MoDo Hockey

Tarasov: min far sa att han var gladare när MoDo gick upp igen än dagen jag föddes. Fullt rimligt dock

Bad_Brett:
Lägger mig fullständigt platt, känner bara ödmjukhet och tack för ett väldigt fint inlägg ❤️❤️❤️

Lira: Är ledsen över att behöva säga det, men det kommer du inte få göra. För att uppleva den lyckan behöver man:

1. Åka ur på samma bisarra sätt som vi gjorde (ungefär som ni hade förlorat mot Nybro efter total dominans i 95% av tiden)

2. Få återtåget förstört direkt då hemvändare som Pär Edblom tvingas avsluta karriären efter 5 matcher

3. MoDo hade kanske Hockeyallsvenskans bästa lag genom tiderna med Karlkvist, Tambellini, Jonathan Johnsson, Fredrik Olofsson, Henrik Björklund, Tobias Enström, Mattias Norlinder, Bartosak med flera, för att sedan tvingas bevittna hur Tjomme pressar några hockeypampar att lägga ner säsongen.

4. Denna status quo gjorde att de klubbar som skulle ha åkt ur SHL (Leksand och Oskarshamn), istället kunde välja och vraka bland toppspelarna i HA. Oskarshamn plockade som bekant Olofsson, Rosdahl och senare Karlkvist, samt Cannata och Cooper från Blötröven, medan Leksand snodde vår succécoach som nyss förlängt med tre år.

5. Efter att hela föreningen blivit lemlästad på spelare, hamnade vi en djup svacka och vara nära att tvingas genomlida ett negativt kval.

6. Till slut blev det sagan om konungens återkomst, där Karlin, som en gång i tiden ansågs vara ett större löfte än bröderna Sedin, men som fick karriären förstört av knäskador, till sist fick chansen att träna klubben i sitt hjärta, och där Hinken, som fick sparken som andretränare säsongen MoDo åkte ur, fick sin revansch efter åratal om av scoutande. De värvade in spelare som Oscar Pettersson, som stod på läktaren och grät den kvällen MoDo åkte ur, och Emil Wahlberg, som var nära att avsluta karriären, men som ångrade sig eftersom han alltid drömt om att få representera MoDo.

7. Inför säsongen 22/23 var mönstret tydligt. De SHL-klubbar som hade åkte ur, hade nyttjat fallskärmen för att få ihop en 50% högre spelarbudget än de starkaste konkurrenterna. Det kändes näst intill hopplöst att besegra ett lag med så mycket dyrare trupp över sju matcher... det skulle vara ungefär lika osannolikt som när Leksand spelade ut MoDo. Dvs, det händer en gång på hundra.

Men på jäkla vänster, lyckades vi stå där, på valborgsmässoafton 2023, och för första gången på väldigt länge kunna drömma om att vinna SM-guld istället för att drömma om avancemang. Och glädjas åt hur fula ankungar som Karlin, Hinken, Pettersson och Wahlberg, fick sin revansch och för evigt kommer bli ihågkomna som några av de största hjältarna till att klubben är tillbaka i finrummet.

***

Detta kommer ni inte få uppleva. Att ni åkte ur kommer bara bli ihågkommet som ett olycksfall i arbetet. Alla förväntar sig att ni går upp direkt, att detta bara var ett gupp på vägen. Ni har inte blivit stoppade av deus ex machina, ni har inte tvingats bevittna Larsson, Rödin, Kopacka, Kinnvall och Ölund bryta sina kontrakt för att istället dominera i Leksand. Ni har inte varit nära att åka ner i Division 1.

Glädjen ifjol var inte resultatet av ett vunnet slutspel. De flesta MoDoiter kan intyga hur mycket starkare det kändes än SM-guldet 2007. Det handlade om att vi, mot alla odds, lyckades bryta förbannelsen, och att de som var mest bidragande till att göra det, var en skara fantastiska människor som samtliga vandrat väldigt krokiga vägar genom livet för att hamna där de är idag.

Visst hade det varit coolt ifall Sedinarna och Hedman hade flyttat hem, och sponsorerna hade gått in med 30 miljoner så att vi hade kunnat köpa allt bra på marknaden och gått upp direkt. Men precis som antik grekisk dramaturgi, som i princip alla stora litterära verk bygger på, så måste protagonisten stöta på ett rejält hinder och börja tvivla på sig själv, för att ett bombastiskt klimax skall få maximal effekt. Och tyvärr, att legoknektar som Vesel och Kelleher kommer in och gör exakt samma sak som de gjorde för HV 71 för två år sedan, kommer aldrig ha den effekten.

Även om jag har svurit och gråtit mycket under dessa år, så är jag nu, med facit i hand, glad att det blev som det blev. För utan detta evighetslånga stålbad, hade jag aldrig fått uppleva den där fantastiska valborgsmässoaftonen 2023.