Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
zigge:Nu vet vi alla svaret på min förra fråga. Ställer en ny: Hur länge blir Torgny kvar?
Vad händer i HV igenkligen? Det värvas friskt o sparkas tränare, men inget märkbart resultat. Varför?
zigge:
Det såg lite mörkt ut, men jag håller med om att tongångerna i HV's forum var lite väl svarta. Dock skönt att Petrasek kom hem, var ganska många matcher i rad från november där vi inte riktigt hade något eget spel som fungerade.
Fy fan! Varit på semester, fick se det här precis före start i ett flygplan från Grekland, tar lite extra att läsa om ett störtat flygplan när man precis lyfter själv.
För att vara en "vanlig kille från Norrahammar" så var han väldigt speciell. Gick själv i samma skola, spelade i samma moderklubb, men han var inte särskilt vanlig. Älskad av alla, väldigt få spelare som skulle ge samma känslor vid en sån här nyhet. Får ont i magen när jag läser när Petrasek säger "Men vi hade ju en plan..."...
RIP Stefan, vi kommer sakna dig. Inte bara för ditt spel utan framförallt din underbara inställning till livet!
" #1 Stefan Liv, tröja i taket"
Nånting annat var väl inte att vänta. Det sker med största sannolikhet i hemmapremiären enligt de flesta. En stor hyllning till en stor idrottsman.
Klubben visar hur stor han var.
Mer sånt vill vi se.
Hockeynationen Sverige har tappat en världsmålvakt.
R.I.P Liv.
Tankar till familjen, vänner , fansen.
Hans öde, o de övriga spelarna i Lokomotiv, drabbade mig hårt.
Jag kände inte Stefan Liv. Jag träffade honom aldrig men han har stått väldigt nära mig på isen i Eon Arena o jag har följt honom i Tre Kronor o i HV 71. Jag gillade honom. Starkt.
Hans öde bara drabbade mig. Hans död rörde vid mig. Jag hoppas bara att det gick så snabbt o fridsamt som möjligt och att hans anhöriga får en sorts frid ändå i sin sorg så småningom de oxå.
Ett minne nu. Ett öde. Tidigare en hel värld.
Vi bör aldrig glömma våra hjältar. Vi sitter inne med så mycket beröm, som fåglar i bur och vi skulle kunna göra oss själva och våra medmänniskor så lyckliga om vi lät de där fåglarna flyga.
För tiden är utmätt, vi glömmer det gärna, vi förtränger det, vi roar oss med allting annat, vi slarvar med våra liv och vår tid, vi sitter stilla i all evighet och tror att döden är för alla andra, är för grannen, för fyllot, för den fattige, för den ensamme, för knarkarna i parken.
Men sorry vännen, det är fel, döden är för oss alla, har ditt fotografi i sin plånbok när han går runt på stan och hånflinar åt alla han ser, och en tidig morgon ringer det på din dörr och då står han där med ditt foto och du säger att du inte har tid, du har ju så mycket kvar att göra, du har så många människor omkring dig som du älskar men dina böner är bara tunna rökringar mot en stum himmel då, som det känns, och dina ord och dina skrik blir till stenar bara, faller som stumma och dumma stenar mot marken, och jag vill så gärna tro att jag orkat göra det bästa av mitt liv när den där morgonen kommer…
Vi kan bli lyckliga. Det är sent men bättre sent än aldrig. Vi kan bli lyckliga. Och nu är inte aldrig. Vi har fortfarande tid kvar.
Såg sporten i morse på Tv och började gråta själv, man fattar inte vad som hänt. Mina tankar går till Stefans familj
En av Sveriges bästa målvakter har hastigt lämnat oss i stor sorg.
Vila i Frid Stefan :/
En fundering är att varför blir jag så berörd?
En anledning är givetvis hockeyn. Även fast jag håller på ett annat lag så känner jag att kärleken är mycket större än "hatet". Jag har svurit åt Stefan när dom har mött mitt Timrå, mest för den anledningen att har var ju i vägen för det mesta.
Det känns nästan som att man kände Stefan fast jag aldrig ens har pratat med honom. Jag har ju stått där mindre än ett 10tal meter ifrån honom och skrikit mig hes. En fantastiskt stor förebild och hockeyspelare fastän han bara blev 30år.
Sedan så kom tårarna när jag såg bildspelet från hans bröllop. Så vackra bilder på en vacker familj. Jag lider mycket när jag ser bilderna på deras barn. Som småbarnsförälder känner jag en klump i halsen när jag ser bilden när Stefan ligger i gräset med barnen ovanpå sig. Att inte få se hur sina barn växer upp och vara där för att hjälpa till. Jag lider även oerhört mycket med Stefans fru som måste känna sig ensammast i världen nu.
Vila i frid, Stefan! Du kommer aldrig att bli glömd.
Junikväll/Brynäs IF Kärlek sedan 1912
Taurus/Tik
Redigerad kommentar
Men vad är egentligen hockey en sån här dag? Givetvis ingenting!
När jag nu istället tänker på Liv så får jag ett leende på läpparna. Vem minns inte hans ständiga flummande, som t.ex den där gången när han hade lagt fjärren i kylen hehe?
Önskar verkligen att Livs anhöriga får det stöd som de behöver idag och för lång tid frammåt.
Han verkade utifrån vad jag ha sett vart en väldigt skön snubbe och väldig jordnära. Alla tankar går till hans och de övriga omkomnas familj och vänner.
Vila i Frid!
Forza Timrå IK
R I P nr 50
Jag är oerhört ledsen. Hur makabert livet kan te sig. Stefan Liv var flygrädd o han går bort i en flygkrasch tillsammans med ett helt hockeylag.
Det som har hänt är hemskt, tragiskt. En stor sorg för hockeyvärlden, som ni nämner många stora namn har idag gått bort, en av dom Sveriges egen Stefan Liv. Han var en grym målvakt, har också alltid haft en positiv syn på honom som person.
R.I.P Stefan Liv
Usch. Jobbigt.
Duracellkaninen