Jag kan inte låta bli att kommentera denna artikel. Tyvärr är det mer regel än undantag att rättsmakten resonerar som i det fall jag länkar till. Jag kan känna "jaaa, 3 månader i fängelse gör susen". Ett hån, inte bara mot andra samhällsmedborgare utan också mot den enskilda individen.
I artikeln står bl.a. att "den 20-årige Sundsbruksbon har missbrukat heroin och amfetamin". 20 år och redan inne i ett tungt missbruk får mig att höja lite på ögonbrynen och fundera i banor, hur länge har den här personen hållit på? På vilket sätt har man hjälpt denna person att komma in i matchen igen? Och i så fall, vad har man gjort?
Längre ner i artikeln står det att läsa "straffet som bestämdes till 3 månaders fängelse blev något reducerat på grund av Sundsbruksbons ålder". Allvarligt, det lär hjälpa en person som är inne i ett tungt missbruk. Den "vanlige" medborgaren läser samtidigt: Hot mot tjänsteman, köra bil amfetaminpåverkad, olika former av misshandel, skadegörelse....
Någon som sätter emot då jag hävdar att den här killen efter 3 månader fortsätter med sin kriminalitet, precis som tidigare. 3 månader på kåken låter inte i mina öron som att det ska hjälpa den här människan att komma tillrätta med sitt liv. En konstgjord andning är vad det här är. Man skjuter ett problem på framtiden, ett problem som knappast blir enklare att lösa nästa gång. Personen i fråga är en fara för andra och kan mycket väl begå en gärning som kan resultera att en annan, oskyldig människa, får sätta livet till. Eller så släcker han lyset på sig själv i och med hans missbruksproblem.
Det finns egentligen två saker i den här artikeln som får mig förbannad/ledsen/frustrerad. För det första: Det är ett hån mot både missbrukaren och medborgarna att ge en människa som har hamnat så in i helvete fel i samhället 3 månaders fängelse. Om straffet ska vara fängelse så känns 3 månader lika kort som 2 veckors semester för mig. Man blir ju bara mer förbannad över det korta straffet. För det andra: Det är naivt att tro att fängelse ska hjälpa en människa som han i artikeln. Det är andra åtgärder som behöver sättas in. Hjälp i form av vård, samhället måste ta sitt ansvar för att hjälpa en sån här människa. Som det är nu känns det som man gett upp. Naturligtvis ska man få sona för sina brott. Däremot är min övertygelse att man först måste försöka komma tillrätta med problemet, sedan är det dags att ta sitt ansvar och avtjäna sitt straff.
250kg kärlek: Grabben behöver vård, å det ger nog inte den så kallade kriminalvården, och med det få en möjlighet att ta sig ur sitt missbruk... Dessutom så verkar hjärnan ha en stor kneck på grabbstackarn, ehuru man vårdar folk med kneck på hjärnan det vet inte jag, det jag däremot vet är att psykiskt sjuka människor i landet Sverige allt för ofta inte får vård utan de blir tvingade att vistas bland oss "friska" daglig dags när de egentligen ska ha tak över huvudet och vårdas på instution...
Sen "Planeten", det finns mycket att lösa här på jorden ska man vara medveten om...
Jag kan inte låta bli att kommentera denna artikel. Tyvärr är det mer regel än undantag att rättsmakten resonerar som i det fall jag länkar till. Jag kan känna "jaaa, 3 månader i fängelse gör susen". Ett hån, inte bara mot andra samhällsmedborgare utan också mot den enskilda individen.
I artikeln står bl.a. att "den 20-årige Sundsbruksbon har missbrukat heroin och amfetamin". 20 år och redan inne i ett tungt missbruk får mig att höja lite på ögonbrynen och fundera i banor, hur länge har den här personen hållit på? På vilket sätt har man hjälpt denna person att komma in i matchen igen? Och i så fall, vad har man gjort?
Längre ner i artikeln står det att läsa "straffet som bestämdes till 3 månaders fängelse blev något reducerat på grund av Sundsbruksbons ålder". Allvarligt, det lär hjälpa en person som är inne i ett tungt missbruk. Den "vanlige" medborgaren läser samtidigt: Hot mot tjänsteman, köra bil amfetaminpåverkad, olika former av misshandel, skadegörelse....
Någon som sätter emot då jag hävdar att den här killen efter 3 månader fortsätter med sin kriminalitet, precis som tidigare. 3 månader på kåken låter inte i mina öron som att det ska hjälpa den här människan att komma tillrätta med sitt liv. En konstgjord andning är vad det här är. Man skjuter ett problem på framtiden, ett problem som knappast blir enklare att lösa nästa gång. Personen i fråga är en fara för andra och kan mycket väl begå en gärning som kan resultera att en annan, oskyldig människa, får sätta livet till. Eller så släcker han lyset på sig själv i och med hans missbruksproblem.
Det finns egentligen två saker i den här artikeln som får mig förbannad/ledsen/frustrerad. För det första: Det är ett hån mot både missbrukaren och medborgarna att ge en människa som har hamnat så in i helvete fel i samhället 3 månaders fängelse. Om straffet ska vara fängelse så känns 3 månader lika kort som 2 veckors semester för mig. Man blir ju bara mer förbannad över det korta straffet. För det andra: Det är naivt att tro att fängelse ska hjälpa en människa som han i artikeln. Det är andra åtgärder som behöver sättas in. Hjälp i form av vård, samhället måste ta sitt ansvar för att hjälpa en sån här människa. Som det är nu känns det som man gett upp. Naturligtvis ska man få sona för sina brott. Däremot är min övertygelse att man först måste försöka komma tillrätta med problemet, sedan är det dags att ta sitt ansvar och avtjäna sitt straff.