MoDo Hockey

{297}: Kenny Jönsson gjorde det. Naturligtvis är det inte "kul" att flytta hem och spela i Allsvenskan. Det handlar om att fullt ut kunna uppskatta hur en hel stad har väntat i nästan 20 år på att på att de ska komma tillbaka och få revansch efter 1999. Att kunna uppskatta att ett halvår av tråkiga bussresor trots allt är något som skulle ge en enorm glädje till tusentals människor.

Tror det var Suede-sångaren Brett Anderson som sa att det var först när han blev äldre och bildade familj som han verkligen insåg hur stort det är att varenda person i publiken är där för se dem uppträda.

För Sedinarna har det gått lite åt andra hållet. De blev häcklade av Wikegård och folk i Nordamerika för sin spelstil. De blev illa behandlade i landslaget. MoDo och fansen var tryggheten och hjärtat. Vill minnas att Henrik opererade bort en bit av ett finger för att kunna göra snabbare comeback i MoDo efter en skada. Minns hur jag tyckte att det var bisarrt hur någon kunde vara så dedikerad.

Sedan vann MoDo SM-guld. Båda tvillingarna vann poängligan och visade sedan i VM 2013 hur fantastiska de var för alla svenskar som hade missat deras framfart. Det känns som att det var då de tappade gnistan lite. Både MoDo och Canucks var för dåliga för att de skulle kunna vinna någonting. De hade redan bevisat för världen att de är världsstjärnor. De var inga ungdomar längre. Tror att moroten till att komma tillbaka snabbare och starkare efter varje sommaruppehåll försvann en smula.

Hoppas ändå de kan tänka att hoppa in på ett korttidskontrakt nästa vår eller så. Skänka lite glädje och hopp till en stad där ishockeyn faktiskt brukade vara en stor källa till glädje hos många.

Dundee: Vill också passa på att kika in och tacka Millennium från era supporterled för superjinxandet efter förra matchen. Utan det vettefan om det gått 👋👋👋