Skellefteå AIK

Zappaholic:

nu skrev du riktat till Barbro, men hijackar tråden.

Korrekt att det är ett lågriskspel att slå långa passningar efter sargen i uppspelsfasen. Ännu mindre risk är om slår en hård "passning" i sargen så att den studsar ut i mittzon. Bulan Bob har ju tränat ett lag som hade det som huvudidé. Ta aldrig någon risk, knalla pucken i sargen och jaga efter, byt efter max 10 sekunder.

Så länge är jag med dig. Men så kommer: Ta dig en titt på hur saiks uppspel sett ut sedan de började dominera svensk hockey. Redogör gärna sen för vad du kommit fram till ;-)

Nu blir jag lite orolig Zappaholic. Jag har lite svårt med ironi på internet ibland. Är du ironisk?

Om jag skulle försöka mig på en objektiv analys, så skulle jag nog våga påstå att Skellefteå AIK (du menar väl inte Sandviken AIK bandy?)  troligtvis är det lag som slår minst långa uppspel efter sargen i snitt av samtliga lag i hela SHL.

Skellefteå AIKs spel bygger mycket på fart och kreativitet. Visst slår vi precis som alla andra långa passningar längs med sargen, eller t om sarg ut och icing, men oftast när vi bevakar en ledning eller är satta under stor press.

Oftast är det vi som för spelet, och vi som har pucken under kontroll. Vi vårdar pucken. Ofta vänder vi hem när det saknas bra alternativ, och så börjar vi om. Vårt "standard" uppspel är pass back-back en eller flera gånger, samtliga 3 forwards bågar hem ända bak till förlängd mållinje och så åker vi med samlad trupp genom egen zon upp. Backen lägger ett kort pass till en forward i fart i egen zon, och forward bär pucken och vi kommer med samlad trupp genom mittzon och vår puckbärare har flera alternativ. Detta är Wallsons Sovjetiska standarduppspel.

En annan variant är att backen antingen flippar pucken in framför egen kasse till en forward som bågat ner, eller att backen skär in med pucken framför egen kasse. Mycket hög risk, men det ser snyggt ut när det lyckas. Detta är Wallsons svenskhockeyspecialare. Svenska spelare täcker alltid längs med sargen, eller ställer upp för "långt uppspel längs med sargen" som du skriver, så ytan framför eget mål är nästan alltid ledig.

Så här har vi spelat under Wallsons ledning, och Bert Robertsson har avsevärt förbättrat positionsspelet i gen zon, samt att avvägningarna i defensiven är stabilare. Under A-Fops ledning så hade vi inte lika bra uppspel, värdelöst försvarsspel, men en bättre forecheck och så en ruggig individuell skicklighet. Vårt huvudproblem har hela tiden vart att backarna ibland blir överonstruktiva och tar för stora risker. Men du får det till att vi slår långa uppspel efter sargen?!?