Wayne Gresky: Byfuglien har, mig veterligt, inte gjort ett enda byte som forward denna säsong. Däremot har han fått den offensiva rollen när Enström och han varit backpar i fyra mot fyra.
Det största samtalsämnet kring Enström brukar dock vara hans extremt långa klubba, med tanke på att han inte är en direkt välväxt spelare. Han har också en väldigt speciell klubbteknik som kommentatorerna brukar påpeka tittarna att kolla extra på.
Han greppar förvånansvärt ofta ner på klubban och låter 2-3 dm sticka upp ovanför hans övre hand. En teknik som gör att han kan vända väldigt kvickt och får pucken väldigt nära fötterna. Det ser verkligen väldigt suspekt ut, men uppenbarligen funkar det för honom.
bisterfinnen: Nej, verkligen inte.
Men herregud, vad svårt det måste vara att spela back med Big Buff. Det är ju iofs ingen nyhet, men det är väldigt tydligt i den här matchen. Byfuglien är verkligen överallt och ingenstans och Enström är den som får försöka städa bakom honom.
bisterfinnen: I efterhand korrigerade man det hela till två assist. Enström spelade 28:27 av 62:07. Big Buff hade drygt 27 minuter och tredje mest i Atlanta hade Johnny Odågan med 21:35.
Att det är Enström man bygger PP kring, det är uppenbart. Eller vad sägs om 6:06 av 8 möjliga minuter i den spelformen? Man förstår ju också varför, när han har 16 poäng på de senaste 12 matcherna. Det är för övrigt alltid Enström som får uppgiften att ta in pucken i anfallszon, när man bygger upp PP.
Med 38 poäng på 45 matcher är han trea i backarnas poängliga. Framför sig har han backkollegan Byfuglien och den helt okände Nicklas Lidström. Enström har förresten lika många poäng som Nicklas Bäckström, ni vet han den där hausade ex-Brynäsaren.
Veckans hetaste skribenter
10.69
Veckans hetaste ämnen
593
Att tobbe var en talangfull back som skulle göra bra ifrån sig i nhl de kunde jag tro, men att han skulle utvecklas till en av ligans bästa poängplockande backar och ändå spela riktigt bra defensivt de hade jag aldrig vågat hoppas på.