl så att ingen är speciellt nöjd med en poäng efter tre omgångar men jag ser ingen orsak till oro ännu.

Försvarsmässigt har det väl egentligen fungerat ganska bra. Sju insläppta mål på tre matcher är inte alls så dåligt! Speciellt inte när man mött Frölunda och Färjestad på bortaplan. Som jag ser det är det offensiven som varit för svag. Dels har det varit för svagt mot mål, flera av de matcherna vi spelat hyfsat men effektiviteten har varit för dålig. I matchen mot Frölunda snurrar alla Antons lägen i skallen. Egentligen har vi alla tre motståndarna på gaffeln i de här matcherna men inte riktigt kunnat trycka in lansen och avgjort.

Visst blir det en nyckelmatch imorgon mot SSK och vinst där känns otroligt viktig för fortsättningen. Men jag skulle faktiskt kunna ta en poängförlust om spelet ser bättre ut och engagemanget på matcherna är större. För det är i slutändan viktigare än några poäng mot seriens jumbo. Det är i det långa loppet som poängen ska tas och inte nödvändigtvis i omgång 4.

Jag skulle vilja se lite mer av de spelare som är tänkt att vara topparna i laget. Hynning, Corso, MPS tillsammans med Mattias Karlsson är några av de som måste ta och höja sig. Dessutom ganska snart!

Lyckas vi inte förändra spelet och börja ta poäng till slutet av nästa vecka börjar jag bli orolig. Men dit är det 18 poäng att slåss om! För att jag inte ska vara orolig måste vi nog ta ca 10-12 av dessa. Vilket inte känns som en omöjlighet!

Men nu samlar vi ihop oss och stöttar laget i morgondagens match mot SSK. Mot EON Arena med pukor och sång!

Den genomgång jag tidigare har haft för alla lagen har förhoppningsvis gett en bra bild på hur lagen är uppbyggda med både svagheter och styrkor. Nu är då tanken att man ska göra sig ett försök på att rangordna lagen mellan varandra. Det blir garanterat fel mot sluttabellen men ett försök ska man väl göra iaf.

1. Linköpings HC
Ingen favoritklubb men jag tror de kommer ha det lag som bäst klarar 55 omgångar. Till skillnad från det andra topplaget HV71 finns det två saker som talar för att LHC ska lyckas bättre. Första är att HV har en ny tränare som flackat runt en del sista åren och aldrig riktigt lyckats. Den andra är att Johan Davidsson har tveksam status angående sina skador.

2. HV71
Har iår kryddat en redan stark trupp och kommer vara med högt upp i tabellen. Det frågetecken jag har mot HV finns i de två punkterna jag nämnde ovan. Vinnarmentaliteten som laget haft sista säsongerna kommer att göra HV riktigt starka i vårens slutspel.

3. Frölunda
Obalanserat lag med riktigt höga toppar. Frölundas vara eller icke vara högt upp i tabellen ligger mycket på hur deras försvarsspel fungerar. Det finns en hel del offensiv kraft ibland backarna men vad händer när motståndarna trycker sig fast i Frölundas zon? Fast den offensiva spetskompetens de besitter kommer att ge dem en plats på övre halvan i tabellen. Vill ändå ge en liten floppvarning på Frölunda. Det kan bli en kamp för att få hemmafördel i slutspelet.

4. Färjestad
Vill jag egentligen sätta längre ner i tabellen men grundstommen känns bättre än bakomvarande lag. Väldiga Färjestadstapp i Nordström, Rhodin och Jönsson. Dessutom försvinner elitseriens kanske bästa målvakt från ifjol. Det finns namnkunniga ersättare även om laget känns svagare än ifjol. Men den största utmaningen få FBK-andan att fungera igenom hela laget och organisationen. Antingen är man med i familjen eller inte. Kan assimileringen fungera när så många trotjänare försvinner?

5. Timrå IK
Jag sitter och funderar hur man ska värdera några av lagen i regionen 5-8. Egentligen känns det som Timrå hamnar lite för högt som 5:a eftersom det bytts en hel del spelare. Men jag känner att det finns en bra potential i laget och har egentligen inget lag jag ville sätta på 5:e platsen av de kvarvarande.

6. Brynäs hade jag egentligen inte tänkt mig så högt upp i listan om man ser till min tidigare genomgång. Men jag tror mer på dem än på Luleå. De har en del spännande nyförvärv även om man kanske skulle vilja se någon med mer defensiva kvalitéer. Blir otroligt beroende av en bra målvakt. Oavsätt om Läck eller Markström står. Kan med offensiva Sommervouri, Kahnberg och Nordqvist ta många poäng på att de gör mer mål än motståndarna.

7. Skellefteå AIK
Har spännande nyförvärv som kan lyfta laget. Men samtidigt har flera tongivande spelare försvunnit och laget måste komma ihop och spela tillsammans för varandra. De har några riktigt bra juniorer som troligast kommer försvinna under J-VM. Det kommer att göra backbesättningen väldigt tunn. Kan de klara de 6-7 matcherna är SAIK ett slutspelslag.

8. Modo
Efter SCA cupen så känns Modo inte speciellt starka. Men de som imponerade var de nya spelarna. Mojzis, Pikkarinen och Malek var bland de bästa i laget. Där jag tror Modo brister är att toppspelarna är för gamla och inte längre tillräckligt bra. Dessutom har de en ganska tunn trupp där speciellt försvarssidan ser tunn ut om något namn försvinner.

9. Luleå
Jag tippade Luleå riktigt långt ner ifjol men de överbevisade mig genom att till och med ta sig till slutspel. Jag tyckte Harju/Omark var de viktigaste spelarna för Luleå och de var troligast de bästa spelarna i Elitserien. Årets lag känns mer stabilt och välbyggt men fortfarande ganska osäker status. Allsvenska Arlbrant/Olausson, Abbotts och Jonte Hedström har en del att bevisa i Luleå för att de ska klara ett ev slutspel. Jag tror inte de visar det som behövs och slutar 9:a.

10. Södertälje
Tappat en del viktiga spelare men har dock kvar några andra som underpresterade å det grövsta under fjolåret. Nyförvärven känns ganska bleka men ett mer hårt jobbande SSK kan sätta griller i huvudet på många motståndare. Peter Popovic är en oprövad tränare och kommer vara tvungen att bekänna färg tidigt för att få behålla jobbet. Jag tror SSK startar starkt men tappar sedan till en slutgiltig plats straxt ovanför strecket.

11. Djurgården
Kommer att göra en Brynäs som vann allt på försäsongen för ett par år sen och sedan slutade i kvalserien. Förlusterna har inte riktigt ersatts och nyckelspelarna har blivit ett år äldre(läs sämre?). Stort lass kommer att hamna på Wesslau i målet och Marcus Nilsson. Det kommer inte räcka i längden.

12. Rögle
Underskattad ifjol av mig och många andra. Men kan de verkligen överraska en säsong till? Jag tror faktiskt inte det. Sistaplatsen i elitserien kommer troligast till nästa år bytas mot en topplacering i allsvenskan. Rögle känns inte elitseriemässiga över 55 omgångar.