MoDo Hockey

Vargen: Ålderskortet? Du tog upp ämnet kring erfarenheter genom att framhäva dina egna erfarenheter och intresse. Jag påpekade att vi är andra som har samma intresse och har haft det betydligt längre än du. Det är ett faktum. Eller är det bara dina erfarenheter som räknas?

Om du pratar med en 8-åring som såg sin första Modomatch mot Troja och drar alla sina slutsatser om Modo kring den enskilda matchen, skulle du då hålla med om allt som grabben säger eller skulle du försöka ge honom ett perspektiv och inse att det handlar om recently bias?

Och nej, jag försöker inte spekulera i att du är 8 år, men försöker illustrera genom att extremt exempel.

För A-lagets del handlar det om att ha en sportsligt stark stomme med lojala spelare som känner starkt för klubben. Tycker du att Modo har det i relation till Brynäs?

Peja: Ännu en användare som drar ålderskortet. Din erfarenhet från 30 år spelar inte samma roll nu då hela systemet vänts ut och in sedan dess. Jag har en klar bild över hur saker och ting fungerar idag och om du inte håller med eller har samma bild så får det stå för dig. Det finns en anledning att hockeyspelare inte pratar särskilt mycket om klubbhjärta idag och det är för att de är målmedvetna individer som vill framåt utan att falla in i nostalgiträsket. Självklart kommer inte alla spelare välja samma väg som Lucas. Oklart hur du fått den bilden av mitt argumenterande. Däremot är det viktigt att vara medveten om sannolikhet i vårt läge.

Det är stort för våra juniorer att representera MoDo men den milstolpen är redan passerad för Elton och Milton. Hade det varit det största som fanns hade de kunnat skita i draften. Nästa milstolpe är NHL, den stora barndomsdrömmen för de flesta spelare. Som jag sa, det är inte loosermentalitet att vara realistisk. Det är snarare loosermentalitet att vara bombsäker på något som sedan inte alls blir som man tänkt sig.

Om det vore som du säger med verksamheten har Brynäs misslyckats fatalt med Lindstein och Nordh bland annat som valde att lämna föreningen tids nog.

Vargen: Kul. När du har fortsatt följa juniorhockey på samma sätt i 25-30 år till kommer du att ha ungefär samma erfarenhet som jag har nu, men det här är ingen ”kukmätartävling”. Det är uppenbart att vi tillhör olika generationer och att du kanske även är bränd över erfarenheter kring Modo som har skapat en så kallad recently-bias. Alla spelare kommer inte gå samma väg som Lucas Pettersson. För Modos del kommer en viktig del av att återetablera sig som en SHL-klubb på sikt bli att bygga spelare som blir klubbbikoner på sikt, den stommen saknar Modo nu, men den finns hos många SHL-klubbar och det är ingen slump. Släpp losermentaliteten och inse att det största som finns inom svensk hockey för en Modoit är att representera Modo, det ska inte finnas någonting annat hos en ung spelare som är utbildad i Modo.

Peja: Utgår från att du också brukar gå på föreläsningar som hålls i Brynäs om utvecklingsplanen för juniorverksamheten? För att sådana brukar anordnas 1-2 gånger per år. Jag spenderar en hel del tid att följa U20. Så jag har definitivt lärt mig mönster på inte bara vårt U20 men i hela serien. Mycket genom att prata med och lyssna på juniorer bara i sig.

Willow: Du blandar ihop saker. Det är helt riktigt att det tidigare var betydligt mer "inne" att öppet engagera sig i klimatfrågor, kvinnors rättigheter och flyktingfrågor. Men det gick hand i hand med fixeringen vid JAGET. Dvs, "Jag kan knappt räkna till 10, men nu ska alla lyssna på MIG!". Att var och varannan tonåring började identifiera sig som Messias-figurer vars uppgift var att avbryta och läxa upp de vuxna i rummet, är bland det otäckaste exemplet på utbredd narcissism jag har skådat.

Återigen, om man inte tänker mer än i 5 sekunder det jag skrev i mitt föregående inlägg, så kan man tolka det på det sättet du valde att göra. För slutsatsen blir väl att folk numera skiter i klimatet, kvinnors rättigheter och flyktingar (= bara tänker på "sig själva"). Problemet är bara att det är fullkomligt omöjligt att engagera sig i all världens problem på samma gång (och ännu mer omöjligt att faktiskt göra en objektiv bedömning om vad som bör prioriteras). Det har varit ett enormt fokus på Ukraina och Israel-Palestina-konflikten, men vem har brytt sig om folkmordet i Sudan? Vem bryr sig om att Irans regim slaktar sina egna medborgare?

Sanningen är att väldigt få människor frivilligt gör någonting för andra utan att få någonting tillbaka (kan vara något så enkelt som ett leende), vilket illustreras ypperligt i detta Seinfeld-klipp:

www.youtube.com/watch?v=GdvfzPzbMQ4

Det ska sägas att många av mekanismerna är desamma. Många vill känna grupptillhörighet, att de är med och bidrar till någonting betydelsefullt etc. Den största skillnaden är att vi är på väg från kaos mot ordning, och mot sammanhållning istället diversion.

Narcissismen hann bli så utbredd att de flesta människor slutade reagera. Varför ska jag posta bilder från min lyxsemester med kommentaren "Hade kunnat haft det sämre! 8-) " utan att mina kollegor som tjänar betydligt sämre har bett om det? Varför ska jag skryta om hur mina solpaneler på taket eller min nya elbil är mitt sätt att hjälpa till i klimatkrisen? Varför ska jag introducera mig själv som en "vit, introvert, cissman" utan att någon har frågat om det? De enda signalerna det skickar ut är "Här är jag, titta på mig, se mig, se mig, se mig, världen snurrar runt mig!".

***
Matt 6:1–6, 16–18
"Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."
***

Notera hur ingen av de intervjuade småkronorna sade "Jag är en sådan fantastisk lagspelare, därför vann vi!", utan alla sade "Vi är ett sådant fantastiskt lag, alla gillar alla, därför vann vi!". Detta ska ses som någonting positivt. Det är fint, inte fult. Vi är på väg åt rätt håll igen, där fokus läggs på vad man göra för andra istället för vad andra kan göra en själv, och det kommer visa sig även i MoDo. Det är jag övertygad om.

Vargen: Med all respekt, men det är tydligt att du inte förstår det här. Det finns ingenting skriftligt på arbetsplatser heller att arbetsgivare ska försöka skapa en miljö som i förlängningen innebär att de anställda får en lojalitet gentemot företaget. Ellet tror du inte Modos ungdomsledare försöker bygga upp spelare som får ett Modohjärta och lojalitet gentemot klubben? Är det inte större för Gästrin att slå igenom i en Modotröja än om han hade varit utlånad till Almtuna?

Vargen:

Vilken klubb skall en från Sollefteå ha klubbhjärta för undrar jag.

Peja: Det ingår inte i utbildningen att spelarna ska känna en ömsesidig lojalitet mot klubben. Källhänvisa gärna till det påståendet. Att bygga bra individer med rätt värderingar innebär inte att dessa individer ska känna sig tvingade att stanna i klubben länge efter det. Att det ska känna sig nöjda med sin tid och utveckling ja, men inte att de inte ska finnas möjlighet att testa något annat efteråt.
Faktum är att många av våra U20-spelare på frågan om var de vill se sig själva om 5 år svarade att ”spela hockey på högsta möjliga nivå”. Vilket motiverar besluten att avancera i seriesystemet relativt tidigt.

Det räcker med att tänka efter för att förstå att det är omöjligt att framkalla lojalitet från majoriteten av spelare som kommer upp via juniorverksamhet och NIU. Skulle man ens försöka hade det blivit en diktatur.

Vargen: Att utveckla, skola och utbilda unga spelare handlar inte bara om att de ska bli bra hockeyspelare. Det handlar om också om att bygga bra upp människor med rätt värderingar och så vidare. Där ingår det i utbildningen att spelarna känner en ömsesidig lojalitet mot klubben och ser ett sammanhang som inte bara handlar om de själva, men det är tydligt att du inte verkar förstå den saken.

Peja: Juniorverksamheten har ingenting med det att göra längre då dessa juniorer avancerat till seniortruppen. Så lämna juniorverksamheten utanför det. Hermansson har knappt spelat med J20 i år och inte innan han kom från Örebro heller.

Att Hermansson skulle välja att inte spela för MoDo i ett lågkvalitativt HA för att spela på högre nivå och vilja utmana sig själv borde inte vara konstigt för någon. Även om han såklart hade gjort det väldigt bra hos oss en säsong till också.

Gräset är Hockeyallsvenskt. Simpelt så.

Vargen: ”Jag tycker det är helgalet att säga att det skulle vara fel på verksamheten för att en kille från Stockholm inte får klubbhjärta för MoDo efter tre spelade säsonger här.”

Ja, och så vitt jag vet har ingen påstått något annat. Däremot borde en spelare som har spelat för Modo i tre och bott i stan lika länge välja Modo före andra objektivt likvärdiga alternativ, om han trivs i föreningen och staden. Om gräset alltid är grönare på andra sidan är det antagligen något fel på ditt gräs.

henkeiskogen: Milan gjorde de båda målen i U20:s 9-2 förlust mot Skellefteå.

Willow: Ditt förakt för Dahlén lyser alltid igenom, JFK.
Tragiskt!

Peja: Det där är din åsikt. För mig är det inte klubbhjärta att lämna klubben som man har hjärta för. Mina krav är så hårda att har man klubbhjärta gäller den klubben till 100%. Annars känner man bara starkt för klubben. Det finns inte olika grader av klubbhjärta i min värld. Jag skulle aldrig någonsin kunna spela för Skellefeå eftersom jag är MoDoit.

Jag tycker det är helgalet att säga att det skulle vara fel på verksamheten för att en kille från Stockholm inte får klubbhjärta för MoDo efter tre spelade säsonger här. Det som avgör om man har en god juniorverksamhet är kvantiteten spelare man får upp och vilken kvalité dessa har på isen. Det ingår inte i något program att tvinga fram känslor för klubben för dessa.

Bad_Brett: Fast det som växt sedan redan innan Covid är ju nationalism och egoism. Om något så är det mycket mer var man för sig själv än det varit tidigare. Den växande trenden med att det ska vara vi mot dem hela tiden gör att jag tappar helt sugen av att vara en del av någonting där man stöter bort andra.

grimiss: Tar man Dahlen är det säkert mycket klubbhjärta i kombination med en viss bekvämlighet och väldigt hög lön. Han har egentligen talang att vara ännu bättre, men har varit lat för att vara hockeyspelare. Jag vet inte hur många säsonger som börjat med att han berättat att han börjat träna hårdare.

Men det är klart att det finns klubbhjärta där.

Frontschwein: Jag tror du har fel. Vi har länge befunnit oss i en tid då den absoluta merparten av alla ungdomar har vuxit upp med globalism som religion. När gränserna suddas ut, försvinner sakta med säkert lojaliteten till den egna flocken. Helt plötsligt är hela världen en spelplan för JAGET, istället för att bygden är en spelplan för LAGET.

Många upplevde detta under pandemin. Från att man hade träffats på kontoret varje dag, käkat lunch ihop, hittat på practical jokes, tagit spontan-AW:s etc., så satt helt plötsligt många på distans - Och fortsatte göra det även efter pandemin. Om du sitter på distans, och kan representera vilket konkurrerande företag som helst i hela landet, vad har du för incitament till att vara lojal mot din arbetsgivare? Får du mer pengar för att göra samma sak så sticker du, det är helt förståeligt.

Detta är någonting som har byggts (eller brutits ner, beroende på hur man ser det), under många år. Fundera över hur många företag som har haft slogans som "United by our difference", "Unity in diversity", "Diversity is our strength" etc. Om man inte tänker längre än i 5 sekunder på detta så kan det låta som vackra budskap, men innerst inne vet vi alla att det inte fungerar så i praktiken. Det som enar oss på detta forum är att vi alla har samma favoritlag i ishockey - inte att vi käbblar om politik. Tvärtom så är olikheterna något som skapar irritation och konflikter. Och moderatorerna får ett sjuhelsikes jobb med att försöka hitta en jämn nivå.

Men trenden är på väg att vända. Det börjar helt plötsligt bli coolare att vara en del av LAGET än att vara fixerad vid JAGET. Visst, har en spelare förutsättningarna att bli en storstjärna i NHL, så kommer han såklart ta chansen. Men jag tror inte att det kommer vara lika populärt att bli en legoknekt som ständigt går till högst budande, eller harvar i en tredjekedja i AHL bara för att det är coolt att bo i USA.

Det kanske inte är uppenbart ännu, men tro mig... det kommer. Tendenserna finns där:

SpecterV2: jag tror ju ärligt talat ibland också att vi tillskriver spelare klunbhlärta eller brist på klubbhjärta utan att egnerligne veta om det verkligen var klubbhjärta som låg till grund för deras val av klubb?

Vet att vissa här inte gillar Jonathan Dahlen, men han är en av få som har ett RIKTIGT klubbhjärta. Tog flera år i HA med Timrå trots att han dominerade ligan i sin prime. Bär Timrå på sina axlar från säsong till säsong.

Vargen: ” En spelare med klubbhjärta väljer klubben över allt annat. Alltså också över sin egen utveckling.”

Klubbhjärta är inget som man antingen har eller inte har. Det finns olika grader. Rent objektivt är det långt ifrån säkert att en spelare som Hermansson kommer ha ett bättre alternativ på bordet än att ha en topproll i ett allsvenskt topplag nästa säsong, om nu inte Modo går upp.

Och nej, man behöver inte heja på en klubb sedan barnsben för att ha klubbhjärta. Det kan även byggas upp senare.

Vargen: Alla med Modo hjärta hade dissat oss vid en degradering om man varit i Aagaards position.

Vargen: Alltså rent poängskördsmässigt måstemman bara imponeras av Douglas och Milan.

Milan har alltså gjort mål igen i U20. Trots att SAIK leder med 6-1 i slutet av andra har Milan inte varit inne på ett enda mål baklänges. Hur stor talang är han egentligen?

Douglas i SAIK har också gjort mål och en assist. Är dessa 2 helt outstanding i sin årskull? Eller är det bara tidig mognad på båda?

Frontschwein: Slängs otroligt nonchalant med ordet klubbhjärta. Aagaard har exempelvis inte MoDohjärta bara för att han uttryckt kärlek under sin tid här. Hade han haft ett riktigt MoDohjärta hade han aldrig dissat oss efter degraderingen.

Vargen: klubbhjärtat kommer vara lika vanligt förekommande som träklubbor i framtiden.

grimiss: Ja givetvis har nhl klubbarna stor makt och ja FBK var bara ett exempel på krav att spela i shl.

Peja: Det du säger nu är bara något jag inte köper in på öht. Klubbhjärta kan du inte utveckla utan något du föds med eller får tidigt av vad dina föräldrar har sitt klubbhjärta någonstans. Klubbhjärta skulle man öht inte få av några få säsonger i en och samma klubb. Det handlar om en hel uppväxt. Jag personligen tror inte det finns mycket klubbhjärta kvar. En spelare med klubbhjärta väljer klubben över allt annat. Alltså också över sin egen utveckling.

Känslan för klubben kan man inte tvinga fram utan där känner spelaren efter själv.

Strömgren valde att lämna oss tidigt och spelade på många ställen innan han etablerade sig i NA. När vi gick upp stod han i klacken. Du kan alltså ha en viss känsla för klubben trots att du lämnar den. Det du intiterar är att lämna en klubb innebär att man inte har känsla för den.

Framnäs: Tänk inte så hjärnan spricker nu