MoDo Hockey

Costanza: yes. Next stop SHL

Costanza: vi får väl ta en vecka var.
Mem om det mot förmodan blr torsk på fredag så måste jag lita på dig. Vill inte ta deras namn i min mun men de tar fram det sämsta i mig.

Makarov: MoDo är ju störst. Så vi borde inte stressa.

Makarov: Du och jag försöker ju lyfta laget. Sen återgår jag till att sänka våra motståndare.

Costanza: du kan hockey.

Robin Ztorken L: Du reagerar bra, men vad säger att Styrelsen hittar nåt bättre.

Robin Ztorken L: Ser ju inte så stabilt ut direkt..

Bad_Brett: MoDo tror jag går upp. De måste hitta Kryllan igen. Trycka in Trissan..

Willow: Du har helt rätt i det, och det kan man se på att såväl företag som hockeyklubbar tenderar att följa sinuskurvan:

1. Det går bra, allt är frid och fröjd. Lukrativa kontrakt skrivs.
2. Motgångarna kommer. Man lever i förnekelse. "Det gick ju så bra nyss, det är nog bara en tillfällig svacka!"
3. Till slut närmar man sig botten, och något måste göras. Det mjuka ersätts med det hårda. "Kämpa hårt, annars kommer vi inte ha råd med någonting!"
4. Det hårda ledarskapet bär frukt. Resultatet vänder. De som säger upp sig ses som "lågpresterare som inte klarade av de högre kraven"... med andra ord, onödiga löneposter.
5. Allt är frid och fröjd, men plötsligt inser man att det börjar bli brist på kompetens. "Hur gick det till? Nåväl, ekonomin är så bra, så vi har råd att betala saftiga löner för att köpa in rätt kompetenser!".
6. Trotjänare inser att de nya stjärnorna får mycket mer betalt för att göra samma, eller kanske till och med ett sämre jobb. Samtidigt ökar kraven ständigt och till slut går inte ekvationen ihop längre. Man säger upp sig.
7. Till sist inser man "Shit, personalomsättningen har ökat exponentiellt, vi måste göra något!". Man re-brandar organisationen till att fokusera mer på mjuka värden och man lägger mer medel på att personalen ska må bra.
8. Detta lockar till sig nya medarbetare, som har valt att fly från den där hårdnackade slavdrivarna i konkurrerande verksamheter. Här får de en plats att landa och må bra.
9. I en tid kommer allt vara frid och fröjd. Efterdyningarna av det hårda ledarskapet kommer leva kvar, samtidigt som den ny versionen är varm och inkluderande.

Jag upplever det som att det är såhär överallt. Men... Så har vi lag som Växjö och Skellefteå, som trots allt tycks får det att fungera rätt bra i år efter år. Har de mjukisar som Kedén, eller en führer som Widebro? Kanske sanningen ligger någonstans där mitt emellan? Kanske man har hittat ett sätt att undvika denna naturliga cykel och kan upprätta hålla en hög kravbild över tid utan att personalen går in i väggen?

Makarov: Bra inlägg. Tjatigt, men sagt själv att backsidan är för blek för att tillhöra ett topplag i HA. När tunga forwards såsar runt så förlorar vi varannan match såklart.

Bad_Brett: Tyvärr knäckte domarna Sverre som inte varit sig lik sedan svstängningen. Rundblad absolut. Men en tackling var 5 match räcker inte för mig. Gillar Berg. Fysisk, inget kladd och spelar enkelt. Bengtsson bäst, Norén spelat upp sig och Halin på sin höjd 7'de back och med värvningar utanför laget.

Bad_Brett: Snackar du skit om Vela? Han är ju hockey, Brett!

Hank: Så är det. Brummendal försvann..

Bad_Brett: Du menar att 5 namn är lite under tiden han varit här? En "nostalgispelare" per år känns väl som ett ganska rimligt snitt, ändå.

De flesta värvningar är trots allt trista rollspelare eller ganska temporära. Sett till tiden han varit här känns fem namn helt ok, eller? Har inget riktigt att jämföra med...

Jag förstår att Glader (och hans flashiga värvningar) kanske kommer upp här, men han byggde ju inga fungerande lag. Så det känns väl lite skevt att jämföra hans "profilvärvningar" med en sportchef som faktiskt lyckats bygga fungerande lag.

Costanza: jag skulle kalla det hatkärlek, men vi bägge gillar professor drövels hemlighet iallafall

Monno: Mjo, men likväl... Brickley var rätt bra i SHL, men folk tycks redan ha glömt att han kallades för "Finlandsfärjan" pga hur långsam han var. Det fanns förklaringar till det, men likväl var han bänkad i de avgörande matcherna. Halloran... ja... han gjorde sina poäng i powerplay, men likväl förstod man varför Timrå släppte honom. Vela var säsongens Blatny, en älskvärd karaktär, men likväl ingen som har fått mig att tänka "om vi hade behållit honom, så hade vi fortfarande spelat i SHL".

Jag är t.ex HELT övertygad om att vi hade spelat i SHL om vi behållit Big Dick och värvat en vettig andremålvakt...

Bad_Brett: Nu är det jag som kan hockey här!

Hank: Jag minns det tydligt fortfarande. Helt otroligt, haha! Gillar dig Hank!

Costanza: Vi vann Färjestad borta

Makarov: Det är ett svaghetstecken att Berg, som var på sin höjd var 5-6:e back i det lag vi gick upp med, helt plötsligt ses som den absoluta drömvärvningen.

Tycker vi har tuffhet i Rønningen, Rundblad och Bengtsson. Vi behöver främst kreativa backar, framförallt nu när det är tydligt att Berglund är rätt begränsad som spelare. Hallin lyckades sminka grisen i början, men han är för ung för att det ska fungera över en hel säsong.

Bad_Brett: Året vi fick upp så lyckades han ju faktiskt riktigt bra när han var lite aggressiv och värvade/köpte från lag i ligan.
Om han nu ska få nån beröm. :-)

Bad_Brett: Nu lyfter vi MoDo och slaktar Löven..

Heyerdal: Mest troligt. Men man kan alltid hoppas.

Makarov: apropå Berg, Blix var sjunde förrförra matchen Berg var sjunde förra o nu Blix sjunde igen, kanske de vill hålla båda igång trots få minuter.

Domsjö: Så fort du och jag är här så blir det ett lugn.

Bad_Brett: Det där är intressant, men inte så enkelt. Den där kulturen leder ibland till att medarbetare snabbt byter jobb för att få en ny utmaning/mer lön/högre befattning.
Man jobbar extra och kanske kortsiktigt är nöjd med det, men efter ett tag så tar den mänskliga naturen över och man förväntar sig saker för att man jobbar så hårt.

Gavelo: Håller med dig. Vi behöver några hållkäften-värvningar!

Bad_Brett: Tummen upp 👍

Bad_Brett: George kliver in och medlar..

Willow: sköt från höften , skärp dig!
Båda var så bra att dom lämnade för NHL camperna, att ens få in så bra spelare till HA är anmärkningsvärt och väldigt kreativt.

puffe2: Jag försöker vara noggrann med detta nuförtiden, men du får gärna förklara för mig varför diskussioner om otydlighet i MoDos organisation skulle höra hemma i Café-tråden?

Bara för att du inte håller med betyder inte att det är politik, det vet du va?

Gavelo: Två av de fyra du nämner var kvar i ett fåtal matcher. Bartosak fantastisk på isen.
Glader sköt från höften.

Makarov: Alltid vi fans som har rätt. Borde oroa, haha!

Bad_Brett: Menar att Hinken tidigare oftast titta mot Nordamerika när det skall värvas.
Behöver inte vara något fel med det men jag hoppas han är lite mer kreativ som Fredrik Glader som plockat in spelare som Patrik Bartosak, Alexi Heponiemi, Martin Kaut, Mikkel Aagaard mfl.

Bad_Brett: Jag är rätt avslappnad nu för tiden. Tycker dock att MoDo ska sätta ner foten och kräva resultat. Det är för blekt!

Costanza: Samma här. Vi behöver en galning.

Bad_Brett: Detta bör du skriva i rätt forum, finns politiksida(som du vet). Dessutom använde du ordet 'jag' väldigt ofta. Skriv i klartext hur du vill förändra MoDo i stället, anekdoter från ditt arbetsliv kan vara nog så intressanta, men....

Gavelo: Inte för att vara den som är den men... när han Hinken någonsin plockat från Nordamerika under pågående säsong? Oregano räknas inte då han värvades redan den 20:e september...

Tuppen: Tycker bara att Berg skulle passa så bra in i laget med sin spelstil.

Gavelo: Ja man får den känslan och det kanske är där som det finns flest tillgängliga.

Tuppen: Hinken kommer plocka från Nordamerika, det är så han jobbar.

Makarov: Frågan är om dom vågar göra sig av med backar såhär tidigt, iofs har dom 9 st i dagsläget. Sedan är det inte så säkert att Berg (familjen) är så sugen. Men man ska aldrig säga aldrig, större under har väl skett.

Bad_Brett: George håller med dig! Ribban är dock inte så hög i kallt poolvatten..

Bad_Brett: Mycket bra inlägg!

Ett tydligt ledarskap är A och O i alla företag.

Problemet som jag analyserat mig fram till på min kammare är att Modo är lite på väg tillbaka till tiden då Pirro tränade Modo och samtidigt hängde med vissa spelare privat!
/svågerpolitik/
Jag får känslan att det är lite så i Modo även nu, jag förstår vad hinken menade när han basunerade ut att Modo skulle vara en sekt, vi mot världen och det är nog fullt gångbart när det fungerar, när alla är ombord och laget presterar, men hur blir det när någon i vänskapskretsen skall offras för lagets framgångar?!

Bad_Brett: Detta är någonting jag kan erkänna att jag brottas med själv i mitt eget yrkesliv. Jag är van vid att sätta ribban väldigt högt, och om mina kollegor inte presterar på en nivå som jag anser är tillräckligt god, så kommer jag sitta vaken på nätter och helger för att korrigera det.

Jag vill hävda att detta är altruistiskt, men jag vet att många inte delar min mening. Vanliga synpunkter är:

- Varför ska jag kämpa om du ändå gör om allt i slutändan?
- När du jobbar nätter och helger, höjer du de generella förväntningarna på oss andra, utan att vi vinner någonting på det!

Dvs säga... om jag är anställd för vika 1000 pizzakartonger om dagen, och så åker min kollega till kontoret i smyg på nätterna och viker 1000 kartonger till utan att rapportera övertid, då kommer de se ut som att en "vanlig" arbetare bör klara av att vika 2000 kartonger om dagen, och att den som "bara" viker 1000 är en latmask. Man ser det som en typ av fusk.

Men... med samma resonemang skulle man kunna hävda att 73:orna fuskade när de smygtränade på kvällarna för att de ville bli bäst. Vi är riktigt illa ute om vi bygger en kultur där vi ser ner på folk som arbetar extra utan att få betalt för det. Det finns ingenting finare än att ge mer till din arbetsgivare än vad din arbetsgivare ger till dig. Att höja ribban för alla, kommer höja konkurrensen, skilja agnarna från vetet...

Jag vill ha en kultur där "tillräckligt" aldrig är tillräckligt. Där medarbetarna tävlar om positionerna... tävlar om att bli bäst. Där man gör vad som krävs för att ta sig fram. Det är så man skapar en vinnarkultur. Inte genom otydligt ledarskap och kurser i "mattering".

Makarov: Heja MoDo! Vi kanske köpt Berg. Det är en galning jag gillar.. Wikegård gillar Ö-vik.

Heyerdal: hmm, ingen Berg i dag....undrar.

NuMo: Jag känner att det ofta blir väldigt förenklat när vi ska försöka kartlägga vad som är fel. Gavelo har länge tjatat om vikten av tydligt ledarskap, men det reduceras ofta till en diskussion om mjuka kontra hårda chefer.

Det ligger mycket i talesättet "Delat ansvar är ingens ansvar".

I en normal linjeorganisation hade det varit enkelt.

- Medlemmarna utser styrelse
- Styrelse utser VD
- VD utser sportchef
- Sportchef utser tränare

I vanliga fall, om spelet hade varit dåligt över tid, hade det första steget varit att sportchefen utvärderar tränarstaben och spelarna. Sportchefen skulle sedan kunna begära VD:ns godkännande för att få byta ut en tränare. Om det skulle visa sig vara ett dåligt beslut, så skulle det minska sportchefens chanser till ett förlängt kontrakt, och till viss del även VD:n, som godkände det hela.

Så, vad blir då lösningen? Medlemmarna är tydliga gentemot styrelsen att man inte är nöjda med resultaten. Styrelsen byter då ut VD:n mot en ny VD, som anställer en ny sportslig ledning.

Men i MoDo verkar det vara hela havet stormar. VD:n vill tillsätta en tränare, men blir överkörd av styrelsen som vill tillsätta en annan. Styrelsen anställer sedan själva en sportchef som ska gå direkt under VD:n. Sedan anställer man en VD som tycks stå helt utanför sporten utan som mest verkar fokusera på matteringbaserat ledarskap. Folk säger "Hinken har gjort det bra, det är tränarna som är problemet", vilket i vanliga fall hade varit fullkomlig logisk lapsus då Hinken är Karlins chef, men i MoDo tycks det krävas styrelsebeslut för att få byta ut en tränare... Och styrelsen gillar Karlin. Så...

Man kan tycka att jag skriver spaltmeter och tråkig byråkrati. Men problem uppstår när ansvarsfördelningen är diffus. Jag har upplevt det i min egen karriär; Vi har kunnat vara 10 personer som alla sliter som djur och jobbar 16 timmar om dagen, men ingen vet vem som egentligen har det sista ordet, och då blir det lätt att tänka:

"Jag har gjort allt jag kan, jag kan inte jobba hårdare. Nu är det upp till någon annan."

Det borde såklart vara totalt orimligt att försvara Hinken och samtidigt kritisera Karlin. Tänk er att ni har en obehaglig kollega på jobbet, som börjar kladda på de unga tjejerna och beter sig allmänt obehagligt. Om chefen då skulle säga "Jag har satt ihop en grupp jag tror på, nu är det upp till er" så hade han blivit kölhalad. Men i MoDo är det extremt diffust. Hinken kan stånka över att tränarna gör ett dåligt jobb, samtidigt som det är helt uppenbart att han inte ser det som sitt ansvar, åtminstone inte helt och hållet. Och uppenbarligen ser inte Kedén det som sitt ansvar heller. Och för Strinnholm är ju detta bara ett extraknäck, hela styrelsen kan ju ryka närsomhelst.

Jag känner att denna brist på tydlighet är det största problemet. Jag har varit extremt kritisk mot Hinken, Karlin och även Strinnholm, men jag börjar tro att problemet är större än så.