NuMo: en skribent som skriver med syfte att provocera.
Det kan vara lite kul ibland.
Särskilt när det sker med glimt eller vits i poäng.
I bretts fall får man bara, verkligen BARA dynga. Provocera som en 12åring polarisera varenda inlägg som formuleras. En fullständigt anal fixering vid att stoppa alla situationer eller personer i fack. Aldrig se en nyans av något utan allt måste vara svart eller vitt.
Man förstår att livet verkligen inte är enkelt för skribenten.
Antingen måste han omge sig av ja sägare eller tomhet.
Det är inte bara provokativt. Det är jobbigt att se en uttrycksfull och till synes intellektuell skribent så genomskinligt avslöja sina bister i form av egenkärlek. Att försöka lysa genom att överkatta sin egen förträfflighet, oftast i form av att nedskriva de han debatterar med.
Det är slöseri på energi för mig, orkar knappt ta debatten, (om man nu skall kalla det debatt, finns ingen anledning att ta debatt.) fast man tvingas ibland för det finns de som tar rygg, imponerade av skenet. Skenet som är lika ihåligt som om det sken genom ett tätt lövverk i skogen. Men lite skin än bättre än inget om man är låst vis sin egen lilla bubbla av verklighet.
Drar ett citat ifrån Palme alla fall mot en s.k. kommunist.
”Jag har noterat att Lars Werner vid andra tillfällen har beklagat förföljelserna av oliktänkande i Tjeckoslovakien och Polen, Pol Pot-regimens framfart i Cambodja, Vietnams invasion i samma land och andra liknande händelser. […] Har Lars Werner aldrig tänkt på alt dra konsekvenserna av sina många uttalanden? Har Lars Werner aldrig ställt sig frågan om alla dessa övergrepp tyder på att det är något fel på själva det kommunistiska systemet, om det inte finns något grundläggande fel på de leninistiska idéer som även det svenska kommunistpartiet bekänner sig till?”
– Olof Palme vid den allmänpolitiska debatten den 30 januari 1980. Källa: Riksdagen, protokoll 1979/80:73, onsdagen den 30 januari 1980, s. 19.
Det är inte bara provokativt. Det är jobbigt att se en uttrycksfull och till synes intellektuell skribent så genomskinligt avslöja sina bister i form av egenkärlek. Att försöka lysa genom att överkatta sin egen ... | Läs mer
Det kan vara lite kul ibland.
Särskilt när det sker med glimt eller vits i poäng.
I bretts fall får man bara, verkligen BARA dynga.
Provocera som en 12åring polarisera varenda inlägg som formuleras. En fullständigt anal fixering vid att stoppa alla situationer eller personer i fack. Aldrig se en nyans av något utan allt måste vara svart eller vitt.
Man förstår att livet verkligen inte är enkelt för skribenten.
Antingen måste han omge sig av ja sägare eller tomhet.
Det är tungt att se…