Café

Metal Guru: Aah, wasn't that nostalgic? ;) Rundpingis. Själv minns man ju tillbaka till håltimmarna på högstadiet, där varje ledig minut, nja, nog mer varje sekund, ägnades åt denna form av tävling och utmaning, eller mer fritidssysselsättning. Den högsta vinsten drogs ju då man vann mot, vi kan kalla honom Jörgen, som då var bäst i klassen. Mest tack vare att han var duktigt snabb att springa. Själv var man lite mer beroende av nätrullare och kantbolar för att rikigt ha nån chans. Men ibland satt bollarna där. Som en smäck. Ibland saknades ju racket också. Om någon lem är dig mest ledig och allena, använd den då till pingpongracket. Det funkade ju för stunden iaf. Sen kunde men ju trots detta alltid spela bort några av småglinen i sjuan eller nåt, som ändå bara var med för att ha några vid bordet, typ.