Robin Ztorken L: -2 på Sam hittills. Inget av målen var väl ganska egentligen, men på det andra missade han och backen att ta var sin spelare utan gick på samma. Kan tycka att han som center inte ska hamna i knä på egen målvakt, utan att han skulle legat framför backarna.
Robin Ztorken L: Nu är han inte ensam om att vara ganska dålig i den matchen, men det är rätt tydligt att hans timing i en checking line inte fungerar något vidare. Tror inte att han ska spela i fjärdekedjan. Han är för långsam för det. I alla fall på korta sträckor.
Några idioter som tänder bengaler i LHC-klacken. Vad vill dess rikspuckon åstadkomma?
{5647}: Fick inte Pelle Covid eller nåt? Kan ju vara något som går på redaktionen.
Har drömt om matchen inatt. Vi bjöd på propagandahockey, pucken gick som på ett snöre. Tänk er Argentinas 2-0-mål i VM-finalen fast i ishockeyform. Innan jag vaknade hann vi också ta ledningen via Bernhardt som gled in i skottet och avfyrade ett handledsskott upp i vänstra krysset.
Tarasov: Själva degraderingen kändes mest bara frånkopplad från verkligheten och allmänt overkligt för min del. De sista säsongerna i SHL hade trots allt på många sätt nästan helt dödat mitt intresse, så det var inte riktigt kniven i hjärtat på det sättet.
Då var det jobbigare med hur pass dåligt vi hanterade den första tillvaron i allsvenskan och kräftgången de första säsongerna här. I övrigt så håller jag med om att det finns glädjeämnen i den här ligan. Skulle säga att mitt intresse mångdubblades jämfört med den sista tiden i SHL.
Den inställda säsongen och finalen 19/20 och efterföljande säsongen 20/21 som ett resultat av det - det är nog dock det värsta jag varit med om. Rn känsla av enorm orättvisa då vi tekniskt hade gjort allting rätt och det fanns en framtidstro som helt plötsligt bara drogs undan framför våra ögon. Sen om man blickar bort för hur katastrofalt det var rent sportsligt, så var det extremt smärtsamt att se hur pass dåligt föreningen hanterade saker och ting säsongen 21/21. Det var ett enormt steg bakåt och det gjort riktigt ont för min del.
Känslan är dock att vi har byggt något helt fantastiskt sedan den där fiaskosäsongen och jag känner inte att vi har haft ett sånt här ”go” samt en sån här stabilitet och harmoni i hela organisationen sen innan 10-talet. Det är härligt att heja på MoDo just nu.
KB: Det händer inte mycket på allehanda. Flera konkurrenters lokalblaskor har bevakat träningen idag, men vi får möjlighet att läsa endast några fp gånger per säsong verkar det som. Nu vill man höra vilka som är skadad, vilka som är aktuella inom kort samt hur man tänker sig pp och kedjor.
Padrone78: För mig var nog värvningen av Brashear någon form av botten, inte själva värvningen i sig utan mer ett uppvaknande av hur nära Allsvenskan vi var. Kände att vi var på rätt väg med Näslund även om det inte riktigt släppte.
I allsvenskan var nog 20/21 som värst kände rätt så snabbt en oro för kval minns någon bortamatch mot KIK då det skjuter 50 skott och vi knappt 10.
Sen var inte värvningen av Sundlöv en höjdare i allsvenskan, bär emot att skriva då jag uppskattar Sundlöv som person. Men någon vidare lagbyggare var han inte.
Annars tycker jag allsvenkan innehållet mest glädjeämnen på så sätt att vi bottnat. Widebros intåg har inneburit mkt gott för MoDo, positiva resultat och det känns att ekonmin blir bättre och bättre för varje år. Klubben verkar även på god väg med att skaffa sig ett icke-hockeyrelaterat ben på intäktssidan.
På ungdomssidan verkar man få fram talanger och kan ha en eller två bofasta juniorer per säsong i A-laget, trots SHL-klubbars locktoner. Det känns också som vi blivit några strån vassare sen Gradin kom in, och samarbetet med småklubbarna bättre.
Just ekonomin och ungdomssidan är viktigt i det långsiktiga i arbetet.
{5647}: Vi bör kunna slå dom även med Cheek och Frycklund med, vill att den sistnämnda ska vara med då jag förväntar mig en visselorkan när han äntrar isen innan match och några härliga open ice hits riktade mot honom av Kingman.
Vore underbart med ännu en överkörning mot detta gulsvarta gäng men just detta med vår skadefrånvaro, att det är hyllningsmatch får mig att tro att det blir jämnt trots allt, jaja bara sviten överlever så är jag nöjd!
Padrone78: 17/18 var då mitt intresse långsamt började byggas upp, tror mitt första ”förnedrings-känsla-minne” var Häggströms flippass mot Tingsryd. Så jag har egentligen sluppit det värsta förutom 20/21 säsongen som var ruskigt plågsam.
Keriksson: Västerås saknade Frycklund, Salminen och Cheek på träningen idag. Sannolikt är inte alla skadade, men utan Cheek och Frycklund känns de ännu impotentare.
{10015}: Jag känner samma sak, en förlust i vår mot Löven (eller något annat lag) som bygger på att vi inte klarat det fysiska spelet som är i playoff och faller på samma sätt som ifjol skulle få mig att tappa intresse ett tag, speciellt om alla tongivande spelare lämnar. Då står vi på ruta ett igen med i värsta fall både Djurgården och ett annat rikt SHL lag att slåss med 23/24. Känns som att det är nu eller om 5-10 år det ska ske men så länge vi har Karlin så har jag hopp om SHL.
Jan-Erik : Jag känner tvärtom gällande förluster. 2002 gick jag ändå omkring med ett leende direkt efteråt. Jag tyckte inte att vi spelmässigt var utklassade, men visst var FBK bättre. Poängen var att jag inte hade några förväntningar. Därmed kändes det inte alls jobbigt, utan jag kunde glädja mig över att vi tog oss till final utan att någon förväntat sig det.
Hampie: jag skriver att finalen 2002 var bland de värsta förlusterna. 2016 var värst för det blev en degradering. Det jag menar med att final förlusten 2002 var värre 1999 var att då hade vi ändå varit nära och hade kvar Sedinarna och Bäckis så det fanns framtidstro, en spel idé och något att bygga på medan 2002 blev vi så utskåpade att jag inte alls kände tillförsikt inför nästa säsong som mycket riktigt gick tyngre.
Det är det jag försöker skriva om längre ned i flödet när jag framför att jag hellre vinner en allsvensk final klart med 4-0 än med något slumpmässigt förlängningsmål i match 7 som flera sagt att de föredrar.
Samma gäller om vi förlorar. Jag skulle som supporter känna mig mer ledsen vid en utskåpning än vid en suddenförlust i match 7. Även om man förlorar spelare vid en suddenförlust så finns spel idén där och man kan leta spelare som passar in och fortsätta på samma sätt nästa säsong.
{10015}: ok, jag förstår din inställning givet din kortare tid som supporter. Skulle vi förlora match 7 mot löven skulle det såklart vara tungt… men har man upplevt Leksandsmatchen så har det positiva varit att man lärt sig att ingen dör och livet går vidare. Ska jag vara helt ärlig svalnade mitt intresse sista åren i Shl men har byggts upp igen under åren i HA.
Med det sagt vill jag såklart att MoDo vinner och går upp i år! :)
Andraassist: Jag var inte intresserad av hockey då så jag slapp turligen känna den känslan. Men torskar vi en match sju final mot Löven i förlängning i vår kommer jag nog få väldigt svårt att gå vidare och i huvud över taget tro på oss igen.
erjo: Förlorar man i slutminuten har man ju i alla fall spelat bra och kan bygga vidare på det till nästa säsong. Bland de värsta förlusterna som svider värst för mig var mot Färjestad 2002. Då hade vi besegrat Frölunda i semi men förlorade finalen genom att inte vinna en enda match och det var klasskillnad.
Jan-Erik : Helt klart, bättre för nerver, naglar och hjärta också med klara segrar. 🙂 Samtidigt så minns man game 7 mot Timrå 2007 lika ljuvligt som man får ångest av kvällen 1 april 2016.
Jan-Erik : grejen är väll att om du vinner i slutminuten, så förlorar motståndaren också i slutminuten. Och jag tror det skulle svida betydligt mer för alla lövenfans.
Andraassist: Ser många andra som tror på eller hoppas på uddamålssegrar i tidigare i flödet. Även vid sjunde och avgörande match mot t ex Löven för att nå SHL. Självaste Alex Ferguson l Man United trycker att de bästa segrarna är ett sent avgörande i slutminuten. Varför är det så? Har aldrig förstått vurmen för dessa segrar med en uddamålsvinst som lika gärna kunnat vändas till en förlust om det blir en stolpträff i stället för mål och det sen blir en snabb omställning där andra laget kontrar och i stället avgör. Ofta har ju laget inte spelat på topp vid ett sent och många gånger slumpmässigt avgörande. Jag vinner hellre med marginal med typ 5-0 och vinner alla utslagningsmatcher på väg mot SHL utan förlust.
Menade dock att LHC kom två mot tre där Sam var den HV-spelare som låg närmare egen målvakt än backarna. Han borde varit högre upp i banan.