MoDo Hockey

En gång i tiden minns jag det som rätt skoj att trilla in här på HS. Se lite diskurs, fnissa åt något skämt och kanske snappa upp något rykte.

Idag känns det som det sitter 3-4 personer här som hittar på vilka dåliga spelare Hinken kommer att värva den här säsongen för att tillsammans bli upprörda över det. Och det ska ältas in i döden.

Men men. Det var kul så länge det varade!

Frontschwein:

Sitter med mitt morgonkaffe och läser forumet och poddarna på Allehanda, det kommer att bli komik hela året,
Jag håller med dig fullständigt.

Det ser redan nattsvart ut på Kameruns avbytarbänk, och man kan ju nästan se framför sig hur Gradin sitter med kaffekoppen i ena handen och Eliteprospects i den andra medan svetten lackar. Snart börjar den årliga traditionsceremonin: ”Jakten på den nya förstakedjan”™.

Och precis som vanligt lär det sluta med att han presenterar:
– en skridskosvag norrman som beskrivs som ”en fantastisk karaktär och oerhört viktig i gruppen”,
– en smått överviktig kanadensare som varit ”väldigt hungrig på en nystart” sedan 2019,
– samt två halvtrasiga östeuropéer som sägs vara ”ledartyper” och ”kaptensämnen”, vilket i praktiken betyder att knäna låter som maracas när de går ned för trappor.

Allt detta naturligtvis i absolut sista sekund. Medan övriga lag redan hunnit köra fyra veckors isträning, satt försvarsspel, kedjehierarki och special teams, så står vi där och väntar på att någon transatlantisk chansvärvning ska få sitt arbetstillstånd klart innan torsdagsträningen.

Och man vet redan exakt hur presskonferensen låter:
”Vi är väldigt nöjda med karaktären i gruppen.”
”Det här är spelare som verkligen vill hit.”
”Marknaden är svår just nu.”

Ja, det brukar ju märkas.

Sedan kommer våren och den obligatoriska ”panik-Hinken special” precis innan transferfönstret stänger. Då hittar han två ”spetsspelare” från typ Almtuna eller Tingsryd som sägs ”komma in med energi och konkurrens”. Helt plötsligt ska någon tredje-linare med 7 poäng på 38 matcher beskrivas som den sista pusselbiten mot finalspel.

Mönstret är så etablerat vid det här laget att man nästan skulle kunna lägga ut hela sportchefsåret som en adventskalender.

Men visst, lycka till Hinken. Det kanske blir fullträff i år.
Och jag kanske blir NHL-scout nästa vecka.