KRB: ja MoDo mot BIK (eller HA generellt) är ju lite som Rocky filmerna. En stor stark part som har alla resurser och bekvämligheter och en annan mindre part som inte har något annat än vilja och hårt jobb.
Jag visste att vi skulle förlora när MoDo la upp en bild på ett flygplan, klart divorna ska ha det bekvämligt medans motståndarna sitter på en buss, snusar, käkar taggtråd och är förbannade.
SVT:s Hockeykväll hyllade i kväll Karlskoga i ett egentligen väldigt trevligt reportage från bruksorten. Det hade en senapsgul, halvsunkig hockeylada, en grusparkering full av potthål (inte polerad betong som utanför MoDos arena) och “körvlådor” som de själva kallade det. Inte särskilt polerat – men charmigt på sitt sätt. Framför allt lyfte man fram sammanhållningen och lagets arbetarmoral. Att det faktiskt ska “göra ont att åka till Bofors och möta Karlskoga!”
Och ärligt talat… det var nästan lite uppfriskande att se.
Samtidigt går tankarna ganska snabbt till MoDo Hockey i sekternas högborg, staden Övik. För där har känslan hela året varit att man varit rätt säker på sin sak. Högst spelarbudget, stark trupp på pappret – det här skulle ju bara gå vägen.
Men istället har säsongen handlat om ineffektivitet, låg moral, obefintligt grundspel och på slutet till och med snack om filmningar för att försöka få med sig utvisningar. Kanske inte helt riktigt den typen av uppmärksamhet man tänkt sig från början…
Det blir en ganska talande kontrast.
Karlskoga, med mindre resurser, får ut max av sitt lag och hyllas för sin tydliga identitet och sitt slit. MoDo, med alla sina möjligheter, får snarare försöka förklara varför det inte blev som det var tänkt.
Och någonstans där känns det som att man kanske var lite väl säker på sin sak i Övik. Att det skulle räcka med budget och namn.
Till Hinken, Kanske är det också läge att inse att det inte alltid är de som ropar högst eller sitter på flest resurser som ska styra allt – ibland behöver man helt enkelt låta de som faktiskt kan hockeyjobbet få göra jobbet?!
Modomas: ” det går inte att jämföra med Brynäs dom behöll i princip hela truppen och förstärkte dessutom, med det laget hade även vår ”organisation” klarat att gå upp.”
Nja, visst fick vi behålla kärnan av spelarna, killarna från Gävle. Alla utifrån som var attraktiva försvann ju som en avlöning. De spelare vi fick behålla var följande:
Målvakt: Anders Lindbäck, sparken efter halva säsongen. Då vilade hela föreningens öde och eventuella avancemang på en 18-årig yngling, Clara.
Backar: Bertilsson, Kinnvall och Lindstein.
Forwards: Rödin, Larsson, Ölund, Blomqvist, Scott och Kvist.
Sen hade ju Alcén bäst budget i ligan och kunde ta in grymma spelare på HA nivå som Indrasis, Vesel och Kelleher. Kopacka blev ju en riktig fullträff och man var ju glad att Scotts gamla barndomskompis, Jordie Benn med över 600 NHL matcher, ville komma och lira i svenska gärdsgårdsserien. Han var grym i slutspelet!
Det går att diskutera Med ett sådant fint lag som Brynäs fick ihop med både prestigestjärnor från NHL blandat med juniorer och befintliga ”Brynäsare” kanske ledningsfunktionerna var än mera viktig för att laget skulle fungera ända tillbaka till SHL, ingen dålig uppgift egentligen
· 
Jag visste att vi skulle förlora när MoDo la upp en bild på ett flygplan, klart divorna ska ha det bekvämligt medans motståndarna sitter på en buss, snusar, käkar taggtråd och är förbannade.