MoDo Hockey

Kickan:

Haha! Jag har en massa positiva minne i behåll efter midsommaraftonfester utomhus. Jag kommer inte alls ihåg dem som kalla, trots att många av dem varit det. Ibland så har en bastu och bad gjort en extra varm. Snapps som sätter sig i huvudet och en massa lekar på det. - Fantastiskt.

Kommer speciellt ihåg ett år när man på småtimmarna ändå inte givit upp. Plötsligt glider det in en elak svan mot bryggan där vi befann oss. "Akta er!", ropade en av mina kompisar, vis av erfarenhet av arga galna svanar. Ingen fara, sa jag, jag kan tala den tillrätta, det är bara en attitydfråga fortsatte jag. Nåväl, jag gick den till mötes och genast satte den fart mot mig med riktigt mörka ögon. Vad var jag för typ som utmanade den på det där sättet, tycktes den tänka. Jag måste erkänna att jag blev lite skraj, men jag hade taktiken klar och jag var övertygad om min förträfflighet som medlare i alla möjliga lägen, speciellt nu med ett antal goda supar som satt sig direkt i planeten.

Jag började således att diplomatiskt medla med den. Jag förklarade tydligt och pedagogiskt att den inte kunde ha en så dålig attityd om han ville vara här med oss där vi hade så trevligt i arla morgonstund. Jag var nästan redo att erbjuda den lite sill och snaps när den plötslig satte fart mot mig med höjd hals, vingarna rakt ut och näbben hårt klapprande samtidigt som den gurglade ur sig något totalt obegripligt med hög röst.

Va i helvete! tänkte jag, nu var goda råd dyra, endera förstår den inte vad jag säger, (Det kasnske var en utomländsk finsk svan) Eller så är den både döv och galen. Med några väl valda ord röt jag åt den och mötte den halvvägs. En liten glimt av osäkerhet visade sig i svanens ögon och det räckte för mig att gripa det flyende halmstrået. Jag började vifta med armarna, stampa med fötterna och vråla olika slagord för att ytterliggare förvirra den. Jag insåg nu att det inte var så viktigt vad jag sade, den brydde sig helt enkelt inte om det. Den gjorde ett utfall, men det var för sent för mig att vända nu. Jag ökade på viftandet med armarna, stampade hårdare med föttera så att bryggan höll på att rämna och skrek för full hals att svanjäveln måste ge sig annar skulle den tammefaan få se på hårda tag. Medlingens tid var ute. Diplomati var inte att tänka på. Det var han emot mig, en mental kamp där förloraren skulle tappa ansiktet totalt.

Till min förvåning så väste den något, sänkte halsen och vingarna och började långsamt backa. Sen vände den på sig ruskade på sig och ökade farten ut mot säkrare vatten igen. Puh! Det var nära, tänkte jag och vände mig om. I husen och friggebodarna bakom mig uppe på land stod alla som gått och lagt sig tidigt och tittade storögt. De hade alla rusat upp när jag antog mitt crescendo, ingen trodde sina ögon. Jag hade talat förstånd med en svan och jag hade gjort det övertygande. inte konstigt att man blev lite stolt när man blev bjuden på en segersup och uppmuntrande klappar på ryggen efteråt.

Efter ytterliggare ett par timmar så gick jag ner till vattnet i en annan del av viken för att borsta tänderna. Lite längre ut gled en svan fram genom diset, tydligt på dåligt humör. Den får syn på mig, antagligen bara som en silluett mot land. Snabbt sätter den fart mot mig och jag tänker att här kommer hämnden. Jag är helt ensammen nu. Fem meter ifrån tvärnitar den, tittar på mig med en blick som avslöjar att den verkar känna igen mig. missbelåten vänder och simmar ut i diset igen och försvinner. Jag såg aldrig svanen igen.