Verkar som man blandar ihop äpplen och päron i den här tråden. För egen del finner jag en viss skillnad i tradition, lång tradition, ännu längre tradition och hockeykultur.
Gotländsk hockeykultur hade i över trettio år en alldeles egen div 3-serie, med massa lag som det var svårt att uttala namnet på. Denna kultur bestod mest av avsaknad av konstfryset, snålblåst, hällregn och enorma vattenpölar. Ändå har man lyckats fostra två spelare som nått ända till NHL.
Under 90-talet har Skåne varit en de mest dominerande distrikten i TV-pucken. Ingen skall inbilla mig att man lyckas med det konststycket om man är i avsaknad av hockeykultur.
Varför vissa lag synes ha betydligt fler och utspridda anhängare har väl också sin randiga förklaring. Under SM:s 41 första säsonger så var det total Sthlm/SSK triumf i alla utom en. Men sedan börjar det hända grejer. TV tar in hockeyn i direktsändning i slutet av 60-talet. Nu handlar det inte längre om några Sthlm-lag, först är det Brynäs som senare utmanas av Leksand och så här ser det ut fram tills ES första säsonger. Två förhållandevis små lag dominerar svensk hockey under mer än ett decennium. Allt för första gången noga bevakat av Svensson hemma i soffan, oavsett i vilken del av landet han befinner sig. Mmm, mycket charmigt. Alla vet ju dessutom vem dom är då de också fyller landslagen under denna tid.
Att det blev Brynäs och Leksand som bröt Sthlm-dominansen är ju ingen slump. Helt naturligt då stora delar av Sverige saknade konstfryset och än värre med ishallar. Att "utmanarna" kommer från delar av landet som har permafrost okt-mars skall beaktas både när vi pratar tradition som hockeykultur.
1979 invigdes ishall no 100 i Sverige. Idag har vi 300. Hockeykultur är också det som händer IDAG.
Eller som vi säger här nere "det ordnar sig med skridskor bara det blir is."
· 
Gotländsk hockeykultur hade i över trettio år en alldeles egen div 3-serie, med massa lag som det var svårt att uttala namnet på. Denna kultur bestod mest av avsaknad av konstfryset, snålblåst, hällregn och enorma vattenpölar. Ändå har man lyckats fostra två spelare som nått ända till NHL.
Under 90-talet har Skåne varit en de mest dominerande distrikten i TV-pucken. Ingen skall inbilla mig att man lyckas med det konststycket om man är i avsaknad av hockeykultur.
Varför vissa lag synes ha betydligt fler och utspridda anhängare har väl också sin randiga förklaring. Under SM:s 41 första säsonger så var det total Sthlm/SSK triumf i alla utom en. Men sedan börjar det hända grejer. TV tar in hockeyn i direktsändning i slutet av 60-talet. Nu handlar det inte längre om några Sthlm-lag, först är det Brynäs som senare utmanas av Leksand och så här ser det ut fram tills ES första säsonger. Två förhållandevis små lag dominerar svensk hockey under mer än ett decennium. Allt för första gången noga bevakat av Svensson hemma i soffan, oavsett i vilken del av landet han befinner sig. Mmm, mycket charmigt. Alla vet ju dessutom vem dom är då de också fyller landslagen under denna tid.
Att det blev Brynäs och Leksand som bröt Sthlm-dominansen är ju ingen slump. Helt naturligt då stora delar av Sverige saknade konstfryset och än värre med ishallar. Att "utmanarna" kommer från delar av landet som har permafrost okt-mars skall beaktas både när vi pratar tradition som hockeykultur.
1979 invigdes ishall no 100 i Sverige. Idag har vi 300. Hockeykultur är också det som händer IDAG.
Eller som vi säger här nere "det ordnar sig med skridskor bara det blir is."