Lillebror Andersson är skadad - Gud är allsmäktig och härlig.
Ändå är jag orolig för vilken taktik Lars/Tommy kommer att välja den här matchen. Kommer man att välja att spela dåligt i början, i slutet eller hela matchen?
Matchen mot England, som för mig alltid har varit ett mediokert självupptaget lag, gav mig gråa hår. Spelarna spelade på en gräsmatta slät som ett salsgolv, men man hade ändå inga problem med att hålla antalet rätta passningar på ett minimum. I förvillande syfte sköt man oantastat inlägg i så felaktig riktning att konsekvensvinkeln gick i botten. Jag tänkte, högt för mig själv - Vi är utsatta för ett lurendrejeri av sällan skådat slag! Ett bedrägeri! allt arkitektoriskt uppbyggt i total öppenhet framför svenska folket under fyra års tid av LarsTommyLagerbäckSöderberg. Djävulska har di varit.
Nu var det examensdags. Premiär. Nu är det försent med protester nu är tärningen kastad och nu skall sverige gå ut över stupet på ett sätt som får omvärlden att undra om vi tillhör en gruppering som älskar att ta kollektivt självmord. På sidan står två mullor med ett saligt leende på läpparna. - Allt ofullbordat är fullbordat.
Match efter match i förberedelserna. har media, experter och folket varit eniga. Vi bygger ett lag som gjort för att slå bakåtpassnigar. Men liksom i trots har LarsTommy förstärkt defensiven ju mer i behov vi varit av mål framåt. Det måste vara ett helvete att vara Zlatan i ett svenskt landslag. Devisen verkar vara - Släpper vi in ett mål är det kört, så det får absolut inte ske. Att göra två mål framåt verkar inte finnas med i sinnesbilden. Allt det här blev redan utprovat redan till EM sist, där varje lag som gjorde mer än två mål på Sverige hade en säker seger. Själva essensen av av allt är Daniel Andersson. Stackars han. Han vet inte ens om att han endast är en "nyttig idiot".
Men så i andra halvlek mot engländarna hände det något. Sverige tycktes släppa sina självmordstankar. Man flyttade upp och satte press på sega primitiva engelsmän. Vad är det här? Ett kontrabedrägeri? Man slog två, tre, ja t.om. fyra passningar på rad till egna medspelare. Och det var framåtpassningar. Plötsligt var min surmulenhet och mina konspirationsteorier som bortblåsta. Med kraft lät jag - Assa brassa mandelmassa-takter ljuda genom rummet. Här ska vikingarna fram! plötsligt förde vi matchen totalt, anglosaxerna hade förlamning och kvitteringsmålet kom som ett brev på posten. Allt var frid och fröjd ända till det blev bara några få minuter kvar. Vi skulle bara se till att sticka hål i ballongen. Mitt i ett ursinnigt anfall blev vi tvungna att retirera en smula med en bakåtpassning. Sen blev det en till och en till och där stod Mjällby med bollen. Allt stannade upp, alla ljud dog ut, vi väntade. Mjällby letar febrilt med blicken men fötterna stog stilla, några obehagliga sekunder går och jag inser att nu kan det bara gå åt ett håll i fortsättningen.....Bakåt. Mjällby vänder sig om, tar ett par steg och slår en bakåtpassning till målvakten från nästan halva planen. - Det var över för den här gången. Det skulle inte stickas några hål i nån sketen brittisk ballong, trots blottad strupe, trots att vi kuvat dem. Det kändes märkligt. Fast alla som känner LarsTommys taktik vet vid det här laget att allt är uträknat. Vi skulle naturligtvis spara krutet till Nigeriamatchen.
Nu är vi där. Nigieria står för dörren och jag vet inte om jag orkar med de obehagligheter vårt tränarpar illmarigt listat ut den här gången. Fast jag känner mig ändå övertygad om att vi så småningom kommer att stå där i en åttondelsfinal, kanske t.o.m en kvartsfinal och alla har glömt hur vi tog oss dit. Lika bra är nog det.
Ändå är jag orolig för vilken taktik Lars/Tommy kommer att välja den här matchen. Kommer man att välja att spela dåligt i början, i slutet eller hela matchen?
Matchen mot England, som för mig alltid har varit ett mediokert självupptaget lag, gav mig gråa hår. Spelarna spelade på en gräsmatta slät som ett salsgolv, men man hade ändå inga problem med att hålla antalet rätta passningar på ett minimum. I förvillande syfte sköt man oantastat inlägg i så felaktig riktning att konsekvensvinkeln gick i botten. Jag tänkte, högt för mig själv - Vi är utsatta för ett lurendrejeri av sällan skådat slag! Ett bedrägeri! allt arkitektoriskt uppbyggt i total öppenhet framför svenska folket under fyra års tid av LarsTommyLagerbäckSöderberg. Djävulska har di varit.
Nu var det examensdags. Premiär. Nu är det försent med protester nu är tärningen kastad och nu skall sverige gå ut över stupet på ett sätt som får omvärlden att undra om vi tillhör en gruppering som älskar att ta kollektivt självmord. På sidan står två mullor med ett saligt leende på läpparna. - Allt ofullbordat är fullbordat.
Match efter match i förberedelserna. har media, experter och folket varit eniga. Vi bygger ett lag som gjort för att slå bakåtpassnigar. Men liksom i trots har LarsTommy förstärkt defensiven ju mer i behov vi varit av mål framåt. Det måste vara ett helvete att vara Zlatan i ett svenskt landslag. Devisen verkar vara - Släpper vi in ett mål är det kört, så det får absolut inte ske. Att göra två mål framåt verkar inte finnas med i sinnesbilden. Allt det här blev redan utprovat redan till EM sist, där varje lag som gjorde mer än två mål på Sverige hade en säker seger. Själva essensen av av allt är Daniel Andersson. Stackars han. Han vet inte ens om att han endast är en "nyttig idiot".
Men så i andra halvlek mot engländarna hände det något. Sverige tycktes släppa sina självmordstankar. Man flyttade upp och satte press på sega primitiva engelsmän. Vad är det här? Ett kontrabedrägeri? Man slog två, tre, ja t.om. fyra passningar på rad till egna medspelare. Och det var framåtpassningar. Plötsligt var min surmulenhet och mina konspirationsteorier som bortblåsta. Med kraft lät jag - Assa brassa mandelmassa-takter ljuda genom rummet. Här ska vikingarna fram! plötsligt förde vi matchen totalt, anglosaxerna hade förlamning och kvitteringsmålet kom som ett brev på posten. Allt var frid och fröjd ända till det blev bara några få minuter kvar. Vi skulle bara se till att sticka hål i ballongen. Mitt i ett ursinnigt anfall blev vi tvungna att retirera en smula med en bakåtpassning. Sen blev det en till och en till och där stod Mjällby med bollen. Allt stannade upp, alla ljud dog ut, vi väntade. Mjällby letar febrilt med blicken men fötterna stog stilla, några obehagliga sekunder går och jag inser att nu kan det bara gå åt ett håll i fortsättningen.....Bakåt. Mjällby vänder sig om, tar ett par steg och slår en bakåtpassning till målvakten från nästan halva planen.
- Det var över för den här gången.
Det skulle inte stickas några hål i nån sketen brittisk ballong, trots blottad strupe, trots att vi kuvat dem. Det kändes märkligt. Fast alla som känner LarsTommys taktik vet vid det här laget att allt är uträknat. Vi skulle naturligtvis spara krutet till Nigeriamatchen.
Nu är vi där. Nigieria står för dörren och jag vet inte om jag orkar med de obehagligheter vårt tränarpar illmarigt listat ut den här gången. Fast jag känner mig ändå övertygad om att vi så småningom kommer att stå där i en åttondelsfinal, kanske t.o.m en kvartsfinal och alla har glömt hur vi tog oss dit. Lika bra är nog det.