Hur i hela friden kan de påstå att det inte är något fel på kämparglöden? I förra matchen (mot DIF) gled de flesta omkring som isprinsessor, livrädda för varje närkamp. Blev det närkamp så föll de.
Jag kritiserade tidigare Riihijärvi i ett inlägg och fick en massa kritik för att jag tyckte man skulle sälja honom och satsa på en yngre, hungrigare "stjärna". Men efter matchen mot Djurgården är jag övertygad; om Riihijärvi ska vara kvar så måste han höja sig. Han kämpade INGENTING sist. Han gav bort pucken gång på gång.
Nej, om Malmö ska kunna ta poäng måste de spela med hjärtat och visa samma kämparinstikt och glöd som Hannula visar match efter match.
Sedan förstår jag inte tränarna. När Hadelöv börjar med att släppa in 2-3 billiga mål, varför sätter man inte in Borgqvist? Varför så fega?
Hur i hela friden kan de påstå att det inte är något fel på kämparglöden? I förra matchen (mot DIF) gled de flesta omkring som isprinsessor, livrädda för varje närkamp. Blev det närkamp så föll de.
Jag kritiserade tidigare Riihijärvi i ett inlägg och fick en massa kritik för att jag tyckte man skulle sälja honom och satsa på en yngre, hungrigare "stjärna". Men efter matchen mot Djurgården är jag övertygad; om Riihijärvi ska vara kvar så måste han höja sig.
Han kämpade INGENTING sist. Han gav bort pucken gång på gång.
Nej, om Malmö ska kunna ta poäng måste de spela med hjärtat och visa samma kämparinstikt och glöd som Hannula visar match efter match.
Sedan förstår jag inte tränarna. När Hadelöv börjar med att släppa in 2-3 billiga mål, varför sätter man inte in Borgqvist? Varför så fega?
Tack för mig.
//Andreas