Frisco: Nästan rätt. Jag har lyckats med bedriften att spela hem samtliga hjärter samt spader dam under en och samma hand (det är detta som kallas för att ta ned månen) då får jag noll poäng och övriga spelare får 26 straffpoäng vardera. M a o så har jag lyckats med detta i 4 raka omgångar. Slå det den som kan!
NuMountain: Ja vi tar spårvagnen som går till himmelen med Gud som chaufför och Jesus som konduktör Vad det är lätt lätt lätt När man är fräls fräls fräls Ära vare Gud som kööö ööö ööör Halleluja.
På U20-niå har ju Sverige aldrig varit speciellt framgångsrika i världsmästerskapen, så att man inte vinner något nu känns inte alls märkligt eftersom man inte vann nåt när man hade smått otroliga spelare med. Men den stora skillnaden nu mot förr, som gör att man inte ens tar medaljer, är att konkurrensen är hårdare. Förr fanns inget Slovakien och oftast var Finland inte speciellt mkt att räkna med. Numera kan ju även Schweiz vara med och störa vid vissa årgångar. Det fanns ju inte ens på kartan för 10 år sedan.
Ett starkare Finland, ett jämnare Tjeckien och ett efter 90-talets "kris" återigen starkt Ryssland och ett alltid starkt Kanada har inneburit att medaljerna är svåra att plocka. Det säger sig självt, men De Som Bestämmer Att Det Är Kris har valt att titta på att man tog medaljer förr, det gör man inte nu och därför har svensk hockey halkat efter.
Men snarare är det nog så att andra nationer har tagit ikapp än att det är vi som halkat efter.
Att medaljerna uteblir på U18-nivå numera har ännu större förklaringar än U20. Idag spelar man VM, USA och Kanada finns med i turneringen till skillnad från när det gick att prenumerera på medaljerna. Att klara av Tjeckien, Finland, Ryssland, Kanada och USA är ingen barnlek, det förstås de flesta vid en närmare granskning. Men för dom som väljer att se på "medaljer förr - inga medaljer nu", så förstår jag om det ser märkligt ut.
Så visst är det som du säger. Snacket om juniorkris är i allra högsta grad överdriven. Men bristen på framgångar måste ändå tas på allvar. Även om det är svårt att nå medaljer numera så S K A en nation som Sverige vara med och plocka medaljer mellan varven. Nu är det lite väl många mästerskap i rad där medaljerna har uteblivit.
En viss kris finns. Men så stor som en del får den till är den definitivt inte.
Om det är på bredden eller toppen man tappar är en bra fråga. Jag tror att det är ett mellanting - bredden på toppen.
Robert P: Jag tycker hela "juniorkrisen-snacket" är tämligen en aningen överdrivet. Det säger sig självt att det blir svårt att fortsätta producera Forsberg, Sundin och Näslund talanger.
Är det topparna eller bredden som är det verkliga problemet? Jag tror det handlar om bredden som gjort att det blivit sämre resultat. Frågan om det säger så enormt mycket.
Vidare har väl alltid svenska ungdomar(i de flesta fall) legat efter i hockey-utvecklingen om man jämför med ryssarna, vilket man senare tar igen i runt 20-års åldern.
Jag hoppas alla njöt över Foppas seger i poängligan. För det är mycket möjligt att det dröjer MÅNGA MÅNGA år innan det kommer hända igen...
Dock så verkar det ju mycket intressant med årskullarna 86 och 87.. Man vet ju aldrig, kanske kommer ett par nya foppor :)
Fast skillnaden mellan fiasko och ofiasko är ju så extremt liten. Nu blev det målskillnad som avgjorde det hela. Iofs kan man väl tycka att Sverige var värda platsen eftersom dom borde kryssat mot USA.
I år räckte det att vinna en match för att gå till kvarten. Ifjol vann man två matcher och missade ändå att gå vidare trots att man hade samma poäng som Vitryssland, bättre målskillnad och vann det inbördes mötet mot dom. Reglerna var ju märkliga ifjol.
För två år sedan vann man också två matcher i gruppspelet, men inte heller då räckte det för att gå till slutspel.
Så i praktiken har man sämre resultat i år än man haft de två tidigare åren när man hamnat utanför slutspel. Rätt lustigt faktiskt.
Robert P: Jag tycker det känns som om kanske Jens Karlsson är den som har störst chans att ta sig till NHL av dessa herrar i Frölunda(efter Alexander Steen då).
Kul förresten att Sverige lyckades ta sig till slutspel i J-18 VM. Inget fiasko i år med andra ord. Kanske t.om chans på medalj i år...
Daniel Sedin: 2000-2001: 34p 2001-2002: 32p 2002-2003: 31p
Henrik Sedin: 2000-2001: 29p 2001-2001: 36p 2002-2003: 39p
Daniel blev 2:a i målligan första säsongen för rookies. Henrik var således en enda poäng från 40 pinnar på ett år. Inte helt fy skam. Henke har också varit den som utvecklats mest, vilket beror på att Daniel haft skadeproblem i rygg och fot, vilket gjort att han inte kunnat bygga upp sig under somrarna.
Sen är ju 22 år ingen ålder som du sade. Man ge ungdomarna lite tid.
Vilka tror du går till NHL från elitserien i år??(Hannula måste ju vara mest given)..
MartinS: Det är en minoritet faktiskt som gnäller på Sedinarna idag. Många anser dem vara etablerade NHL-spelare som gör sitt jobb varje kväll. Speciellt defensivt är man nöjda med dem. De får skäll när det går dåligt för laget, men det beror uteslutande att de gick så tidigt i draften. Om man dock tittar på top 10 från år 1998 draften så är de nästan de enda som är ordinarie i ett NHL-lag...
De flesta spelare blir inte stjärnor över en natt. Det är bara att kolla på Näslund som kämpade hårt och länge...
Det är sant, kikar man längre ner i draften finns det en del guldkorn som med facit i hand borde gått en bra bit före de fyra toppnamnen alla pratade om.
Och med tanke på att folk som gick sitter i motsvarande situation i senare drafter redan nu är etablerade stornamn i NHL, så känns 99 som ett år scouterna helst vill glömma.
Men man ska ju iofs komma ihåg att killarna fortfarande är unga, men att vid 22-23 års ålder och 2-3 säsongers spel i NHL, ännu inte ha kommit över 40 poäng är aldrig bra för ett toppval som anfallare.
Robert P: 99 draften håller på att bli en fiasko draft. Martin Havlat som Ottawa valde som #26 i första rundan har dock hunnit med 151 poäng på tre säsonger.
Mike Comrie #91 av Edmonton gjorde 60 poäng ifjol.
Först tänkte jag att "det gör väl inget om de tar bort lite mer ståplats". Sedan sov jag, sedan vaknade jag och insåg att de kommer att ta bort ännu mer av det bra hörnet. Gaah! Jag får allt snabba mig på med att hitta någon som vill bjuda mig på ett sittplatskort, känner jag...
1999-draften känns inget vidare så här långt. Stefa, Sedin, Sedin, Brendl var de fyra stora namnen. Ingen av dom har lyckats gå övr 40 poäng ännu.
Kan inte vara speciellt många ggr som de fyra första valen (alla anfallare dessutom) lyckas såpass dåligt som dom gjort fyra år efter draften ägde rum.
Se på åren efter exempelvis. Dany Heatley, Ilja Kovalchuk och Marre Gaborik har ju alla redan klivit förbi 99:orna rejält och Rick Nash gör det säkert redan nästa år.