Godkväll alla rögleiter och annat löst folk här inne... ;) Mina erfarenheter av kontakter med er på gamla Hockeysnack var till största delen positiva och jag tycker det är klart trevligt att några av er tar initiativ även nu till att diskutera med "utbölingar". Jag tänkte återgälda det.
Här i Linköping har vi nu Roger Melin som huvudansvarig, någonting vi är nöjda med så här långt. Inga underverk, men ett stabilt grundspel med framför allt ett bra försvarsspel. Lossnar målskyttet också så kan det gå bra denna säsong, men den som lever får se.
Roger byggde upp någonting bra i Rögle under sin tid där, någonting som ni nu verkar befara kommer att raseras helt. Jag har svårt att tänka mig att en sådan man som Mats Waltin ensam skulle ligga bakom en sådan kollaps. Vad beror det på? Finns det ingen kämpaglöd, jävlaranamma, vilja? Vart har det unga, friska, frejdiga, framåt Rögle som jag såg i Kvalserien i våras tagit vägen?
Det är inte särskilt roligt att vara deprimerad pga hockeyn. Jag vet mycket väl vad jag talar om efter de senaste årens strul till höger och vänster för vår del här uppe. Det verkar i alla fall ha lagt sig nu, det värsta, och spelet framåt är det enda som saknas... Men ändå satt jag för några matcher sedan och trodde det värsta stundtals. Många förluster, laget på väg neråt i serien. Sedan nu, ett par vinster senare, känns det mycket bättre. Det vänder snabbt med trepoängssystemet. Kanske även för Rögle?
Jag kanske låter larvig, och okunnig, men det Rögle jag såg i våras spelade en offensiv, snabb ishockey och verkade gilla det. Nu verkar bilden vara en annan, med sviktande självförtroende som värsta fiende? Att ta tag i defensiven först, det tror jag på. Känn trygghet bakåt först, så vågar man framåt. Kanske behövs ett par tillskott på backsidan (som ni tidigare har sagt här), om ekonomin tillåter? Kanske måste Waltin med stab inse att man måste tänka på ett annat sätt, åtminstone för tillfället tills de akuta problemen är lösta?
Rögle får inte missa Superallsvenskan, det är väl självklart att ni tycker. Men, en titt på tabellen säger faktiskt att strecket är blott två poäng bort. Många matcher återstår och tåget har definitivt inte gått ännu. Det vänder fort i ishockey. Glöm inte bort det.
· 
· 
Här i Linköping har vi nu Roger Melin som huvudansvarig, någonting vi är nöjda med så här långt. Inga underverk, men ett stabilt grundspel med framför allt ett bra försvarsspel. Lossnar målskyttet också så kan det gå bra denna säsong, men den som lever får se.
Roger byggde upp någonting bra i Rögle under sin tid där, någonting som ni nu verkar befara kommer att raseras helt. Jag har svårt att tänka mig att en sådan man som Mats Waltin ensam skulle ligga bakom en sådan kollaps. Vad beror det på? Finns det ingen kämpaglöd, jävlaranamma, vilja? Vart har det unga, friska, frejdiga, framåt Rögle som jag såg i Kvalserien i våras tagit vägen?
Det är inte särskilt roligt att vara deprimerad pga hockeyn. Jag vet mycket väl vad jag talar om efter de senaste årens strul till höger och vänster för vår del här uppe. Det verkar i alla fall ha lagt sig nu, det värsta, och spelet framåt är det enda som saknas... Men ändå satt jag för några matcher sedan och trodde det värsta stundtals. Många förluster, laget på väg neråt i serien. Sedan nu, ett par vinster senare, känns det mycket bättre. Det vänder snabbt med trepoängssystemet. Kanske även för Rögle?
Jag kanske låter larvig, och okunnig, men det Rögle jag såg i våras spelade en offensiv, snabb ishockey och verkade gilla det. Nu verkar bilden vara en annan, med sviktande självförtroende som värsta fiende? Att ta tag i defensiven först, det tror jag på. Känn trygghet bakåt först, så vågar man framåt. Kanske behövs ett par tillskott på backsidan (som ni tidigare har sagt här), om ekonomin tillåter? Kanske måste Waltin med stab inse att man måste tänka på ett annat sätt, åtminstone för tillfället tills de akuta problemen är lösta?
Rögle får inte missa Superallsvenskan, det är väl självklart att ni tycker. Men, en titt på tabellen säger faktiskt att strecket är blott två poäng bort. Många matcher återstår och tåget har definitivt inte gått ännu. Det vänder fort i ishockey. Glöm inte bort det.
I all välmening,