mattias - 74: Angående regeltolkningar inom fotbollen så finns det uppenbart en ganska stor spännvidd om vad som är prio 1.
På ett personligt plan så är det ju helt och hållet subjektivt vad som man själv blir mest irriterad på och jag anser att du är lurad när du tycker att Ronaldo är den värsta filmaren i dagens fotboll. Hans spelstil bjuder in till "skavningar".
Internationellt så verkar det dessutom finnas ett kollektiv subjektivitetsfenomen.
Själv blir jag rasande när jag ser spelare som spottar på varandra. I Sverige är det något som är lägre än glocalnet, men i vissa länder verkar man nästan ha det som en vanlig samtalsmetod för att visa att man inte har samma åsikt.
- Stoppa spottningen inom fotbollen! Det är prio 1 för mig. Jag vill att alla spelare filmas så de kan bli straffade för det i efterhand. Holländaren Reijkard är för alltid svartlistad från min "civiliserade spelare lista" inom fotbollen t.ex. just för sitt apbeteende.
Åter till filmningar.
Bulgaren Hristo Stoichkov. När något landslag spelade fotboll i Sofia mot Bulgarien så var det tradition att Bulgarien fick en straff inom de första tio minuterna. Bulgarerna sprang in i straffområdet och kastade sig huvudlöst och domarna hade inget annat val än att blåsa straff oavsett om det var straff eller inte. En självbevaresedrift från domarens sida eftersom det annars skapade en lynchstämning resten av matchen och att det mest troligtvis hade blivit lynchning om om han inte blåst straff.
Det fanns inga Bulgarer som ville ha några videorepriser som visade någon annan sanning än den de ville ha. Filmningar av filmningar är ingen prio 1 där.
Ravelli uttalade sig förresten lite slarvigt i frågan efter Sveriges VM-vinst över Bulgarien -94. - Det vert man ju hur Bulgarer är(och Rumäner, lyckades han klämma in) - filmare hela bunten.
Antagligen så är man ganska slipad filmare om man gått den Bulgariska filmskolan i alla fall. Nä, tacka vet jag vi ärliga stålblå nordmän.
Hyypiä gjorde ju ett par underbara tvåfotsdribblingar i straffområdet mot Chelsea härom dagen. Plötsligt blir han kapad men något inom honom (Nordisk ärlighet?) får honom att fortsätta att kämpa efter den undflyende bollen i stället, men det är försent. Bollen rinner iväg. Då kommer Hyypiä plötsligt på att han måste accentuera (Inte filma, utan tydligt visa) kapningen. Tyvärr såg det inte naturligt ut, det såg ut som en urdålig filmning i stället.
Hade han haft lite fart i benen och i rörelserna som Ronaldo som är van att bli "skavd", ja då hade accentueringen av kapningen antagligen blivit avccepterad i stället, vilket hade resulterat i en rätt dömd straff.
Vad vill jag då med det här resonemanget?
Jo, det pågår uppenbarligen en typ av filmningar som är svåra för det mänskliga ögat, de mänskliga sinnena, att bedöma rättvist. Man behöver kameror och repriser från olika vinklar för att kunna bedöma situationerna.
Vi framför teven har den förmånen. Först skriker vi - "frispark domaren!", för att sedan ändra oss när vi ser reprisen. Eller. - "Filmning!" För att sedan se att det var nog en jäkla tur att han accentuerade kapningen för annars hade han stått på benpiporna nu.
Avgörande filmningar i närheten av och i straffområdet är det nog ingen skillnad på nu jämfört med på Stoichkov eller Glenn Strömbergs tid. Men däremot så har det täta och hårda spelet gjort att det accentueras över hela planen.
Devisen har blivit: Nu blir jag skavd så att jag tappar bollen, men då får jag ingen frispark om jag (ärligt nordiskt) försöker stå kvar och jag kommer därför att tappa bollen. Lika bra att jag accentuerar (betonar) skavet så att jag får frisparken.
Eller: Nu jävlar kommer den där dåren med båda benen sträckt och dobbarna emot mig, bättre kasta mig och klara benen än att bokstavligen stå på benpiporna efteråt, utan boll och känna mig ärligt Svensk.
- Vi som ser på reprisen på tv efteråt ser ju i det senare exemplet att han kastade sig och "glidtacklingen", hur vårdslös den än nu var, inte tog. - "Filmning!" skriker vi då.
Grader av filmningar alltså. I framtiden så kanske vi måste ha videodomare som går igenom varje tackling, varje kapning, varje fall i närkamper, varje accentuering (överdrift) av reaktion i närkamper osv. för att en vecka senare kunna lägga rapport och lämpliga straff för de olika förseelserna.
Vidare så måste ju varje lag ha möjlighet till minst samma begrundandematerial så att chansen finns att överklaga vad man tycker var felaktig bedömning.
Tyvärr så kommer det knappast att spela någon roll för den match vi alla såg live. Men nog blir det rassel med bötespengar och avstängningar etc. bakom kulisserna i efterhand. Vidare förebyggande tror jag knappast att det blir i alla fall.
På ett personligt plan så är det ju helt och hållet subjektivt vad som man själv blir mest irriterad på och jag anser att du är lurad när du tycker att Ronaldo är den värsta filmaren i dagens fotboll. Hans spelstil bjuder in till "skavningar".
Internationellt så verkar det dessutom finnas ett kollektiv subjektivitetsfenomen.
Själv blir jag rasande när jag ser spelare som spottar på varandra. I Sverige är det något som är lägre än glocalnet, men i vissa länder verkar man nästan ha det som en vanlig samtalsmetod för att visa att man inte har samma åsikt.
- Stoppa spottningen inom fotbollen! Det är prio 1 för mig. Jag vill att alla spelare filmas så de kan bli straffade för det i efterhand. Holländaren Reijkard är för alltid svartlistad från min "civiliserade spelare lista" inom fotbollen t.ex. just för sitt apbeteende.
Åter till filmningar.
Bulgaren Hristo Stoichkov. När något landslag spelade fotboll i Sofia mot Bulgarien så var det tradition att Bulgarien fick en straff inom de första tio minuterna. Bulgarerna sprang in i straffområdet och kastade sig huvudlöst och domarna hade inget annat val än att blåsa straff oavsett om det var straff eller inte. En självbevaresedrift från domarens sida eftersom det annars skapade en lynchstämning resten av matchen och att det mest troligtvis hade blivit lynchning om om han inte blåst straff.
Det fanns inga Bulgarer som ville ha några videorepriser som visade någon annan sanning än den de ville ha. Filmningar av filmningar är ingen prio 1 där.
Ravelli uttalade sig förresten lite slarvigt i frågan efter Sveriges VM-vinst över Bulgarien -94. - Det vert man ju hur Bulgarer är(och Rumäner, lyckades han klämma in) - filmare hela bunten.
Antagligen så är man ganska slipad filmare om man gått den Bulgariska filmskolan i alla fall. Nä, tacka vet jag vi ärliga stålblå nordmän.
Hyypiä gjorde ju ett par underbara tvåfotsdribblingar i straffområdet mot Chelsea härom dagen. Plötsligt blir han kapad men något inom honom (Nordisk ärlighet?) får honom att fortsätta att kämpa efter den undflyende bollen i stället, men det är försent. Bollen rinner iväg. Då kommer Hyypiä plötsligt på att han måste accentuera (Inte filma, utan tydligt visa) kapningen. Tyvärr såg det inte naturligt ut, det såg ut som en urdålig filmning i stället.
Hade han haft lite fart i benen och i rörelserna som Ronaldo som är van att bli "skavd", ja då hade accentueringen av kapningen antagligen blivit avccepterad i stället, vilket hade resulterat i en rätt dömd straff.
Vad vill jag då med det här resonemanget?
Jo, det pågår uppenbarligen en typ av filmningar som är svåra för det mänskliga ögat, de mänskliga sinnena, att bedöma rättvist. Man behöver kameror och repriser från olika vinklar för att kunna bedöma situationerna.
Vi framför teven har den förmånen. Först skriker vi - "frispark domaren!", för att sedan ändra oss när vi ser reprisen. Eller. - "Filmning!" För att sedan se att det var nog en jäkla tur att han accentuerade kapningen för annars hade han stått på benpiporna nu.
Avgörande filmningar i närheten av och i straffområdet är det nog ingen skillnad på nu jämfört med på Stoichkov eller Glenn Strömbergs tid. Men däremot så har det täta och hårda spelet gjort att det accentueras över hela planen.
Devisen har blivit: Nu blir jag skavd så att jag tappar bollen, men då får jag ingen frispark om jag (ärligt nordiskt) försöker stå kvar och jag kommer därför att tappa bollen. Lika bra att jag accentuerar (betonar) skavet så att jag får frisparken.
Eller: Nu jävlar kommer den där dåren med båda benen sträckt och dobbarna emot mig, bättre kasta mig och klara benen än att bokstavligen stå på benpiporna efteråt, utan boll och känna mig ärligt Svensk.
- Vi som ser på reprisen på tv efteråt ser ju i det senare exemplet att han kastade sig och "glidtacklingen", hur vårdslös den än nu var, inte tog.
- "Filmning!" skriker vi då.
Grader av filmningar alltså. I framtiden så kanske vi måste ha videodomare som går igenom varje tackling, varje kapning, varje fall i närkamper, varje accentuering (överdrift) av reaktion i närkamper osv. för att en vecka senare kunna lägga rapport och lämpliga straff för de olika förseelserna.
Vidare så måste ju varje lag ha möjlighet till minst samma begrundandematerial så att chansen finns att överklaga vad man tycker var felaktig bedömning.
Tyvärr så kommer det knappast att spela någon roll för den match vi alla såg live. Men nog blir det rassel med bötespengar och avstängningar etc. bakom kulisserna i efterhand. Vidare förebyggande tror jag knappast att det blir i alla fall.
Nä, det är bättre att ta tag i spottningen.