MoDo Hockey

Sirstalo: Ja, precis. Men framför allt att man inte hade en plan B alls, liksom utifall att man inte automatiskt blir HA:s klart bästa lag på direkten. Karlin hintade ju om det här, men övriga i klubben tänkte nog att det mest var snack och att man rätt snabbt får ihop allt.

Har fått reda på att en del av "kaoset" som nämndes av Expressen gäller just det. Hinken som hade tänkt lägga fokus på att bygga en SHL-trupp under säsongen överrumplades när han skulle behöva ta den tiden på att spetsa till sin HA-trupp. Så trots att styrelsen sa "ja, du kan gå över budget" så var han tvungen att först rodda med omläggning av sitt arbete, och lägga en del saker där på is. Därefter ta snack med agenter/scouter osv kring att vi faktiskt behöver något i nuet. Ska ha varit en faktor iaf i att det tog ett tag innan någon ny spelare landades.

En annan del i "kaoset" var att spelarrådet på 6 - 7 spelare tyckte det var alarmerande att vi så ofta blev frånåkta och fasttryckta i egen zon, till och med när vi mötte bottenlagen. De kände att truppen meritmässigt ska vara bättre än så och köpte inte då att Karlin/Sundell ofta tog upp dålig inställning, att man inte än skulle förstå grunderna i taktiken osv. Det blev en rejäl klyfta där, de ledande spelarna (rådet) började driva på själva kring att förändring behövdes och till slut fick man sen resten av gruppen med sig. Då gick de direkt till styrelsen, väl medvetna om Hinkens relation med tränarna. Så i själva verket var det styrelsen med en hel spelartrupp som slagträ som gav Hinken det där ultimatumet.

Det ska också ha överrumplat honom totalt, då han var övertygad om att det här var rätt tränare på rätt plats. Hinken var irriterad på att spelarna inte kunnat komma in i det än, men i förhandlingar med klubben om sin egna fortsättning som sportchef så gick han med på att vi nog behövde förändring - men helst ville han inte lägga av tid på att leta någon ny tränare här och nu. Så man kom där överens om att ge Freddan chansen trots att han var en del av samma ledarstab. I och med intåget av ny tränare för special teams i denna rockad så såg spelarna det som ett steg åt rätt håll och att man togs på allvar.

Tänker personligen att allt det där är resultatet av att man lagt alla äpplen i samma korg. Typ "det här ska funka, PUNKT". Ingen hänsyn alls till att saker är levande och föränderliga.

Bilyaletdinov:

Det räcker nu – våga ta ansvar i Modo

Ännu en säsong är över, ännu ett misslyckande att lägga till handlingarna. Orden från ledningen handlar om “saknat driv”, “små marginaler” och “processer”. Men ärligt talat – hur länge ska samma förklaringar återvinnas innan någon faktiskt vågar säga som det är?

Problemet sitter djupare än enskilda matcher eller tillfälliga formsvackor. Det handlar om en kultur där man håller varandra om ryggen, där kravställningen är för svag och där man inte tar tjuren vid hornen i tid. När saker börjar gå snett reagerar man för sent – eller inte alls. Det som borde stoppas direkt tillåts istället fortgå, och till slut står man där med ännu en säsong som rinner ut i besvikelse.

Ett lag utan tydliga krav och konsekvenser blir just det vi sett: ojämnt, osynkat och mentalt svagt i avgörande lägen. Det räcker inte att prata om ansvar – det måste också märkas i handling. Vem ställs egentligen till svars när prestationerna uteblir?

Och tyvärr stannar inte problemet inom organisationen. Även den lokala bevakningen sviker sitt uppdrag. I stället för att ställa de obekväma frågorna och syna strukturerna, väljer vissa journalister att tassa runt kärnproblemen. Det blir försiktigt, tillrättalagt – och i värsta fall färgat av personliga relationer. När kritiken uteblir där den behövs som mest, bidrar man till att problemen kan fortsätta i det tysta.

Det här handlar inte om att hänga ut enskilda personer. Det handlar om att våga se helheten. En klubb som vill framåt måste tåla granskning, internt såväl som externt. Det kräver mod – från ledning, spelare och media.

Frågan är: finns den viljan?

För utan en verklig förändring i kultur och ansvarstagande lär vi sitta här igen nästa år – med samma tomma ord och samma tomma känsla.