BenAgretti: Jag är ganska övertygad om att man inte behöver elitsatsa från 7 års ålder. En spelare blir inte en landslagsspelare om det inte finns talang i spelaren och har spelaren talang så kan han tränas upp från en lite mer mogen ålder. Att satsa stenhårt från 7 års ålder leder till utslagning av spelare. Fina talanger pressas hårt och lessnar på hockeyn och lägger av. Samma spelare skulle förmodligen kunna bli en A-lagsspelare om han bara tränade under lite andra former.
Att just Huddinge har fått fram många storspelare beror inte endast på att de elitsatsar från tidig ålder. Det beror också på att inte vilka som helst får spela där. Ungefär som gällande MoDos hockeygymnasium som brukar kunna ståta med 4-8 landslagsspelare ur varje årskull. Självklart kan de göra det när de plockar de bästa spelarna från hela landet. Juniorerna får dessutom ett bidrag på X antal tusen kronor av klubben varje månad. Inte så konstigt att MoDo har många bra spelare då.. Det är mer eller mindre allmännt kännt att vissa Stockholmsklubbar mer eller mindre värvar ungdomar från varandra. Hammarby är en av dessa klubbar där man blir ivägskickad till ett sämre lag om man inte riktigt håller måttet, enligt deras mått mätt. Jag minns hur hockeygurun Tomas Storm försvarade detta med att det kan vara bra för spelaren att komma till en annan klubb där han blir en av de bättre spelarna och sedan kanske han växer som spelare och då kan han komma tillbaka till Hammarby igen. Hur många tror du egentligen kommer tillbaka till Hammarby som en bättre hockeyspelare? Hur många lägger av?
Vi kan ta Henrik Zetterberg som ett exempel på hur man inte behöver någon elitsatsning för att ni framgång. Han spelade i Njurunda till 14-15 års ålder och där rådde knappast någon elitsatsning. Visst, han fick träna och spela med oss 78:or (jag är född 78:a själv och spelade då i Njurunda SK) trots att han var född -80, men det är ju inte direkt vad man kan kalla för en elitsatsning. I NSK levde Zäta mest på sin extrema talang. Det var inte förrän i Timrå som han blev en riktig hockeyspelare. Jag tror knappast Zäta varit en myckey bättre hockeyspelare idag om han gått via Huddinge eller Hammarbys ungdomssatsning än genom Njurundas. Det är inte på den nivån man skapar en elitspelare. Risken skulle snarare vara att han lagt av innan han hann bli junior.
En melodi som jag tror skulle kunna vara bra är att satsa man på högstadiet ska kunna ha hockey på schemat där antalet schemalagda lektioner ökas succesivt med åren. Dessutom borde det satsas mer på utbildning av ledare så att hockeyspelarna får en bra hockeyutbildning.
Patrick: "Skräckexemplet" Huddinge har ju producerat fler storspelare till svensk hockey än vad de flesta elitserieklubbar bara kan drömma om. Ändå får de med jämna mellanrum skit för att det är så elitinriktat från tidig ålder. Det är ju ett koncept som bevisligen funkar! Tänker inte ens ge mig på att börja namedroppa, för då kommer man aldrig i säng...
Typiskt svenskt att ena dagen gnälla över att svensk juniorhockey halkar efter och nästa dag attackera de klubbar som faktiskt ser till att fostra stjärnorna (syftar inte på dig personligen, Patrick).
Alla fascineras över hur Tjeckien och Ryssland och Finland får fram storspelare på rad och turas om att dominera juniorsammanhang, anledningen till detta stavas ju extremt tuffa ungdomsprogram som får Huddinges elitsatsning att framstå som rena amatörstugan... där kan vi snacka tidig utslagning. I gengäld så får de dock resultat också.
Jonsson8 m.fl: Spelarens moderklubb får som det är nu som regel ingenting av utbildningsbidragen. Låt oss ta backen Thomas Johansson som exempel. Här hovar AIK in i runda slängar 700.000 kr i utbildningsbidrag (kan inte exakta summorna i huvudet). Han har gjort (minst) 2 säsonger i Nacka (19-20 års ålder), 9 säsonger i Djurgården (21-29 års ålder), ½ säsong i Jokerit (den räknar vi inte in här eftersom det är en utländsk klubb) och 1½ i AIK (30-31 års ålder). Utbildningsersättningen borde rimligtvis tillfalla klubbarna som utbildat spelaren. Hur mycket utbildning har AIK stått för i de 1½ år som Johansson spelat för dem? Jag skulle vilja påstå att han utbildat AIK mer än vad AIK har utbildat honom… Nej, istället för att AIK ska få pengarna så borde de rimligtvis tillfalla Nacka och Djurgården och eventuella andra småklubbar som han spelat för innan tiden i Nacka.
Ett annat exempel kan vi ta med Henrik Zetterberg. Han har spelat ungefär lika lång tid med Njurunda som med Timrå. Här kan man ju diskutera vilken klubb som borde få mest pengar. Moderklubben är Njurunda och det är där han spelat i första halvan av sin karriär. Men han hade knappast blivit en VM-, OS- och NHL-spelare av att spela i Njurundas A-lag, så man får nog betrakta Timrå som den klubb som gett honom mest hockeyutbildning, för det är ju trots allt utbildning vi talar om och inte tur-i-att-få-en-supertalang-från-start-i-klubben-bidrag... Nu behöver ju inga diskussioner göras i detta fall eftersom han inte lämnar Timrå för en annan svensk klubb, men en sådan här situation skulle kunnat uppstå och det finns säkert andra liknande exempel där spelaren gått till en svensk elitklubb istället för en utländsk.
Förslagsvis borde åldern 15-25 år vara den tid som väger in tyngst när man pratar om utbildning. Efter ca 25 års ålder borde spelaren betraktas som färdigutbildad och vid övergångar efter 25 års ålder bör utbildningsersättningen därför tillfalla klubbarna som spelaren spelat för innan 25 års ålder. Därpå borde en free agent regel också vara på sin plats. Om någon elitserieklubb skulle vilja värva tex Jan Larsson i Brynäs så känns det ganska orimligt att betala hundratals kronor i utbildningsersättning eftersom han förmodligen kommer lägga av inom kort.
Tanken med utbildningsbidrag borde rimligtvis vara att se till att klubbar som utbildat en hockeyspelare får ersättning och därmed en morot för att fortsätta att utbilda bra hockeyspelare. Som systemet är skapat nu så är det endast till för att försöka hålla nere spelarlönerna, vilket får till bieffekt att en spelare inte kan få anställning hos vilken arbetsgivare som helst trots att både spelaren och arbetsgivaren vill det. Vad det har med utbildning att göra har jag inte riktigt förstått.
En annan sak är summorna i utbildningsbidragen. Nu ska inte jag försöka komma på lämpliga belopp för alla tänkbara situationer här och nu (det skulle nu ändå aldrig orka läsa), men rimligtvis så bör en bättre spelare kosta mer pengar än en sämre spelare. Ett motargument till detta är (bla SICO tycker såhär) att kostnaden för en spelares utbildning är lika hög oberoende på hur bra han blir. Sant, men genom att klubbar som fostrat bättre hockeyspelare får mer pengar så driver det ju samtliga klubbar till att försöka fostra så bra hockyspelare som möjligt. Det är även här tanken med min 15-25 års regel kommer in. Vid 15 års ålder är det avsevärt mer korrekt att börja elitsatsa och inte bara köra på bredden. Skulle klubbarna som spelaren under 15 års under spelat för (vilket allt som oftast är en och samma klubb) också få en procentuellt lika stor del av bidraget skulle det driva klubbarna till bli mer likt skräckexempel som Hammarby och Huddinge där det är 5 träningar plus 1 match i veckan från 7 års ålder.
Det finns säket massor av brister i mina förslag och idéer, men jag hoppas att ni förstår åt vilket håll jag vill att det hela ska drivas. Utbildningsbidraget i nuvarande form skyddar bara de elitklubbar som inte tillhör de ekonomiskt starkaste, men inga spelare eller småklubbar. Förlorarna är många. Kanske främst svensk ishockey som helhet och vårt folkkära landslag Tre Kronor. Om pengarna börjar trilla nedåt i leden finns det helt plötsligt en anledning att börja satsa på ungdomarna eftersom det finns pengar att tjäna. I rimlighetens namn borde vi få fram fler bra hockeyspelare till elitserien och Tre Kronor om det finns pengar att tjäna på att satsa på ungdomsishockeyn.
BenAgretti: 1995 var det en kommunalstrejk som gjorde att det inte fanns befintlig personal i våra kommunägda isruckel.
Det var heller ingen strejk i NHL, 94/95. Det var en lock-out, det var alltså ägarna som stängde ute spelarna. 2004 kan det vara dags för strejk, då upphör det nuvarande avtalet mellan NHL-NHLPA.
Challe har fortfarande "players perspective" på saker och ting, men det ska det bli ändring på om c:a 5 år när han får komma in i DIF-båset igen, denna gång i kostym...
"Usch! för NHLPA, det är faktiskt deras fel att den nya ersättningen NHL-IIHF dragit ut på tiden."
Jo jo, visst är det så. Varenda krona ska det bråkas om, inte en tum ska vikas. Hade det varit ägarna så hade man kanske inte förstått det, men ändå kunnat acceptera det på något sätt. Det hade varit lättare att avsky om inte annat. Nu är det spelarna liksom. Våra exporter, våra egna, som vänder sig mot sina gamla klubbar och sin gamla ligor, allt för att få fylla bankkontot med ytterligare en miljon. Som sagt, har ni helt glömt vart ni kom från... det skär allt i hjärtat.
Det är ju därför man blir lite smått skärrad när nu SICO på senare år börjat visa lite muskler. Hur länge dröjer det innan det är dags våra inhemska hockeyproffs att strejka? Många år förhoppningsvis.
För övrigt har ju en strejk redan uppskjutit en Elitseriesäsong någon månad, var det inte 1995...?
BenAgretti: Challe har onekligen visat sina bästa kvalitéer på...isen :-)
Jag blir naturligtvis misstänksam när Challe vurmar för de små klubbarna runt om i landet, samtidigt som han angriper "utbildningsbidraget". Det finns ju som sagt inga tydliga alternativ som är bättre och en opinion/rättsprövning kan inte leda till annat än avreglering och där är just de små klubbarna de stora förlorarna.
Som du så riktigt skriver så är ju de klubbar som producerar spelare uppåt i hierakin, de stora vinnarna med dagens system. I ES blir det mest rundgång och ingen stor vinnare av systemet kan urskiljas, mer än att klubbarna får en drägligare lönenivå att leva med.
I fallet med Bisset så är det naturligtvis olyckligt, liksom i övriga fall med spelare som tvingas lämna Sverige för att spela hockey ytterligare några år. Men då handlar det knappast om några fjunisar. Så en free agent regel skulle ganska lätt få ner dessa tvister till en noll-nivå. Förmodligen handlar detta också om spelare som förlorat sitt högsta värde på en fri marknad.
Ersättningsnivåerna ES-ES kontra ALL-ES, kanske också kunde kritiseras och få en utformning som i längden gynnade svensk hockey bättre.
Värre än så är det faktiskt inte.
Usch! för NHLPA, det är faktiskt deras fel att den nya ersättningen NHL-IIHF dragit ut på tiden. Numera skall alla beslut ratifieras genom dem, t o m dem som gäller ersättningnivåer för spelare i Europa. Snacka om maktfaktor och obehaglig utveckling.
Ett kort inlägg angående utbildningsbidragen, jag tycker att enbart spelarens moderklubb borde få del av dessa, det är trots allt de som har utbildat spelaren, vare sig det är en elitserieklubbs egen produkt eller en liten klubb i division 4 eller som kanske inte ens har A-lagsverksamhet. Åtminstone upp till en viss ålder. Har spelaren spelat i flera olika klubbar upp till, låt säga 18 eller 20 års ålder, borde de klubbarna dela på kakan. Och utbildningsbidrag borde naturligtvis inte krävas för spelare från utlandet som köptes in som färdiga seniorspelare (t.ex Tom Bisset). Har däremot en utländsk talang köpts in eller flyttat till Sverige under junioråldern eller tidigare kan den svenska klubben han gick till få del av detta eftersom de "utbildat" honom även om han inte är svensk.
Hur mycket jag än älskar Challe så ska han knipa käft i den här frågan. Fackförbund för spelare, spelarförsäkringar och hockeykollektivavtal och dylikt skickar kalla kårar ned för min rygg. För varje gnutta mer makt spelarna får, minskar våra älskade klubbars inflytande - kom ihåg det!
Det är ju bara titta på NHL för att se skräckexemplet NHLPA. En gång i tiden fanns det ett genuint behov för detta spelarfack. Spelare blåstes av sina klubbar, var löjligt underbetalda och allt skedde i samförstånd mellan NHL-lagens ägare som drog in miljoner medan deras mjölkkossor nätt och jämt hade mat på bordet. Numera är det tvärtom, spelarna suger ut klubbarna och det har lett till början av undergång för de flesta NHL-klubbar i Canada.
Det värsta jag hört hittills är ändå NHLPA:s fullkomligt svinaktiga agerande vad gäller de omtalade Renberg-pengarna. NHLPA går in motarbetar aktivt att någon utbetalning sker och hävdar till och med att det är olagligt! Vi snackar alltså 5 miljoner kronor, jag lovar att Jagr bränner det på frukost, lunch och middag på en daglig basis...
Man kan fråga sig om Peter Forsberg och Mats Sundin och alla de andra europeiska grabbarna därborta helt glömt vart ni kom från... med så många européer därborta borde de väl ha något att säga till om i sitt fack.
Utbildningsersättningen gynnar i längden de klubbar som står för spelarproduktionen i Sverige. Dessutom försvagar det spelarnas ställning och gör det inte helt till en player's market, vilket är ett steg i en motsatt riktning än genomruttna NHL, vars stank jag känner ända hit.
Ford Prefect: Nu gör ju du lite som Challe, försöker att hävda att systemet verkligen är konstruerat för att "ersätta" de små klubbarna runt om i landet. Dessvärre finns det inget i dess karaktär som tyder på det. Det hela är ju bara ett sätt att kringgå Bosman och behålla transferpengarna inom svensk hockey.
Därför är det ganska oväsentligt att inte utbildningsbidraget hela tiden hamnar hos den klubb som utbildat spelaren. Som exempel kan vi ta säsongens vinnare av poängligan, Ulf Söderström. Han har spenderat 12 säsonger i div 1 och 2, med tre olika lag. När han sista gången lämnade sin moderklubb (den egentliga utbildaren) så var han 22 år. Skulle förmoda att de flesta anser att den största delen av sin utbildning har han då bakom sig. Så i det hänseendet har inte varken Väsby eller LHC så mycket att komma med om vi skall ha ett strikt system som enbart ta hänsyn till "utbildning". Är det då i det här fallet riktigt att Hofors skall lyfta "bidraget" både när han går till Väsby, när han gick till LHC samt när han lämnade LHC för FBK? Skall vi skapa system som är som kinesiska askar och där det behövs en matematikprofessor för att räkna ut hur mycket utbildningsbidrag varje klubb har gjort sig förtjänt av? Trots allt, med nuvarande system, så får ju varje klubb sin ersättning när spelaren går vidare.
Om nu utbildningsbidraget, i någon större utsträckning, tvingar svenska spelare att söka sig utomlands, så kan man bara konstatera att avsaknad av utbildningsbidrag tvingar ännu fler finnar att göra samma sak. Och frågan kan då också vara hur man bemöter det här i Finland. Ta man upp en kille från de lägre serierna som inte kostar ett dugg, eller vänder man blickarna mot öst och plockar till sig landslagsmässiga tjecker/slovaker eller transatlanter istället. För dessa kostar heller ingenting.
Jag vet varför finnarna kommer till Sverige. Deras avsaknad av reglerade transfers har lett till lönenivåer som inte många kan hänga med i. Jokerit, TPS och eventuellt något mer lag som satsar för säsongen, rensar marknaden på de spelare som de vill ha. Sen säger de, "nu är det er tur grabbar". Så lönerna har blivit väldigt differentierade. Några klubbar betalar alltså väldigt bra medan andra hela tiden halkar efter. Är man då inte, som spelare, ett hett byte för någon av ovanstående lag, så har man oftast högre lön att hämta i samtliga svenska ES-lag, eller ute i Europa. Att finska ligan varit stängd de två senaste säsongerna spelar ju också in. Man tappar publik, särskilt på nedre delen av serien. Har man inget att spela för kommer inte heller publiken. Samtliga bottenlag bruka sälja av sina "stjärnspelare" när det är kalkat runt dec-jan. Allt för att hålla nere kostnaderna och skapa löneutrymme för kommande säsong.
Percys attack är den enda riktiga, liksom Bissets. Utbildningsbidraget är skapat av en lagvidrig kartellbildning, för att kringgå Bosmandomens följder. Den bryr sig inte det minsta om vem eller vilka som egentligen stått för någons utbildning. Alternativet är att dra det inför rätta och få till stånd en helt fri marknad, där just de små klubbarna runt om i landet är de stora förlorarna till skillnad mot idag.
Och det är ju också så med spelaren som kostade 600 000 kr i Challes artikel. Hade han istället gått till någon av de andra 10 klubbarna som inte kan anses ha med hans "utbildning" att göra, så hade det säkert varit knäpptyst. Det "omoraliska" ligger väl i så fall i den meningen, att man inbillar sig att det verkligen rör sig om "utbildning. För inte kan det vara så enkelt att vi fortfarande har transfersummorna kvar i Sverige och då har det ju av underordnad betydelse vem som är ens moderklubb/utbildare.
Avskaffa gärna systemet, men se i så fall till att vi får ett alternativ som är hållbart för hela hockeysverige. Dom idéerna verkar lysa med sin frånvaro.
BenAgretti: Ingen aning om hur man skall tolka det. Challe påstår ju iaf att spelaren (600 000) inte kostat den "säljande" klubben någonting. Och just den spelaren hade bara varit utomlands ett år. Linkan var borta i två säsonger så enligt det som du citerar från swehockey.se, så borde utbildningsersättning betalats ut för bägge spelarna.
Ford Prefect: För övrigt är det ganska absurt att elitklubbarna betalar varandra för "utbildning av spelare". De är ju anställda och klubben nyttjar deras tjänster. Den utbildning de får borde alltså vara internutbildning. För att de ska kunna göra sitt jobb bättre. Om en Ericssonanställd får nytt jobb hos Nokia, ska Nokia då betala Ericsson för internutbildningen? :D
Et tu Brute: Jag vet inte var jag ska börja, men jag inleder väl med att tacka för ett välskrivet inlägg då.
Utbildningsbidraget är helt klart värt att debattera, det finns inga enkla svar. Utbildningsbidraget som det är nu har klara nackdelar. T ex:
* Pengarna hamnar inte hos den klubb som utbildat spelaren. När elitserieklubbarna värvar från div 1 kostar spelarna bra mycket mindre än när elitklubbarna värvar av varandra. Således; den klubb som verkligen stått för utbildningen från barnsben får småpengar, medan en elitserieklubb efter nåt år kan håva in sexsiffriga belopp.
* Utbildningsbidraget tvingar svenska spelare att söka sig utomlands. De spelare som det går tretton på dussinet men som fortfarande enligt tabellerna ska kosta runt en halv miljon kronor. Så då hamnar de utomlands och så fyller vi på med utländska spelare istället. Instämmer helt med Challes syn på den biten.
Amerikanen som Challe nämner i sitt exempel är ju intressant. Han drog ju det här till doms, men hans klubb backade ur precis före deadline. Därför är det fortfarande inte fastställt att de här förtäckta transfersummorna strider mot arbetsrätten. Amerikanen tvingades härifrån, trots att tre - fyra elitklubbar var intresserade från början; ingen ville bli indragen i soppan helt enkelt. Det intressanta är ändå att han försökte dra det till doms och slåss för något som framför allt unga svenska spelare borde slåss för. För hans fall är speciellt, men dussinlirarna händer det hela tiden. Men de törs väl inte bråka.
Du frågar varför finnarna kommer till Sverige om nu Finland är ett sånt paradis utan utbildningsbidrag. Duh! För att lönerna är högre i Sverige kanske?
Du drar också upp Percys Malmö och nya "köplaget" Linköping. Du hävdar att Linköping kunnat värva ännu bättre om utbildningsbidraget inte funnits. Förvisso, men det hade väl alla andra lag kunnat göra också? Det blir väl lika mycket billigare för dem? Du tycker att Challe är naiv, men är inte du det också då?
Jag har inget alternativ, det ska sägas. Jag kan tänka mig att utbildningsbidragen får finnas kvar, men då ska de förändras. Ett exempel vore kanske att pengarna fördelas jämnt mellan klubbarna, beroende på hur många spelaren tillhört klubben. Om spelaren spelat för div 1-lag A i sju år som junior, sen två år för elitserielag B för att sedan värvas av elitserielag C. Då borde också ersättningen utgå med 7/9 till lag A, och 2/9 till lag B. Inte som idag då lag B får nästan hela summan, trots att lag A är de som utbildat. Detta skulle ge småklubbarna en hel del pengar, och det skulle kanske också tvinga elitlagen att få fart på ungdomsverksamheten, istället för att lägga ner den och suga ut andra som många gör idag.
Tror det får vara bra så, så länge. Krama varandra därute. :)
Et tu Brute: "Han ser ett bekymmer i att svenska klubbar, kan plocka utlänningar gratis. Detta är ju också något som gäller svenskar som vänder hem från NHL eller Europa."
Men enligt Swehockey: "När svenska spelare återvänder hem från utländsk förening till svensk förening gäller utbildningsersättningsfördelning enligt mallen till tidigare svenska klubbar."
Jag vet i och för sig inte hur man ska tolka det, då fördelningen av ersättningen mellan svenska klubbar avgörs av de tre senaste säsongerna. Utesluts en spelare ur systemet om han representerat en utländsk klubb tre år i rad och återvänder, eller är det ändå så att hans tre sista år i Sverige räknas och fullt utbildningsbidrag ska betalas? Känns som det sistnämnda. Once in, never out...
"Samtliga aktörer inom hockeyn är nog överens om att vår framtid är beroende av hur väl vi lyckas med utbildningen av unga spelare. De flesta är nog också överens om att de föreningar och då främst de mindre klubbarna ute i landet, som har särskilt väl väl utbyggda utbildningsprogram bör få en ersättning för de utbildningskostnader som läggs ned. Det är nu inte syftet som är problemet utan det system som skapats"
Så inleds ingressen i det två sidor långa angrepp på det "svenska transfersystemet" (kallat utbildningsersättning av Challe) som Challe Berglund skriver om i no 6 av facktidningen Hockey.
Challe fortsätter:
"Att svensk hockey är den stora förloraren på sikt beror självklart på att klubbarna kommer att tvingas täcka sitt behov av spelare genom att istället anställa utlänningar, som inte kostar något. Istället för att betala lön och 500 000 kr i utbildningsersättning kan en klubb, som anställer en finsk spelare spara de 500 000 kr. Svensk hockey har därför infört ett system som riskerar att rasera möjligheten till utbildning av svenska hockeyspelare till förmån för utbildning av utländska hockeyspelare. Att denna negativa utveckling redan börjat framgår av antalet registreringar för säsongen 02/03 av t ex finska spelare i förhållande till förra säsongen. Dessa nyregistreringar kan helt kopplas till förbundets system."
Något som sticker extra mycket i ögona på Challe är följande:
"Utan att i detalj gå in på vad som faktiskt har hänt så förtjänar det ändå att nämnas att det finns ett otal exempel där klubbar utnyttjar systemet på ett sätt som som inte har något att göra med syftet. Ett exempel utgörs av en klubb som krävde 600 000 kr för en spelare i 30-års åldern som fått hela sin utbildning av andra klubbar i Sverige och som man aldrig betalat en krona för att få. Än värre är att kravet framställdes mot den klubb som i princip varit den som stått för hela den aktuella spelarens utbildning. Ett annat exempel utgörs av den klubb som krävde 400 000 kr av en spelare som fått hela sin hockeyutbildning i USA. Resultatet blev att denna spelare förlorade möjligheten till ny anställning i Sverige. Det finns dessutom ett otal antal exempel på klubbar som utnyttjat systemet till att försöka sänka lönekostnaderna på spelare som annars hade kunnat få den rätta marknadsmässigt baserade lönen från en ny arbetsgivare."
Detta är naturligtvis inte hela artikeln utan bara några valda delar av den. Min kontenta blir att antingen är Challe oerhört naiv eller så har han sovit otroligt dåligt de sista 6 åren. För både bakgrunden till och utbildningsbidraget har så många år på nacken. Det tisslades och tasslades något enormt i de svenska hockeykorridorerna efter att Bosmandomen fått sin upplösning nere i Strasbourg. En som var särdeles nöjd var MIF:s Percy Nilsson. En fri transfermarknad passade honom som handsken. Men istället skred SHL och SIF till verket. Vad skall vi göra? Vi får ju en helt okontrollerbar situation. Då kommer något ljushuvud på att "vi slopar transferna och kallar det utbildningsbidrag istället" Jippi, skriker de andra, genialt. Och sedan dess har vi haft två utbildningsbidrag som reglerar övergångar mellan ES-lagen. En för den ordinäre spelaren och en för den som har landslagsmeriter som når upp till 20 A-kamper. Även lagen från Allsvenskan får sin beskärda del, naturligtvis en mindre summa men ändå chans till bonus om den uppflyttade spelaren gör 10 ES-matcher för sin nya klubb (Jag har sett detta på papper för en del år sedan, kvalifikationerna kan ha ändrats sedan dess).
Detta gör Percy rasande och han går ut i tidningarna och kallar SHL för en lagvidrig kartell. Alla blånekar naturligtvis och ingen kommer skyndande för att påstå sanningen i Percys påståenden, inte ens Challe. Det tog många år innan det slutligen kom fram att det verkligen existerade "utbildningsbidrag" i Sverige.
För naturligtvis är det så att hela idén med utbildningsbidrag inte skulle tåla en juridisk granskning, vilket också Challe framför i sin artikel. Men vad skulle följderna bli, om man nu drog "utbildningsbidraget" inför rätta? Då skulle de små klubbarna runt om i landet, dem som Challe vurmar för i sin ingress, bli helt utan ersättning för de spelare som de producerar. För det är ju naturligtvis så att "transfers" överhuvudtaget är olagligt. Inte bara dem som sker ES-klubbar emellan.
Utbildningsbidraget är verkligen värt att debattera om, väcka opinion för eller emot. Det jag saknar i Challes artikel är vad som är alternativet. Han tycker bara att det är något som SIF skulle lösa. Visserligen finns det gott om pengar där, men de skulle sannerligen försvinna fort om de skulle finansiera övergångar mellan ES-klubbar. En lösning med fria transfers mellan ES-klubbar och en bibehållen för spelare som flytter uppåt i systemet blir säkert också krystad. Då får vi en situation där det blir billigare att satsa på gamla avdankade spelare eller de som inte riktigt håller måttet, då den unga talangen i de lägre serierna blir dyrare. Samma förhållande som nu fast det då gäller kvalitetsspelare från utlandet.
Challe kan verkligen välja sina exempel och inte gäller de DIF direkt. Att Linkan nu återvänder till DIF från MIF borde ha gjort honom än mer sömnlös. Här har vi en direkt parallell till exemplet med spelaren som kostade 600 000. Båda kom gratis till sina klubbar från utlandet och återvänder nu till den klubb som man kan anse stått för deras elitutbildning. I Linkans fall så pyntade DIF utan att krysta eller så hade Linkan själv förhandlat bort detta med utbildningsbidrag. Fler och fler spelare gör så även om det betyder en lite mindre månadspeng. I mycket handlar det om ifall man har en framförsynt agent eller inte. Båda dessa spelare fick ju också marknadsmässiga löner då de återvände till Sverige, något som Challe anser att utbildningsbidraget hejdar. Varför var nu inte "moderklubbarna" på hugget när det förhandlades marknadsmässigt? Efter att "Musse" nu gått till LHC så bör det kännas bättre för Challe. Hans utflykt till MoDo skapade säkert turbulens i hans nattsömn.
För den oinvigde, som läser Challes artikel, kan det säkert framstå som att utbildningsbidraget är något nytt påhitt som förslavar hockeysverige. Men som sagt det är det inte och det kanske viktigaste är att det inte handlar ett skit om utbildning. Det är bara ett sätt att behålla transfern, när Bosman sagt sitt. I ett lite vidare perspektiv så är också utbildningsbidraget ett fall framåt med hur det såg ut innan. Då pratade vi istället om ettårsfall. Kontraktslösa spelare fick lägga ner hockeyn då klubbarna inte kom överens. SIF fick t o m tillsätta en skiljenämnd för att försöka få ordning på detta, byråkrati var ordet.
Det som Challes artikel först och främst kan leda till är en opinion som ser till att vi får en helt "fri" spelarmarknad eftersom "utbildningsbidraget" har så stora nackdelar. Då gäller det verkligen att hänga med. Klubbar som då är på "obestånd" eller inte kan uppvisa några större plussiffror av sin verksamhet har inget att göra på den marknaden. Man kan tänka sig, med en blick på dagsläget, att bara ett fåtal lag kan vara med och kriga när kvalitetsspelaren byter klubb. Desto svårare blir det också att behålla den egna talangen som man förväntar sig mycket av i framtiden. Maktpositionerna i svensk hockey blir både tydligare, starkare och längre.
På många sätt är Challe motsägelsefull. Han ser ett bekymmer i att svenska klubbar, kan plocka utlänningar gratis. Detta är ju också något som gäller svenskar som vänder hem från NHL eller Europa. Han vill ha marknadsmässiga löner men anser att ovanstående är en nackdel, just de som får marknadsmässiga löner. Vidare pekar han på invasionen av finnpajsare. Men i Finland är det så att man inte har något utbildningsbidrag, utan transferna i Finland är helt fria. Om det nu är så bra, vad gör då alla här? Det kan ju knappast vara bra för finsk hockey att så många finska kvalitetsspelare väljer Sverige istället för fortsatt karriär i Finland.
Naturligtvis har ju utbildningsbidraget sina nackdelar, speciellt i de exempel som Challe visar på. Men jag efterfrågar ännu en gång vad som är alternativet? Det som bara bjuder på fördelar och inga avigsidor. Och då skall dessa möjliga avigsidor jämföras med de som vi dras med idag. Kanske skulle man se det hela, mer på ett personligt plan? Vilka spelare riskerar att råka illa ut med nuvarande system? Kanske skulle det gå att få gehör bland klubbarna för en regel som säger att man blir "free agent" vid en viss ålder. Folk som befinner sig någonstans mellan 28-32, har oftast en familj att ta hänsyn till också. Plus att deras kvarvarande år på marknaden kanske inte blir så mycket längre. Varför tvinga en sådan kille att sluta eller söka sig utomlands. På det hela är annars "utbildningsbidraget" ganska bra. Det är klara regler och förhindrar dessutom rikare klubbar att "plundra" övriga lag. Sådant kostar mer än det smakar med nuvarande regler.
Annars har väl LHC fyllt de svenska kassakistorna de sista åren. "Myran", Eklund, "Musse", Johansson, Pihl. Lite lågt räknat har dessa kostat närmare 3 miljoner i "utbildningsbidrag". Med en fri transfermarknad hade LHC kunnat köpa betydligt bättre eller fler och defintivt höjt lönenivåerna. Med tanke på de tongångar man hört här inne så hade väl ramaskriet varit öronbedövande. Kanske även från dem som bara ser nackdelar med dagens "transfersystem".
PS: Om ni nu har tillgång till no 6 av Hockey så rekommenderar jag artikeln "Döden för svensk hockey om Elitserien stängs". Det kännns som om den har betydligt mer substans än Challes. Dessutom är den skriven av en skribent som brukar hålla till här inne.
· 
· 
Tråd startad i augusti 2002, bumpad med anledning av likartad debatt i boken Elitserien.