Jag noterar att Miffo vill fortsätta på den inslagna vägen och värva gamla idoler i tron att få igång målskyttet. Situationen måste betraktas som hopplös när inte bara ledningen satsar på gamla förbrukade spelare utan även fansen uppmanar till samma värvningspolicy. Noterade att någon tidigare förespräkade att Raimo Helminen skulle bara en förstärkning.
Någon gång måste insikten infinna sig att dessa spelare är nostalgiska och hopplösa rop på framgång.
Se bara på Peter Andersson, Roger Öhman, Johan Norgren, Tomas Sandström. Fredrik Lindkvist, Marcus Thuresson, Christian Due-Boije, Daniel Rydmark m fl. Deras insatser under året kan inte jämföras med vad de presterade under deras storhetstid som ishockeyspelare. Att nämna Daniel Rydmark i sammanhanget kan tyckas orättvis. Rydmark är dock inte i närheten av den förmåga han presterade under MIF:s framgånsrika år 92-94.
Det mest anmärkningsvärda är docka att MIF:s organisation verkar med en anmärkningsvärd passivitet. När MIF släpper ifrån sig spelare somn Kim Staal måste man fundera över vilken självbevarelsedrift som råder i föreningen, Staal var en av de absolut mest tongivande spelarna under hela förra säsongen. Då måste man ställa sig frågan varför MIF inte sätter sig ned under mitten på säsongen och förhandlar om ett nytt kontrakt för att trillförsäkra sig om Staals framtida tjänster i framtiden. Helt obegripligt. Istället börjar MIF agera efter säsongens slut. Då va5r det för sent. Brithen, Danmarks landslagscoach, fick tränarkontrakt med MoDo och började berabeta Staal i detta skede och lyckades signa honom. Om spelarpolitiken fungerat i MIF skulle Brithen överhuvudtaget aldrig fått denna möjlighet.
Samma förhållande gäller för Mika Hannula. Han var inte kontrakterad förrän efter slutspelet. Hannula var själv osäker på var han skulle spela ishockey denna säsong när förra årets slutspel började närma sig slutet. MIF hade inte erbjudit honom nytt kontrakt, trots att han, tillsammans med Staal, var de mest värdefulla spelarna under föregående års slutspel. Vi ska vara oerhört tacksamma att åtminstone Hannula är kvar i årets trupp. Det är ju en av de spelare som faktiskt uträttar någonting på isen.
Denna brist på självbevarelsedrift och framtidsinsikt måste rimligtvis läggas någon till last inom MIF:s organisation.
Någon gång måste insikten infinna sig att dessa spelare är nostalgiska och hopplösa rop på framgång.
Se bara på Peter Andersson, Roger Öhman, Johan Norgren, Tomas Sandström. Fredrik Lindkvist, Marcus Thuresson, Christian Due-Boije, Daniel Rydmark m fl. Deras insatser under året kan inte jämföras med vad de presterade under deras storhetstid som ishockeyspelare. Att nämna Daniel Rydmark i sammanhanget kan tyckas orättvis. Rydmark är dock inte i närheten av den förmåga han presterade under MIF:s framgånsrika år 92-94.
Det mest anmärkningsvärda är docka att MIF:s organisation verkar med en anmärkningsvärd passivitet. När MIF släpper ifrån sig spelare somn Kim Staal måste man fundera över vilken självbevarelsedrift som råder i föreningen, Staal var en av de absolut mest tongivande spelarna under hela förra säsongen. Då måste man ställa sig frågan varför MIF inte sätter sig ned under mitten på säsongen och förhandlar om ett nytt kontrakt för att trillförsäkra sig om Staals framtida tjänster i framtiden. Helt obegripligt. Istället börjar MIF agera efter säsongens slut. Då va5r det för sent. Brithen, Danmarks landslagscoach, fick tränarkontrakt med MoDo och började berabeta Staal i detta skede och lyckades signa honom. Om spelarpolitiken fungerat i MIF skulle Brithen överhuvudtaget aldrig fått denna möjlighet.
Samma förhållande gäller för Mika Hannula. Han var inte kontrakterad förrän efter slutspelet. Hannula var själv osäker på var han skulle spela ishockey denna säsong när förra årets slutspel började närma sig slutet. MIF hade inte erbjudit honom nytt kontrakt, trots att han, tillsammans med Staal, var de mest värdefulla spelarna under föregående års slutspel. Vi ska vara oerhört tacksamma att åtminstone Hannula är kvar i årets trupp. Det är ju en av de spelare som faktiskt uträttar någonting på isen.
Denna brist på självbevarelsedrift och framtidsinsikt måste rimligtvis läggas någon till last inom MIF:s organisation.
Ravne