MorganaLefaey: Du hade varit välkommen. Vi har ju bott ihop på Renmarkstorget. Att du inte delade med dig av alla snygga brudar du drog hem, har jag svårt att förlåta. Jag var nöjd ändå, men du jagade på en övre hylla. Inte konstigt du såg så rufsig och trött ut på morgonen. Blonda Lisa 19 som kom ut från rummet hade full koll.
skogsjonas: Bra då att det finns forum för folk att läsa. Är ju en global trend att medier är inte att lita på för sann information. Har väl nått Ö-vik nu också som ett brev från Posten. Stoltheten som journalist sitter väl i lönebeskedet den 25:e. De kan kalla sig ÖA-arbetare och inte journalister. Dessa skrämde de iväg till Ryssland för några år sen. Israel bombade väl ihjäl 136 stycken i Gaza. Inte ett ord om detta i svensk media va?
M Horava: "Tack för två fina år. Tack till alla lagkompisar, tränare och alla runt klubben. Vi levde inte upp till förväntningarna på isen men det gjorde ni på läktaren. PS. Framtiden ser ljus ut för LHC nu när alla pengakåta divor är borta" säger nu Kovacs.
Hahaha, den där snubben har ju verkligen en attityd. Men visst, Cluben kommer ju inte klara sig på enbart checking lines, det har han rätt i.
Bad_Brett: Håller med dig. Jag skulle säga att Hinkens absolut bösta egenskap är att han lyssnar på sina polare och gör ofta som de säger. Problemet uppstår ju när han blir tvungen att kicka två av sina bästa polare som han litar och lyssnar på. Utifrån sett är väl Hinken och Freddan inte alls på samma personkeminivå som Hinken/Karlin
Jag är inne på samma linje som du, men skulle nog säga det så här:
För att juniorer verkligen ska utvecklas krävs en miljö där kravnivån är tydlig och hög – och där spelar de ledande spelarna en nyckelroll. Har du en stark förstaformation eller ett par tongivande spelare som driver tempo och kvalitet varje dag, då får de unga något konkret att förhålla sig till. Det handlar inte bara om matchprestationer, utan om hur man tränar, fattar beslut och agerar i alla delar av spelet.
Jag minns själv hur det var, man ville överlista de bästa spelarna på träningarna varje gång!
Samtidigt skapar det en sund konkurrens. Juniorerna får något att mäta sig mot och en tydlig bild av vad som krävs för att ta nästa steg. Får de dessutom chansen att spela högre upp i laget i rätt situationer, så kan de både bidra och växa snabbare i sin utveckling.
Omvänt, om de ledande spelarna inte håller tillräcklig nivå, finns risken att hela miljön blir lidande. Tempot sjunker, kraven blir otydliga och utvecklingen stannar av. Då spelar det nästan ingen roll hur lovande juniorerna är – utan rätt omgivning blir progressionen begränsad.
Jag minns även att om det var någon av de bästa spelarna som var borta från en träning så gick min ”killerinstinkt” ner…..
Så i slutändan handlar det mycket om balansen: unga, hungriga spelare i kombination med etablerade spelare som sätter standarden. Det är oftast där både individer och lag får bäst förutsättningar att utvecklas.
Personkemi och lagdynamik som en sportchef måste ha förmågan och känslan för…..
Tarasov: Ja, detta gäng av juniorer gillar jag. Får gärna spela högt upp om de orkar. Kanske jag börjar bli riktig gubbe nu och gillar egna toppjunisar istället för galna Tjeck & Slovaker.
