Bästa inläggen
Bad_Brett:
Vilket otroligt ordbajseri.
Alla som spelat hockey och tacklat någon medvetet eller omedvetet vet att det är helt omöjligt att hålla full kontroll på kroppen direkt efter kontakten både som utdelare och mottagare, det är helt enkelt för många variabler som spelar in. Rent reflexmässigt åker en arm hit eller ett ben dit för att hålla balansen e.t.c.
Går att jämföra med att halka på en isfläck ute på trottoaren, ofta klarar man att parera reflexmässigt utan att ha en aning om hur det gick till. I 99% av alla tacklingar som delas ut åker en arm fram eller ett ben upp m.m just beroende på detta.
Den som säger annat snackar skit och/eller har förmodligen aldrig gett eller fått en tackling
Kan tänka mig att inte alla håller med mig om detta, men för mig så är det självklart att Svartvadets tröja tids nog ska hissas upp i Fjällräven Center. Flest matcher i föreningens historia, åtta säsongen som lagkapten, flest assist i föreningens historia och en fantastisk ambassadör för Modo. Inget snack om saken.
All repekt för er hall som jag besökte för första gången idag, bara för att äta lunch! Ett drömmarnas tempel!
Alla borde ha en hall vid vattnet i en vacker norrländsk stad...
spud: Hardy och Montén ser ut att vara lite less:
www.youtube.com/watch?v=1epC9jd6t5MMen det känns ohyggligt länge sen i dessa tider. Nu är det mest en massa inlägg där man klankar ner på spelare, tränare, med- och motskribenter hela tiden. Dessutom med epitet som du bara hör bland småkids och fjortisar på skolgårdar samt i taskiga polisfilmer.
Visst kan vi alla agera i affekt emellanåt, speciellt när det går tungt, men detta har gått för långt!
MoDo-boken har tappat i appeal och iom det även anhängare. Det är dessutom många av dom som verkligen har ordets gåva som har övergett oss.
Så därför kommer nu vi moderatorer att försöka stämma i bäcken och hårdare gallra bort inlägg som vi anser går över gränsen. Allt för att hitta tillbaka på nåt vis.
Vi försöker dock självklart att hålla så högt i tak som möjligt, spec i "Apropå ingenting...".
Så läs igenom reglerna är ni snälla och ta till er dom dessutom så kanske vi kan hjälpas åt och få till ett bättre klimat härinne.
mvh MoDoratorerna
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Annat är det i Timrå, här bassunerar man ut till hela världen att man kan tänka sig Hedström tillbaka i Timråtröjan, hå hå jaja....
Måtte gud höra min bön i år igen....
Fantastiskt fint skrivet. Jag känner precis likadant, även om jag bara närmar mig de trettio. Den stora anledningen till min kärlek till Peter, ja, för jag skulle nästa vilja beskriva det så, är att han nådde toppen utan att egentligen vara den med mest talang. Visst, hans fysik och passningsspel kan ingen ta ifrån honom. Men det var hans oerhörda kärlek till sporten, hans oerhörda vilja att vinna och hans ständiga tävlande mot sig själv som var det unika.
Vare sig det har handlat om att klara av någon läskig övning i skolgymnastiken, klara ett svårt prov eller orka med en jobbig släktmiddag, så har jag kunnat tänka "Peter Forsberg hade fixat detta". Han är lite som en Chuck Norris för mig.
Jag minns när jag var yngre och sprang på honom på somrarna i Örnsköldsvik. De första gångerna hade jag så stor respekt att jag inte ville gå fram och be om autograf; Han var där på semester, inte fan skulle en liten pojkspoling som jag störa den största av de alla. Men när jag var några år äldre så kunde jag inte hålla mig längre, utan bad om hans autograf. Jag hade inget block eller så, utan tog spontant några reklamblad från Mammamia.
Nog visste jag att Peter var ödmjuk och att han tyckte att det var roligt med yngre supportrar. Men nu var jag ändå i tonåren och det här var mitt under hans semester efter en tuff säsong i NHL. Jag tvivlade inte på att han skulle ge mig en autograf, men sättet han gjorde det på kommer jag aldrig att glömma.
Han kladdade inte bara ned någonting och sa "Ha en bra dag". Nej, han tog hela bunten med lappar och min penna, satte sig vid ett bord, och skrev mycket noggrannt ner sin namnteckning på _varje_ ark. Egentligen hade jag bara tagit en bunt för att ha som skrivunderlag, men han satt där i lugn och ro och skrec och skrev. Efter det ställde han glatt upp på en bild.
Jag har aldrig förstått mig på autografjägare eller hysteriska fans. Men ändå kändes det på något vis som att mitt liv förändrades den dagen. Jag störde min stora idol mitt i semestern... Hundra tals jobbiga ungar springer efter honom varje dag med papper och penna... Och ändå behandlade han mig med betydligt större respekt än jag får av kassörskan på Ica.
På äldre dagar har jag insett att jag själv aldrig skulle ha haft samma tålamod. Jag skulle ha kladdat i något och sedan flytt iväg illa kvickt. Men detta gjordes med en sådan noggrannhet jag än idag kan bli alldeles tårögd. Det var inte bara ett namn på en papper... Han lade ner tid och energi på att göra mig glad. Han offrade en del av sin semester för att förgylla min.
Personligen bryr jag mig knappt om straffen i Lillehammer längra. Många menar
att Peter har förstört alla positiva minnen genom sina misslyckade comebackförsök. Jag tycker precis tvärtom; Det är hans misslyckade comeback försök som har höjt honom från att bli en suverän ishockeyspelare, till att bli en stor förebild för oss alla. Han har visat oss hur man kämpar för att uppnå en dröm. Han har visat att det inte spelar någon roll hur gammal man är, hur mycket pengar man har eller hur hånad man är. Det viktiga är att tro på sig själv och att tävla mot sig själv. Huruvida han lyckades eller misslyckades spelade egentligen ingen roll. Det viktigaste är att våga försöka - om och om igen. Att kunna svära en stund, sopa av sig skiten och sedan försöka ännu hårdare.
Det fungerade inte den här gången. Och nu är det säkerligen slut för gott. Tårarna faller längst med mina kinder ikväll. Men hans insatser på och utanför isen, i MoDo, Colorado och Tre Kronor, kommer inte bara att vara bilder i en historiebok för mig. Han kommer ständigt finnas med mig som en mental coach som pushar på mig i de situationer då jag bara vill ge upp och känner att allt är hopplöst.
Jag tror att fler känner som jag ikväll. Forsberg var inte bara en ishockeyspelare. Han var en ikon för hårt jobb, en ikon för hopp. Han gav alltid järnet, oavsett om laget låg under med fem noll. Han vägrade ge sig.
När vi alla en dag ligger där på dödsbädden och summerar våra liv, så undrar jag som egentligen kommer vara av betydelse. Kommer vi vara mest stolta över att vi slutade på topp, eller att vi faktiskt gav allt vi hade att ge? Jag tror på det sistnämnda. För sanningen är att livet är en kamp som vi inte kan vinna. Vi kan kämpa för att hålla oss friska och pigga, men i slutändan är vi alla förlorare. Det enda vi verkligen kan göra är att kämpa in i det sista; Visa att vi inte ger oss utan en strid, visa att vi tänker göra det vi vill tills det sista organet i våra kroppar lägger av. Det är så en hjälte resonerar. Det är så jag vill resonera. Det är så Peter Forsberg resonerar.
Nån som delar min syn?
Det faktum att det vara bestämt på förhand att Bjerselius skulle spela med OP och Sebbe är ingenting jag går i gång på. På den fronten är jag väldigt positiv till Karlberg, som är tydlig med att formeringen av truppen är ett oskrivet blad.
Minns ni för övrigt vem som spelade center mellan OP och Sebbe i fjärdekedjan året vi gick upp? Det var EJK. Det säger ändå en del att årets hetaste nyförvärv på forwardssidan var vår fjärdecenter året vi gick upp. Då hade vi fyra bättre centrar i Dickinson, Niederbach, Vela och Adam Pettersson. Låt det sjunka in. Året vi gick upp - som alla konstant hänvisar till - Så hade vi FYRA bättre centrar än den som är bäst på pappret idag.
Och på något jäkla vänster är somliga här nöjda. Menar att det faktum att vi ersätter Kelleher, Fitzgerald, Topping, Andersson och Gästrin med Cadeorth och EJK på något sätt skulle vara ett tecken på att "Hinken har gjort sin läxa" och bygger ett mer hårt jobbande lag. Folk är så naiva att jag baxnar.
Som Frontis är inne på, är det helt uppenbart att Hinken har gått bet på ett antal namn som han hade räknat in. Annars skulle han inte ha svamlat om att vara "klar inom några veckor" i april eller när det var han fällde det uttalandet.
Idag är det förstås bortglömt. Från att det var jätteviktigt att ha truppen samlad tidigt, är vi nu tillbaka på "Vi kan vänta hur länge som helst, det viktiga är att det blir rätt karaktär som vi får in! Glöm inte att Riley Woods anslöt den 10:e augusti!"
Stödet från Grundberg verkar inte direkt ha hjälpt.
Jag menar, detta är ju bara fakta. Bjerselius var urusel under större delen av grundserien, men var en av MoDos bästa spelare i slutspelet. Sebbe gjorde en av sina bästa säsonger någonsin. OP var dessvärre riktigt svag hela tiden. Nog måste vi kunna diskutera detta utan en massa trams? Argumentera för att det var ett olycksfall i arbetet och att han kommer rycka upp sig till hösten. Eller presentera statistik över att att han täcker många skott eller vad fan det nu kan vara. Men hela den här "tränarna lät honom spela, så uppenbarligen duger han för de som har detta som jobb"-retoriken är inte värdig. Du kan bättre.
Argumentera istället för varför du hellre ger istid till OP än Carl Mattsson, Falkenhäll, Malcom Gästrin eller vem det nu kan vara. Är det för att han har ett byte var tredje match där han får in två tuffa tacklingar och sedan har mjölksyra resten av kvällen? Jag menar helt ärligt inte detta som någonting hånfullt, utan det är min bestämda uppfattning. Han har gått från att vara en powerforward som kunde trycka in mål i avgörande lägen, till någon som går all-in i en minut och sedan flåsar som om han fått ett astmaanfall. Det är helt ofattbart att spelare som Mattsson hamnade på läktaren samtidigt som OP fick fortsatt förtroende, det tror jag att de flesta håller med om...
Widebro lämnar ett klockrent svar på underskottet;
Sug i er av det svaret alla bittra dystergökar här inne..
Och ni som klagat och skrikit efter dyra värvningar.
Lätt att glra när man inte behöva vara med och ta smällen!
Med facit i hand, vad hade Modo kunnat göra annorlunda?
Modo Hockey tål en förlust, det påverkar inte vår långsiktiga stabilitet. Jag tror att medlemmarna ville att vi skulle satsa på att gå upp så fort som möjligt, det går inte att kasta sten på det som varit.
Hmm. Ja, jo.
Men vad skall man fördriva tiden med?
Jag gillade Gradin skarpt innan de tre senaste. Samtidigt trodde jag en hel del på laget inför fjolåret.
Jag tycker, på riktigt, att ingen lyft huvudfrågan; varför tävlar Modo så dåligt? Och var ligger ansvaret för otroligt dålig attityd och inställning? De frågorna är intressanta tycker jag. Det tycker inte ÖA. Kanske någon här vet?
Jag är nog inte lika irriterad på Gradin som BB, men jag saknar resonemanget kring det jag skrev i stycket ovan.
Jag förstår att det finns människor som inte gillar forumet, men den insnöade enkelspårige knäcker alltid de objektiva och rimliga i sådana här forum. Det står alla fritt att placera övriga forumskribenter var de vill.
Hör av er när Modo börjar tävla och Gradin syns på gymmet. (Jag tror att attityd och inställning kan börja uppifrån i en organisation.)
Milt sagt två osköna personligheter som man vill ha så lite som möjligt att göra med.
Att en ledare är stor för att han kan vilseleda sitt folk är en märkligt antagande.
En far är ledare för sina barm. Om han missleder dem att springa rakt ut trafiken hursomhelst gör honom inte till en stor ledare. Du är verkligen skev. Du lever ju ett land som tillåter intelligens.
Precis alla spelare pratade om förra säsongen som turbulent, VD’n fick sparken, Norsken blev anklagad för sexuellt ofredande, Huvudtränaren fick sparken och spelare hängde på krogen och pratade skit om klubben ist för att hänga på gymet, fan motståndarlagen önskar ku inget hellre än att vi ska ska förstöra ytterligare en säsong genom att inte ordning i organisation, skulle vi sparka Hinken nu så kommer oredan fortsätta samtidigt som det kostar oss enorma pengar
, pengar som vi naturligtvis hellre borde lägga på att värva bättre spelare.
Det du gör nu är att älta.
Skulle Milan slå igenom, vill inte lägga för hög press på honom, men lek med denna tanke, att han gör en Milton Gästrin:
X-X-X
Larsson-Sundström-Hermansson
EJK-Caderoth-Andersson
Ohlsson-Bjerselius-Mattsson/Pettersson
Inte alla lag som kan ha två st 30p-killar i tredjekedjan.
Ifjol körde Löven med sex backar vid denna tid och tog in ett säsongslån. Man tog in Malmström sent också.
Det känns som vissa bara måste hitta fel.
Sedan är det såklart verkligen ingen garanti att vi får ihop en bra trupp den här säsongen, men att redan nu såga allt känns bara trist.
2026: Björklöven gick upp efter att ha fått jobba med samma grupp i flera år. Varit bosatta i Allsvenskan längre än vad några skribenter här har levt.
2025: Djurgården gick upp efter att ha fått jobba med samma grupp i flera år. Gick inte upp direkt efter nedflyttning.
2024: Brynäs gick upp direkt! Fick behålla nästan halva laget från SHL och kryddade bra.
2023: MoDo gick upp efter att ha fått jobba med samma grupp i flera år. Gick inte upp direkt efter nedflyttning.
2022: HV71 gick upp direkt. Framstår som nästan unikum som kunde köpa sig upp.
2021: Timrå gick upp efter två säsonger.
Lag som Mora och Oskarshamn som varit i SHL någon gång under senaste tio åren simmar fortfarande i allsvenskan. Elakt att säga att dom har samma förutsättningar som MoDo.
Det finns inte en punkt som gör att man går upp, men av historien kan man se att det hjälper att få spela allsvenskan några säsonger med samma (bra) grupp eller ha möjligheten att få med många (bra) spelare från SHL-laget ned. MoDo fick trots allt med sig några spelare ned, tyvärr inte gänget man vill ha ledandes ett lag.
Därmed inte sagt något om Hinkens förmåga att sätta ett lag. Tycker årets nyförvärv så här långt ser bra ut, men mycket kvar.
Hur kan en spelare med dessa ryggproblem få så mycket speltid, dessutom i pp.
Köper inte det resonemanget, känns som en dålig ursäkt till hans usla spel. Min teori är att han bara är klappkass.
Skulle bli lika glad om han försvann som när bluffen Olofsson stack.
En sån som Peter Sedin från BAE System känns ju bara det kanon , sen att han är brorsa åt tvillingarna gör ju inte saken sämre.
Nä detta känns hur bra som helst med dessa namn !
Vad säger ni andra ??
Eller är det bara jag som gör det tro ?
Vek i närkamper, direkt skyldig till ett mål i eget pp.
Höll ofta i pucken alldeles för länge när vi hade pp.
Tror säkert det finns bättre för den penning han kostade, dessutom ett år äldre, tror inte killen blir bättre med åren.
Det var svårt att köpa då, men så har de fortsatt. Man värvade Ritola som blev en mycket bättre spelare i SAIK, men som inte orkade träna på den nivån så han kom plötsligt på att han var flygrädd. (Fast det var inget problem i USA eller på andra platser).
Sanningen är att SAIK har ledande spelare som driver på ett helt annat sätt än MoDo och andra lag. Det spelar ingen roll vad du heter. Börjar du i laget så tränar du arslet av dig. Ranta skulle rykt direkt eller steppat upp. Inte för att tränarna bänkat honom, utan för att han inte skulle passat in. Sedan tycker jag behandlingen av honom från tränarna var usel, men bäst resultat får man om gruppen driver det och inte tränarstaben.
Gör Berg till lagkapten och låt honom diktera villkoren. Han är rätt man att ta rygg på.
Sedan hoppas jag Challe implementerar ett bra spelsystem, men framförallt att vi tränar som vi vill spela och alltid alltid alltid kör stenhårt.
Jag är livrädd för 30+ spelare med internationella karriärer bakom sig. 1. De vill suga ut det sista ur sina karrlärer. 2. De tror att de är så bra att de inte behöver kämpa och ta i i Allsvenskan. 3. De tror att de kan mer än coachen och är omöjliga att få att rätta in sig i ledet.
Vad gäller kritiken mot Hinken så ÄR den befogad. Ja, Brett är enveten och fixerad, men det handlar om en sportchef som misslyckats stort med att värva ihop ett lag. Båda åren i SHL och även till Allsvenskan i år.
Beskrivningen av processen tror jag ligger nära sanningen, inget personligbkontakt tas med spelarna för att känna om de passar i lagbygget. Och kontraktserbjudanden är ute och plötsligt så fanns inga pengar kvar till backarna.
Det jag tycker är mest intressant med sporten hockey och det som gör att jag så gärna förljer Modo är att det är som vilken annan organisation som helst. Bra folk, tydligt ledarskap, tydlig kravställning och konsekvenser när man inte når upp till dessa krav kan inom en kort tid ge bra resultat sportsligt.
Jag tror att all svågerpolitik i Modo gör det svårt med kraven och konsekvenserna; man får sänka kraven för att de skall passa med de människor man valt.
Fortsätt med genomlysningen av Modo Brett!
”Har sett MoDo en del under våren och kan inte låta bli att imponeras över uppspelen som oftast sker via en rensning som skarvas i mittzon och sedan jagas efter av max en forward.
Det ligger väldigt nära det sätt jag vill spela. Struktur är fruktansvärt överskattat, vill hellre skapa kaos och därigenom hoppas få in nån slumppuck.
Samma sak gäller i defensiv zon där vi ska upplevas kaosiga och vara litegrann överallt utan tydliga linjer.
På så vis vaggar man in motståndet i en falsk trygghet som förhoppningsvis sedan manar fram slarv från deras sida.
Mittzon stryker vi helt, det är bara transportsträcka.”
Som sagt, inte konstigt att det går åt h-vete för Modo. Finns ingen vinnarkultur men framför allt finns det ingen strategi för att nå upp till förväntningarna. Förväntningar som är helt rimliga att ha.
Men bra att saker kommer till ytan och att kanske fler spelare kliver fram och drar bladet från mun. För att få till förändring så måste det röras om mer, så enkelt är det.
SVT:s Hockeykväll hyllade i kväll Karlskoga i ett egentligen väldigt trevligt reportage från bruksorten. Det hade en senapsgul, halvsunkig hockeylada, en grusparkering full av potthål (inte polerad betong som utanför MoDos arena) och “körvlådor” som de själva kallade det. Inte särskilt polerat – men charmigt på sitt sätt.
Framför allt lyfte man fram sammanhållningen och lagets arbetarmoral. Att det faktiskt ska “göra ont att åka till Bofors och möta Karlskoga!”
Och ärligt talat… det var nästan lite uppfriskande att se.
Samtidigt går tankarna ganska snabbt till MoDo Hockey i sekternas högborg, staden Övik. För där har känslan hela året varit att man varit rätt säker på sin sak. Högst spelarbudget, stark trupp på pappret – det här skulle ju bara gå vägen.
Men istället har säsongen handlat om ineffektivitet, låg moral, obefintligt grundspel och på slutet till och med snack om filmningar för att försöka få med sig utvisningar.
Kanske inte helt riktigt den typen av uppmärksamhet man tänkt sig från början…
Det blir en ganska talande kontrast.
Karlskoga, med mindre resurser, får ut max av sitt lag och hyllas för sin tydliga identitet och sitt slit. MoDo, med alla sina möjligheter, får snarare försöka förklara varför det inte blev som det var tänkt.
Och någonstans där känns det som att man kanske var lite väl säker på sin sak i Övik. Att det skulle räcka med budget och namn.
Till Hinken, Kanske är det också läge att inse att det inte alltid är de som ropar högst eller sitter på flest resurser som ska styra allt – ibland behöver man helt enkelt låta de som faktiskt kan hockeyjobbet få göra jobbet?!
Har fått reda på att en del av "kaoset" som nämndes av Expressen gäller just det. Hinken som hade tänkt lägga fokus på att bygga en SHL-trupp under säsongen överrumplades när han skulle behöva ta den tiden på att spetsa till sin HA-trupp. Så trots att styrelsen sa "ja, du kan gå över budget" så var han tvungen att först rodda med omläggning av sitt arbete, och lägga en del saker där på is. Därefter ta snack med agenter/scouter osv kring att vi faktiskt behöver något i nuet. Ska ha varit en faktor iaf i att det tog ett tag innan någon ny spelare landades.
En annan del i "kaoset" var att spelarrådet på 6 - 7 spelare tyckte det var alarmerande att vi så ofta blev frånåkta och fasttryckta i egen zon, till och med när vi mötte bottenlagen. De kände att truppen meritmässigt ska vara bättre än så och köpte inte då att Karlin/Sundell ofta tog upp dålig inställning, att man inte än skulle förstå grunderna i taktiken osv. Det blev en rejäl klyfta där, de ledande spelarna (rådet) började driva på själva kring att förändring behövdes och till slut fick man sen resten av gruppen med sig. Då gick de direkt till styrelsen, väl medvetna om Hinkens relation med tränarna. Så i själva verket var det styrelsen med en hel spelartrupp som slagträ som gav Hinken det där ultimatumet.
Det ska också ha överrumplat honom totalt, då han var övertygad om att det här var rätt tränare på rätt plats. Hinken var irriterad på att spelarna inte kunnat komma in i det än, men i förhandlingar med klubben om sin egna fortsättning som sportchef så gick han med på att vi nog behövde förändring - men helst ville han inte lägga av tid på att leta någon ny tränare här och nu. Så man kom där överens om att ge Freddan chansen trots att han var en del av samma ledarstab. I och med intåget av ny tränare för special teams i denna rockad så såg spelarna det som ett steg åt rätt håll och att man togs på allvar.
Tänker personligen att allt det där är resultatet av att man lagt alla äpplen i samma korg. Typ "det här ska funka, PUNKT". Ingen hänsyn alls till att saker är levande och föränderliga.
Aldrig är det hans fel. Aldrig har han något ansvar. Skeppa fanskapet.