Luleå HF

Sven.Savage: Är väl inget som hindrar att du kör vidare över silly season också!
Finns ju mycket att avhandla i silly-tider, nyförvärv, förväntningar inför kommande säsong osv.

Salcin: Förresten, Niclas, även om du nyss gjorde ett ryck är jag i o m detta inlägg bara ett enda inlägg från att gå upp jämnsides med dig, på sjundeplatsen i inläggslistorna för Luleå Hockey;-)

ATt ha lagt sig exakt bakom dig innebär att jag kan ligga här i vindskuggan och bara rulla med, hämta krafter medan du får slita mot vinden.

En tuff uppgift. För man har ALLTID motvind. Jag som vanligen brukat cykla 1-2 mil till arbetet varje morgon och samma hem på eftermiddagen undrade länge hur in helvitte det kom sig att jag alltid hade motvind när jag cyklade. Varför? Vred sig jorden runt sin axel på något vis, bara för att jävlas och ge mig motvind? Varför kunde jorden inte ha valt tvärtom, och givit mig medvind genom livet hela tiden?

Ett mysterium.

Till jag tänkte efter och insåg att om man ligger och bränner på i hastigheten 30-35 km/tim är det bara när man har en medvind på bortåt 10 m/s och mer, som man känner av en medvind: annars blir det relativt alltid motvind. Hm, det är ju samma som den hårda bris som nästan som klockan slår till runt 13-tiden från sydväst mot västra sidan av Öland vid Haga Park dagligen under sommaren; den som man väntar in med windsurfingsbrädan på stranden innan det är lönt att ge sig ut. Den vinden har man ju aldrig med mig när man cyklar. Men den windsurfingsvinden behöver du ha med dig för att hålla min bräda/cykel/tangentbord kvar på åttonde plats, salcin;-)

Salcin: Jo, du har ju rätt i det.

Under väldigt många säsonger loggade jag ut från hockeynätet inom en timme från när vår sista match i slutspelet blåsts av. Och blev sedan borta till inom en timme från när pucken skulle släppas i vår första elitseriematch i september. Det blev ett hockeyfritt halvår och anledningen var att jag under vinterhalvåret haft så mycket arbete som jag skjutit på och behövde arbeta i kapp.

Nu har det ju varit en ovanligt spännande säsong, en sådan man får gå nästan tjugo år tillbaka för att ha haft: såväl genom våra äventyr i European Trophy som genom vår härliga resa i slutspelet. I skrivande stund har samtliga hockeyspelare och lag i landet redan tagit sommarsemester, i de flestas fall långt tidigare än de önskat. Men vi är kvar fortfarande, vi är ett av de två lag som fortfarande spelar hockey. Kan det bli finare?

Nå ja. På senare år har jag ju ibland småskrivit lite mellan säsongerna också. Just nu har jag inte riktigt bestämt hur göra i fortsättningen. Övertaget fortsätta eller inte? Får nog bli något att långtänka på.

Ett trepiporsproblem, som Sherlock Holmes brukade säga, när han stoppade tre pipor och placerade dessa framför den breda fönsterbrädan, i vilken han tänkte sitta uppbyltad på kuddar hela natten och fundera medan han såg ut över Baker Street i Londonnatten, stödd av de tre piporna, till dess att han tänkt klart och visste.