Läste lite på Pölsasidan. Tydligt att de börjar bli darriga i kalsongerna nu, när det är slutspel på gång. De har ju inte så mycket vana vid sådant, snarare vid kvalspel.
En av dem har upptäckt att Granberg deltog i junisslutspelet när Luleå spöade junispölsorna. Och satte tre mål😊 Det handlar förstås att hålla Granberg igång. Kanske får han byta av Liedes.
Pölsan i fråga kommenterar; ”Nu vet vi ett sportslighet inte längre är Luleås starka sida, men detta känns verkligen som ett regelmissbruk…..Samtidigt kanske Granberg har hamnat lite i kläm efter Luleås helt galna köphysteri för några månader sedan…”.
Helt galna köphysteri?
Läget var följande. Vi väntade på att Linus Omark ev. Skulle komma hem men han gjorde stor succé i Schweiz och trivdes utmärkt, hade familjen nere för att de skulle besluta om de skulle köra vintern där.
Samtidigt kontaktades Luleå av Ben Tardif, som vantrivdes i Kärpät, trots att han levererade bra, Kärpät ville ha en miljon för att släppa honom, blev visst en halv miljon tror jag, vet inte riktigt men Tardif betalade visst för att släppas också. Så Luleå tog in Tardif.
Sedan löste det sig även med Omark efter några veckor. Och alla var förstås överens: vill Omark spela för Luleå har han alltid en plats. Inte samma spelare som för några år sedan men ovärderlig i omklädningsrummet och för laget.
Och så hörde Laaksonen av sig. Trivdes inte i Schweiz, visste att Luleå önskat behålla honom och undrade om… Luleå hade ju spelat hela hösten en back kort. Leskinen skulle strax återkomma efter mer än ett halvt år rehab efter korsbandsruptur. Skulle han kunna spela? Kanske, kanske inte. Vi lärde oss en hel del om prognos efter korsbandsskador av Judas Kempe.
Hur mycket respektive spelare sökte sig till Luleå och hur mycket Luleå höll kontakt med tänkbara rekryteringar är förstås inte i detalj känt.
Men helt galna köphysteri?
Vederbörande Pölsa har ingen koll på Luleå utan hittar på? Eller är avundsjuk eftersom hen hela säsongen skällt på egna lagets ledning, för att de inte köper in fler och bättre spelare? Eller eftersom det tycks vara en typisk pölserlig karaktär att skälla på egna laget, att skälla på motståndarlagen - och allt sådant bara förvärras när det blir slutspel, kvalspel och liknande. Mer hata än älska. Kanske för att de har behov av att hata utanför hockeyn, men inte för chans?
Jag tror vare sig på det ena eller andra, snarare på en kombination.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?