Gött att MIF tog iallafall två pinnar mot SSK, men det satt hårt inne. MIF var laget som började bäst, snurrade stundtals upp SSK:arna i sin zon. MIF spelade annars en defensiv hockey, tog det säkra före det osäkra. Båda lagen hade sina målchanser så det var varken rättvist eller orättvist att SSK gick i periodpaus med 1-0 efter power-play. Målet i sig var ett skott som tog på en annan spelare och gled försmädligt förbi Hadelöv med knapp styrfart. Hadelöv försökte ta pucken men hann inte riktigt utan fick tag i den när den redan var i mål.
Om 1-0 målet var försmädligt för MIf så var kvitteringen likaså. Hannula drar på ett skott som letar sig in i mål. Efter målet vaknade MIF till lite men fick inte till något bra spel. De resterande 8 minuterna i andra gick mest åt att slå ifrån sig pucken och göra dåliga pass.
När tredje startade så stod det och vägde mellan lagen. MIF hade ett par chanser att ta ledningen, men som vi alla vet, när man inte gör mål på sina lägen så gör motståndarna det. 2-1 kom på en tekning som passades från Gabriel Karsson till Mattias Pålson som bara klippte till. Hadelöv hann aldrig se vad som hände utan det bara rasslade till bakom honom. Innan målet hade Rydmark ett friläge som han bomma totalt. Efter målet gav MIF full fart framåt. Men även nu lyste ineffiktiviteten igenom, dåliga pass och SSK försvarade sig bra med mycket sarg ut och en del icing puckar. Men helt plötsligt fick Linkan ett skott på mål som gav retur som Jussi kunde slå in.
Efter kvitteringen slog båda lagen av på farten och bara inväntade förlängning. 18,44 i tredje så fick MIF chansen att avgöra matchen i power-play, men MIF är otroligt omständiga i power-play och lyckades inte få till det. Stundtals spelar de perfekt power-play men de får inte till det sista, en pass för mycket.
Förlängningen går igenom rätt smärtfritt förutom en rätt hygglig chans för SSK att ta poängen men misslyckades. Straffar väntade och som vanligt satte Jussi den första. SSK satte sin, Mattsson satte även den andra liksom SSK. Då ryckte Burra in och räddade dagen med att sätta sin, liksom att Hadelöv knep den sista och glädjen var total. MIF spelade en bra defensiv hockey men ack så trist för publiken. Samt att power-playet måste släppa för MIF. De som jag tyckte var bäst var Hadelöv som gjorde många bra räddningar. Burra kämpade även han på bra. Linkan kom in i tredje efter att Magnertoft fick en smäll och fick ledas av isen, men han kämpade på bra. Samt Jussi och Mattson var bra. De andra gjorde ingen dålig match men det var ingen större fart på rören, men det är kanske det som är meningen, dra ner motståndarnas tempo och gå på kontringar. MIF vann förvisso idag skottstatestiken (som vanligt) men de flesta skotten var inte så giftiga utan SSK:s målis kunde lätt plocka dem.
Skönt iallafall med två pinnar idag och hoppas att trenden håller i sig framöver. Det är inte många poäng ner till sträcket, men det känns lite mer säkrare nu och det märks på spelarna att de inte är lika nervösa. Bäckman/Johansson börjar få fason på laget och det är kul. Bra jobbat av hela laget att ta dessa poängen. MIF mot SM-Guld 2002.
Om 1-0 målet var försmädligt för MIf så var kvitteringen likaså. Hannula drar på ett skott som letar sig in i mål. Efter målet vaknade MIF till lite men fick inte till något bra spel. De resterande 8 minuterna i andra gick mest åt att slå ifrån sig pucken och göra dåliga pass.
När tredje startade så stod det och vägde mellan lagen. MIF hade ett par chanser att ta ledningen, men som vi alla vet, när man inte gör mål på sina lägen så gör motståndarna det. 2-1 kom på en tekning som passades från Gabriel Karsson till Mattias Pålson som bara klippte till. Hadelöv hann aldrig se vad som hände utan det bara rasslade till bakom honom. Innan målet hade Rydmark ett friläge som han bomma totalt. Efter målet gav MIF full fart framåt. Men även nu lyste ineffiktiviteten igenom, dåliga pass och SSK försvarade sig bra med mycket sarg ut och en del icing puckar. Men helt plötsligt fick Linkan ett skott på mål som gav retur som Jussi kunde slå in.
Efter kvitteringen slog båda lagen av på farten och bara inväntade förlängning. 18,44 i tredje så fick MIF chansen att avgöra matchen i power-play, men MIF är otroligt omständiga i power-play och lyckades inte få till det. Stundtals spelar de perfekt power-play men de får inte till det sista, en pass för mycket.
Förlängningen går igenom rätt smärtfritt förutom en rätt hygglig chans för SSK att ta poängen men misslyckades. Straffar väntade och som vanligt satte Jussi den första. SSK satte sin, Mattsson satte även den andra liksom SSK. Då ryckte Burra in och räddade dagen med att sätta sin, liksom att Hadelöv knep den sista och glädjen var total. MIF spelade en bra defensiv hockey men ack så trist för publiken. Samt att power-playet måste släppa för MIF. De som jag tyckte var bäst var Hadelöv som gjorde många bra räddningar. Burra kämpade även han på bra. Linkan kom in i tredje efter att Magnertoft fick en smäll och fick ledas av isen, men han kämpade på bra. Samt Jussi och Mattson var bra. De andra gjorde ingen dålig match men det var ingen större fart på rören, men det är kanske det som är meningen, dra ner motståndarnas tempo och gå på kontringar. MIF vann förvisso idag skottstatestiken (som vanligt) men de flesta skotten var inte så giftiga utan SSK:s målis kunde lätt plocka dem.
Skönt iallafall med två pinnar idag och hoppas att trenden håller i sig framöver. Det är inte många poäng ner till sträcket, men det känns lite mer säkrare nu och det märks på spelarna att de inte är lika nervösa. Bäckman/Johansson börjar få fason på laget och det är kul. Bra jobbat av hela laget att ta dessa poängen. MIF mot SM-Guld 2002.