anders: Medgångssupportrar?! Skojar du eller? Om en klubb får fler sponsorer och supportrar när de åkt ur en serie så kan man väl knappast kalla dom för medgångssupportrar!
"Man vet inte vad man har förrän man förlorar det" brukar det ju heta.... Det är väl så att ett lag som ligger och harvar i en serie år efter år utan att det händer något exceptionellt liksom somnar in lite. Man blir lite bekväma, rent av lite tråkiga och menlösa, något som naturligtvis smittar av sig även på supportrarna. Om man ser på Leksand så stämmer detta in rätt bra. Hur entusiastisk blev man över mötena mot Leksand de senaste åren?! Det var lite gull-gull, lite knätofsar, ja på det hela taget sådär mesigt svenskt och intetsägande det bara kan bli. Man blev ju inte ens förbannad över en förlust mot Leksand...det bara kändes som...jaha, och? Men så vips...ändras allting. Laget åker ur elitserien efter x antal år och plötsligt ser man liksom att laget finns. Det blir lite jävlar-anamma och laget är inte längre menlöst. En sån stor förändring gör ju att folk vaknar till, och även om det till en början kan se grymt negativt ut, så kan det om tillräckligt många blir förbannade/engagerade vändas till något positivt. Samma sak har under de senaste åren hänt Västerås, Malmö FF, och nu senast Tingsryd. Engagemanget i Tingsryd är det knappast nåt fel på... Kolla in deras gästbok på nätet så ser ni ett enormt skrivande just nu. Jag tror nog att Tingsryd kommer att vara tillbaka i Allsvenskan ganska snart.
Det finns naturligtvis en annan klubb oxå där förhållandet är det motsatta. AIK.... Inte ens de närmast sörjande verkar ha nåt större engagemang för Gnaget nu. Det laget kommer nog få det tungt i ett antal år. Om dom inte försvinner helt tillomed? Fotbollen lär ju inte gilla hockeyns minussiffror...
Skojar du eller?
Om en klubb får fler sponsorer och supportrar när de åkt ur en serie så kan man väl knappast kalla dom för medgångssupportrar!
"Man vet inte vad man har förrän man förlorar det" brukar det ju heta....
Det är väl så att ett lag som ligger och harvar i en serie år efter år utan att det händer något exceptionellt liksom somnar in lite.
Man blir lite bekväma, rent av lite tråkiga och menlösa, något som naturligtvis smittar av sig även på supportrarna.
Om man ser på Leksand så stämmer detta in rätt bra.
Hur entusiastisk blev man över mötena mot Leksand de senaste åren?!
Det var lite gull-gull, lite knätofsar, ja på det hela taget sådär mesigt svenskt och intetsägande det bara kan bli.
Man blev ju inte ens förbannad över en förlust mot Leksand...det bara kändes som...jaha, och?
Men så vips...ändras allting.
Laget åker ur elitserien efter x antal år och plötsligt ser man liksom att laget finns.
Det blir lite jävlar-anamma och laget är inte längre menlöst.
En sån stor förändring gör ju att folk vaknar till, och även om det till en början kan se grymt negativt ut, så kan det om tillräckligt många blir förbannade/engagerade vändas till något positivt.
Samma sak har under de senaste åren hänt Västerås, Malmö FF, och nu senast Tingsryd.
Engagemanget i Tingsryd är det knappast nåt fel på...
Kolla in deras gästbok på nätet så ser ni ett enormt skrivande just nu.
Jag tror nog att Tingsryd kommer att vara tillbaka i Allsvenskan ganska snart.
Det finns naturligtvis en annan klubb oxå där förhållandet är det motsatta.
AIK....
Inte ens de närmast sörjande verkar ha nåt större engagemang för Gnaget nu.
Det laget kommer nog få det tungt i ett antal år.
Om dom inte försvinner helt tillomed?
Fotbollen lär ju inte gilla hockeyns minussiffror...