Paddan

27909 inlägg · 70905 besökare

Wilde about life

Aaaaaaaargh

De senaste fyra omgångarna har gjort det väldigt klart hur livsfarligt det är att endast förlita sig till en enda fungerande formation. När denna inte längre är komplett så funkar det inte alls. Det är ungefär som en bil som kör i 300 kilometer i timmen när styrning, gas och broms slutar fungera (fast i det här fallet var det nog snarare en Trabant med sönderbränd koppling och en handbroms som legat i sedan bilen startades).

Samtidigt som Wernblom avtackades kunde man också ha hängt upp Svartens, Salles, Wargs, Hedins och Hållbergs tröjor. För det går inte att bara glida omkring på en skridsko i mer än 20 omgångar, knappt bemöda sig om att arbeta i egen zon och vifta till lite med klubban och hoppas att man träffar pucken, som man inte har en aning om var på isen den är (eller om man själv är på isen för den delen).

Krizan känns också väldigt håglös och släpper in väldigt lätta puckar, om det beror på att han inte känner att han kan lita på de andra i laget låter jag vara osagt. Men det ser ut som att han just nu längtar till en plats långt bort från Övik.

Äh, vafaan, sparka Bengt Hedin!

Jag och Jean-Pierre Barda

Vad jag vet har vi inget gemensamt, mer än att jag tycker att min nyinköpta bil ser ut som en typisk "frisörbil". En helvit Golf av -97 års modell, utan några större krusiduller. Inte ens en doftgran hängande på backspegeln. Fast egentligen borde det väl vara en cab eller helst en GTI om den skulle vara det minsta frisörig... eller vad vet jag, det är väl bara jag som visar mig fördomsfull.

Men, vad gör man väl inte för att bli anställningsbar, bryter ett 15-årigt bilcelibat bara för att kunna sno åt sig något strövikariat. Då offrar jag till och med mitt "Alkolås", alltså mitt påstående att jag inte gillar att köra andras bilar som klarat mig från att agera fyllechaffis ända fram till nu, i varje fall.

Fast nu väntar jag bara på att få byta min bil till ett flygande tefat, eller liknande.

http://www.youtube.co...re=related

32, 44 och 4 blir 3.100

Tänk att det ska vara såna bekymmer att komma iväg på ishockey. Klädvalet kan vara extremt avgörande. Det brukar ofta handla om ett val mellan siffrorna 32, 44 och 4 och färgen vitt eller rött. 32 är mest kult, i varje fall den som brukar ge mest kommentarer på läktare, i bussar och dylikt, 44 är en favorit och 4 är en guldtröja. Fast detta år har jag mest kört "civilt".

Nästan lika viktigt är valet av maträtt och dryck innan matchen. Här blir det oftast pizza. Fast det finns pizzor och så finns det såna som man inbillat sig är turpizzor. Ett tag var också valet av dryck det som var det viktigaste, vilket gjorde att vi, under en längre vinstperiod, drack starköl och julmust till pizzan (och där var julmusten det nödvändiga segerattributet).

Ett tag var det också extremt viktigt att en av kompisarna var först in i bussen för att laget skulle kunna vinna. Vid ett annat tillfälle kunde vi förutspå hur matchen skulle gå genom att se vilket lag som slog den första icingen.

Men det är ju tur att man inte är vidskeplig!

Livet är underbart

Den här bloggen kommer att nästan undantagslöst handla om allt annat än hockey.

Just denna gång tillägnar jag den mina underbara brorsdöttrar, som är 8 och 13 år gamla. Förra veckan hade jag förmånen att tillbringa några heldagar i skolan tillsammans med dessa och följa med på deras lektioner. Något som jag, av reaktionerna från lärarna, förmodar är väldigt ovanligt. I varje fall på deras skola.

Speciellt fransklektionerna var intressanta då man kunde se eleverna sitta och viska till varandra och peka och undra vem den där mystiske gamm´gubben är som sitter och svarar på frågor om omvänd ordföljd i franska (trots att han aldrig tidigare läst franska). Ja, förutom de som varit vana att jag kommit och hälsat på ett par gånger per läsår sedan den äldsta brorsdottern gick i andra klass. Fast jag väntar bara på att hon ska börja tycka att jag nog är lite väl pinsam emellanåt, men peppar peppar än har det inte hänt...

Att jag sedan är ungefär lika mycket till hjälp på mattelektionerna för henne som vad ett ritsmått är för att laga pannkaka, det är en annan historia.

Det är också intressant att se hur lärarna arbetar och få uppslag till saker att ta med sig i sin egen undervisning. Bland annat fick jag ett uppslag till ett bra sätt att träna glosor med ett inslag av lek av en lärare i tyska.Sedan så är det ju också ett bra tillfälle, v att visa lärarna att jag är tillgänglig för vikariat, om sådana skulle dyka upp.

Just lek blev det mycket av när jag besökte den yngre brorsdottern. Inte sjutton behöver man ett gymkort om man är med och leker med ungarna en skoldag i exempelvis 2-3an. Jäklar vad jag fick springa de dagarna, för det skulle lekas "kull" och "frys" och "labyrint" och allt vad det kunde heta och givetvis så ville alla att jag skulle vara den som skulle göra allt springandet. Rättvist, eller hur!

Sedan så är de också så direkta i lågstadieåldern, det finns inte en fråga som är för dum för att fråga medan det kanske blir lite mer pinsamt att ställa frågor när man kommit upp i högstadiet.

Äh, nu är det dags att sluta. Nu ska jag sms-förhöra brorsdottern på franska och engelska!