Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
Så långt från schlager man kan komma har engelsmännen nått, med sitt 'instrumental fuzzbas i violinkostym'-bidrag. De har fått gräva i valven ända ned till 1969's nivå för att nå dessa höjder, och om vi inte hört något annat - så gräver de än.
Englands bidrag: High Tide. Death Warmed Up.
Lever man mestadels under havets nivå finns det risk att lufttrycket sätter sig på talcentrum. Nederländerna löser elegant detta problem, genom att flirta med alppubliken i sitt bidrag.
Hollands bidrag: Focus. Hocus Pocus.
Irland är kända för att kunna rocka fett, och det gör man även detta år. Till sin hjälp har Rory sin strata, och den slitna varelsen ska försöka ta hem segern till den gröna ön.
Irlands bidrag: Rory Gallagher. Last of the Independants.
Om man spelat instrumental xylofon-jazz i Gong blir man förvisad till Island, och där blir man förlåten om man gör en låt om en fisk.
Islands bidrag: Steve Hillage. Salmon Song.
För att visa att jag är en ärans man bjuder jag här på den barntillåtna 'The Real Chainsaw Massacre', vilket skall ses som en passus i den här tråden.
Herre jävlar.
Jag har just bevittnat något så fullständigt bizarrt...
Men jag är alldeles för finkänslig för att länka något så vedervärdigt...
Någon som saknar den där spärren som får oss att fungera i samhället, har tagit den gamla ärevördiga peace, love & understandig-dängan In-a-gadda-da-vida (som proklamerar fri kärlek i en högre medvetandenivå), och bildsatt den med klipp från Texas Chaisaw Massacre.
"Please take my hand!" får plötsligt en ny innebörd när Leatherface höjer sågen över huvudet...
Så bizarrt, så vidrigt, så oerhört starka scener som skär som ler genom långhalm. Kombinationen av Charles Manson och Sharon Tate är vad som rullar thru my backbrain...
Ni som har böjelser åt det morbida hållet vet nu hur ni hittar fanstyget. Och den här är det åldersgräns på.
Nu utgår jag ur sortimentet. Natti.