Uno Gordon

Det är över nu! Både bildligt och bokstavligt talat! Timrås öde beseglades i Jerusalem. Och i samma stund som denna sorgliga sorti blev ett faktum bestämde även jag mig för att det nu får räcka!

Det blir inga fler supporterresor för min del, inga fler besök på Västra Stå och inget mer gapande på Timrå. Jag har inte varit så här ledbruten för hockeyns skull sedan säsongen 98/99 när vi åkte ut i Play Off mot Mora.

Jag har åstadkommit det jag velat uppnå. Det finns inget mer att ge. Jag kan inte komma vidare eller högre med mitt supportande. Jag har blivit ett begrepp och de flesta känner till mitt namn. Jag har inget mer att bevisa. Och nu finns inte längre glädjen där heller. Att gång på gång se sitt lag vika ner sig i avgörande lägen är för mycket för en medgångssupporter. Jag som alltid inbillat mig att man tävlade för att bli bäst. För att bli numero uno. Men tydligen har jag misstagit mig gruvligt. Detta begrepp eller talessätt innefattar inte Timrå IK. I denna region är man enbart nöjda med att vara NÄRA. Det är en jättemerit att leda matcherna med 2-0 och sedan bara självslockna. Man skyller på otur, tillfälligheter, domarna, isen, motståndarna och den egna målvakten.

Men man uppvisar en liknöjdhet och fullständig brist på hunger när det drar ihop sig. Man börjar tumma på grundreglerna och snubblar på sitt egna grepp - VARENDA GÅNG!

Jag orkar inte med detta längre! Det är samma skit med Dragons, Giffarna, Selånger Bandy etc. Man kan inte knäcka vinnarkoden. Man blir utelåst ifrån partyt varenda gång och blåst på konfektyren.

Så har det sett ut under alla mina år som jag har följt laget. Man går inte ända in i kaklet. Utan de få gånger man vunnit någonting så beror det på motståndarnas oförmåga att utnyttja sitt psykologiska övertag.

Man får alltid stora skälvan när man har chansen istället för att njuta av stunderna.

Därför stiger jag åt sidan. Lämnar plats åt den nya generationen supportrar.

Jag kommer kanske se någon match live i templet men då civilklädd.

Hockeyfanatikern Sjöstedt drar nu ner rullgardinen och sadlar om till nya intressanta uppgifter. Och man vet aldrig vart jag dyker upp i framtiden!

Ha det gott ärade vänner och må så gott!

Kramar

Uno

Ett halvt dygn har passerat sedan jag skrev senast. Mitt utspel kan tyckas vara patetiskt larv eller effektsökeri. Men det handlar inte om det den här gången. Jag vidhåller fortfarande att jag med största sannolikhet gjort mitt inom supportersfären. Men Timrå IK kommer alltid vara laget i mitt hjärta. Mitt utbrott handlar nog mer om en fruktansvärd rädsla och panikångest. Jag vågar inte lita på att de styrande sköter sitt uppdrag på ett korrekt sätt. Jag känner en förnimmelse av plastig golvmatta och målarfärg. Allting känns halvfärdigt och ogjort. Ledningen skjuter upp problematiken på obestämd tid och hela tiden framför sig. Uttalandena i pressen är fruktansvärt kantiga och ambivalenta. Det ges inga tydliga besked eller klara direktiv. Ledningen mörkar nåt djävulskt och håller oss rättrogna på halster och sträckbänken helt i onödan. Jag är allergisk emot sådant. Det finns en känsla utav RUSTA och IKEA över hela föreningen. Allting går i knapp styrfart. Ena dagen skall det värvas, nästa inte. Man tar alldeles för lättvindigt på sina uppdrag, att säkerställa en hållbar produkt. Det snålas och snålas och snålas...

Hur mkt kan man spara egentligen? Vi är sämre än Alecta på att förvalta vårat överskott. Och organisatoriskt är vi sämre än Landstinget på att nyttja de resurser vi har. Det finns inga tydliga linjer eller någon struktur. Man utlovar guld och gröna skogar men sedan drar man i handbromsen och kovänder fortare än Lucky Lukes skugga Man vet inte snart vad man skall hoppas eller våga tro egentligen.

Jag vill ha full insyn i föreningen och förordrar därför att vi skall bolagisera oss och bli introducerade på börsen. Jag vill äga Timråaktier och kunna påverka. Men framförallt vill jag ha en storstädning i ledningen.

Jag vill ha bort bröderna Johansson eftersom de gjort sitt. Vi bör införskaffa en ny klubbdirektör ifrån Näringslivet. Sedan undrar jag varför det inte finns några marknadskapitalistiska krafter som kan värva intressanta affischnamn till klubben?

Sedan borde Supporterklubben öppna en fond där vanligt folk kan donera pengar öronmärkta för värvningar - INGENTING ANNAT! Dessa pengar får inte användas till någonting annat än värvningar. Det skall vara en hårt hållen princip.

Sedan tycker jag att delat ledarskap är öken. Det sänder ut signaler om osäkerhet och otrygghet. Jag vill ha en ny NUBBEN som visar handlingskraft och omedelbart agerar. Inte avvaktar och väntar in i det sista innan någonting görs.

Som det är nu har inte Timrå IK säkerställt ett skit inför nästa säsong. Man är sent ute med att skriva nya kontrakt. Researchen är åt helvete. Varför har inte Linkan redogjort sin Finlandsresa t ex? Det är bara locket på numera. Störtlöjligt!

Och hur skall man kunna ha förtroende för en ledning som inte ersätter det man tappar? Ett enda mellanår kan förstöra 10års arbete. Men det verkar inte Timrå ha förstått. Hur het är Timrå IK som förening idag jämfört med för 2år sedan?

Tom Wandell är jag ruggigt besviken på efter jul t ex. Illusionen om att han verkligen trivdes i TIK var bara nonsens och "bullshit". Laget i mitt hjärta var bara en språngbräda för en mytomspunnen pojkdröm. Han levererade verkligen inte som förväntat efter sin återkomst från Dallas. Wandell tappade ansiktet nånstans längs vägen, kanske på en flight över Atlanten på väg tillbaks till Sverige? Det var alltså han som skulle ersätta Riku Hahl. Hur fan kan man resonera så naivt?

Vad får vi istället för Bagarn och Pyörälä mån tro? En talangfull allsvensk center och nån halvtaskig import ifrån Italien. Billigt och bra!

Det är så att man  vill gråta för mindre. Någon behöver ruska om de styrande i toppen så att de upphör med att tänka ettor och nollor hela tiden. Vi har försvunnit in i ett vakuum och har baksug för närvarande. Dammsugarmunstyckena är felmonterade så att skräpet blåses utåt istället för inåt i dammsugarpåsen.

Någonting är väldigt sjukt i dagsläget! Nej nu skall jag knapra neongröna piller och några rosa för humöret och för att finna sinnesro.

Amen.

Ikväll smäller det. Ikväll gäller det. Stämningen är lika hatisk, elektrisk och uppiskad som ett västernorrländskt derby mellan Timrå-Modo. Real Frölunda gästar ladan. Och ikväll skall ladan koka som en glödande kittel och sjuda utav liv och puls.

Kent "Nubben" Norberg is back in the zone of crime! Ricky Räv återfnns dessutom på isen. Hoppas Hedström pissar på dem! Så hjärtinnerligt skönt det skulle vara då!

Ikväll skall vi skjuta indianstammen åt h-e! Ikväll skall vi pulvrisera deras egon. Ikväll skall frustrationen stå dem upp över öronen. Inatt får Uffe Dahlén gråta ut under stillsamma former innan han går till sängs.

KÖR HÅRT TIMRÅ! LET THE GAME BEGIN!

Let The Eagles flying highest up over the sky and don´t be afraid for Indians.

AGERA LINKAN!

Kollade på TV-pucksfinalen mellan Västerbotten-Småland i SVT ifrån Hovet. Och Jag fastnade för 3st spelare extra mycket. Adam Larsson, back och Sebastian Selin, forward i Västerbotten och Jonathan Tollander, forward, Småland.

Fantastiska hockeyspelare med en enorm potential. Adam Larsson lär garanterat spela elithockey i Skellefteå AIK inom kort. Medan de kanske tar lite längre tid för Selin och Tollander och att etablera sig.

Adam Larsson blev för övrigt utsedd till turneringens bäste back.

Enligt initierade källor är Fröken Lindström klar för indianstammen ifrån Gbg.

15 oktober återvänder "Timrås största hjärta" till svensk mark och hockey igen för att sluta in i leden hos Frölunda Indians. Alltså inget mer spel i Timrå IK med andra ord.

Undra just vem som är den största lögnhalsen Sanny? Du eller jag? Nina Fina Ballerina! Oh Pretty Women!

Varför var du tvungen att ta "bakvägen" till nektarinerna och varför gick du "baklänges" till Göteborg via Schweiz iförd loafers och sarong?

Hade det inte varit rakare att säga rent ut vad du egentligen ville? Nu har du definitivt skurit sönder repen och bränt broarna!

Snyggt jobbat idiot!