Heleniz hockeyblogg

finns de? Ja, just nu är hela jag ett enda stort svart hål. Vad är det som händer med Timrå IK, vad är felet med de rödvita "krigarna"? Just nu är det ingen som gör sitt yttersta. Det är ingen som visar viljan att ge det där lilla extra. Just nu är det inte ens hyfsat bra eller ok spel de visar upp, det är bara riktigt dåligt i princip allting. Det känns som att hela laget sugits in ett stort svart hål utan slut.

Jag blir fan knäpp på riktigt. Det känns så förbannat skönt att det snart är uppehåll. Och under uppehållet förväntar jag mig en hel del aktivitet från Timrå IKs ledning och sportchefer. Något måste hända nu, för det här är fan ingen formsvacka, det här beror inte på skadorna. Något är fel, riktigt jävla förbannat och åt helvete fel är det. För det här är inte mitt Timrå IK, det här är inte ett lag som "aldrig ger upp", det här är inte ett lag som visar hjärta, jävlar anamma och skridskoåkning av hög klass. Det här är ett lag jag inte känner igen, ett lag som ser slagna ut redan innan matcherna börjat, ett lag som saknar hjärta, jävlar anamma och skridskoåkning. Det här är inte Timrå IK!

Jag vill ha tillbaka mitt gamla Timrå IK, jag vill se glöd, jag vill se hjärta, jag vill se stolthet och fart under skridskorna. Jag vill se blod (om nödvändigt), svett (för att de kämpat utav bara fan i vartenda byte) och tårar (glädjetårar efter vinsterna).

Nej, nu får det fan vara nog.

KÄRLEK, HJÄRTA, INSTÄLLNING - TIMRÅ IK!

Det var en gång ett hockeylag som hette Timrå IK. Laget spelade mycket bra och gjorde många vackra mål. Man hade även en målvakt som var rätt så bra och inte släppte in allt för många mål bakåt. Lagets färger var rött och vitt, en del brukade säga "Röd och vit - Hockeydynamit!" om laget.

Laget Timrå IK tog sig till slutspel, i kvartsfinalen mot laget som kallade sig för MoDo Hockey vann man med 4-1 i matcher. Den sista matchen mot MoDo då var alldeles fantastiskoch den rödvita glädjen visste inga gränser eftersom man vunnit med 5-0!

I semifinalen mot ett lag som hette HV71 spelade man inte lika bra som mot laget MoDo, men ändå helt ok. Tyvärr så lyckades man bara vinna två av sex matcher och alltså inte ta sig till final, men det gjorde inte så mycket. Laget skulle satsa på att nå finalen nästkommande år istället.

Men när nästa säsong startade var det något som hade hänt, något var fel i laget för man spelade inte alls så bra som föregående säsong. Faktum var att man oftast inte spelade bra överhuvudtaget. Kanske var det något som saknades i laget, kanske var något fel inom föreningen.

Kanske är sagan om Timrå IK snart slut, kanske har den bara börjat. Jag hoppas att sagan bara börjat, för alla vet ju att alla sagor har lyckliga slut.

Där ser man, ett par drinkar och så blev det en liten hockeysaga såhär på morgonkvisten.

Ja, jag vet inte ens var jag ska börja. Finner inga ord för min besvikelse denna afton. Rögle är inget dåligt lag, det vet jag. Men att förlora med 5-1, det är fan dåligt, oavsett om det är mot Rögle eller Linköping.

Kvällens frågetecken nummer ett:

Varför står Backlund i mål efter att Åkerlund gjort två mycket bra matcher i rad? Hur tänkte man då?

Kvällens frågetecken nummer två:

Hur kan alla underprestera nåt så jävulskt i samma match?

Åh, jag orkar inte mer. Nu måste det verkligen hända något drastiskt. Jag saknar Kalle Koskinen och Sanny Lindström som fan just nu. Vi behöver backar, kosta vad det kosta vill!

Nej, nu skiter jag i det här, åker hem till några vänner, tar en grogg, bryter ihop och kommer igen på torsdag. Vi ses i arenan då, för nu jävlar tror jag att laget spelar bra på torsdag, att de vinner säkert, och då tänker jag inte vara hemma och missa det!

Jaha, då ska man försöka sig på att skriva en hockeyblogg, det kan ju säkert också vara roligt.

I lördags kom jag hem från Örnsköldsvik lagom till att hinna se LHC - TIK matchen på TV. Det första man får höra är att Timrå saknar sju (7!) spelare, då kändes kört redan där. Matchen kom igång och redan efter en och en halv minut hade LHC gjort mål, då kändes det ännu mer kört.

1-1 genom Anton Axelsson, hoppet tändes igen. I den andra perioden 1-2 Samuelsson och 1-3 Mäkiaho fick mig att börja tro på en trepoängare. Andra halvan av tredje perioden tar Linköping över spelet och lyckas knäppa in både 2-3 och 3-3 puckarna, katastrof!

Linköping inledde den tredje perioden mycket bra och lyckades under en avvaktande utvisning sätta ledningspucken till 4-3 för hemmalaget. Då kändes det inte ens som att vi skulle lyckas få med oss en poäng, men skam den som ger sig! För Timrå kom igen under slutet på perioden och i kraft av 5 mot 3 satte Pyörälä 4-4 mycket snyggt efter bra och snabbt passningsspel av Tom Wandell som dagen till ära fick byta centerrollen mot att spela back. Även det efterföljande 5 mot 4 PP var mycket effektivt och Persson pangade in ledningsmålet. 5-4 stod sig perioden ut och Timrå hade tagit 3 poäng på bortaplan mot hittills obesegrade (?) Linköping!

Helt fantastiskt effektivt och vilken skön känsla när slutsignalen ljöd! Grymt bra jobbat av samtliga i laget att ta sig samman och vända och vinna borta mot LHC med viktiga spelare som Lehtonen, Lotvonen, Pärssinen och Hedström på skadelistan. Det är bara att lyfta på hatten.

Nu hoppas jag bara att ovan nämnda spelare inte är allvarligt skadade och att de kan spela hemmamatchen mot Luleå redan på tisdag. 3 nya pinnar då borde inte vara en omöjlighet om alla är fokuserade och kommer till matchen med samma inställning som de hade mot LHC nu senast.

För övrigt tycker jag att Johan Backlund ser fortsatt stabil ut, kul att se!

Forza Timrå in med pucken, åhej, åhej!