HockeySnack (HS) är en mötesplats där vi snackar hockey i allmänhet och svensk hockey i synnerhet.
Bli medlem, välj ditt lag och börja snacka! Vi har nu 9760
medlemmar som skrivit 1601929 inlägg i våra forum.
Vet inte vilken bok jag skall skriva i men nu har jag fått ett nytt jobb from i höst samt att jag idag skrivit på ett avtal inför sommaren inom handikappomsorgen i Borlänge Kommun på heltid, livet har vänt efter sjukskrivning, tabletter och fan och hans moster
Vänder mig till Timråfamiljen! Min mamma somnade in igår natt efter en plötslig och kort sjukdom. Hon var inte jättemycket för hockey, men älskade när Timrå vann eftersom hon vet hur mycket det betydde för mig och min bror. Fick ofta SMS efter nyheterna och sporten på TV, om Timrå vunnit.
Denna vinter kommer jag behöva vår rödvita kärlek mer än någonsin, eftersom jag är helt trasig inuti.
Ta hand om era nära och kära. Berätta att ni älskar varandra någon gång extra. Ta hand om er 💔🤍
Lira: Är ledsen över att behöva säga det, men det kommer du inte få göra. För att uppleva den lyckan behöver man:
1. Åka ur på samma bisarra sätt som vi gjorde (ungefär som ni hade förlorat mot Nybro efter total dominans i 95% av tiden)
2. Få återtåget förstört direkt då hemvändare som Pär Edblom tvingas avsluta karriären efter 5 matcher
3. MoDo hade kanske Hockeyallsvenskans bästa lag genom tiderna med Karlkvist, Tambellini, Jonathan Johnsson, Fredrik Olofsson, Henrik Björklund, Tobias Enström, Mattias Norlinder, Bartosak med flera, för att sedan tvingas bevittna hur Tjomme pressar några hockeypampar att lägga ner säsongen.
4. Denna status quo gjorde att de klubbar som skulle ha åkt ur SHL (Leksand och Oskarshamn), istället kunde välja och vraka bland toppspelarna i HA. Oskarshamn plockade som bekant Olofsson, Rosdahl och senare Karlkvist, samt Cannata och Cooper från Blötröven, medan Leksand snodde vår succécoach som nyss förlängt med tre år.
5. Efter att hela föreningen blivit lemlästad på spelare, hamnade vi en djup svacka och vara nära att tvingas genomlida ett negativt kval.
6. Till slut blev det sagan om konungens återkomst, där Karlin, som en gång i tiden ansågs vara ett större löfte än bröderna Sedin, men som fick karriären förstört av knäskador, till sist fick chansen att träna klubben i sitt hjärta, och där Hinken, som fick sparken som andretränare säsongen MoDo åkte ur, fick sin revansch efter åratal om av scoutande. De värvade in spelare som Oscar Pettersson, som stod på läktaren och grät den kvällen MoDo åkte ur, och Emil Wahlberg, som var nära att avsluta karriären, men som ångrade sig eftersom han alltid drömt om att få representera MoDo.
7. Inför säsongen 22/23 var mönstret tydligt. De SHL-klubbar som hade åkte ur, hade nyttjat fallskärmen för att få ihop en 50% högre spelarbudget än de starkaste konkurrenterna. Det kändes näst intill hopplöst att besegra ett lag med så mycket dyrare trupp över sju matcher... det skulle vara ungefär lika osannolikt som när Leksand spelade ut MoDo. Dvs, det händer en gång på hundra.
Men på jäkla vänster, lyckades vi stå där, på valborgsmässoafton 2023, och för första gången på väldigt länge kunna drömma om att vinna SM-guld istället för att drömma om avancemang. Och glädjas åt hur fula ankungar som Karlin, Hinken, Pettersson och Wahlberg, fick sin revansch och för evigt kommer bli ihågkomna som några av de största hjältarna till att klubben är tillbaka i finrummet.
***
Detta kommer ni inte få uppleva. Att ni åkte ur kommer bara bli ihågkommet som ett olycksfall i arbetet. Alla förväntar sig att ni går upp direkt, att detta bara var ett gupp på vägen. Ni har inte blivit stoppade av deus ex machina, ni har inte tvingats bevittna Larsson, Rödin, Kopacka, Kinnvall och Ölund bryta sina kontrakt för att istället dominera i Leksand. Ni har inte varit nära att åka ner i Division 1.
Glädjen ifjol var inte resultatet av ett vunnet slutspel. De flesta MoDoiter kan intyga hur mycket starkare det kändes än SM-guldet 2007. Det handlade om att vi, mot alla odds, lyckades bryta förbannelsen, och att de som var mest bidragande till att göra det, var en skara fantastiska människor som samtliga vandrat väldigt krokiga vägar genom livet för att hamna där de är idag.
Visst hade det varit coolt ifall Sedinarna och Hedman hade flyttat hem, och sponsorerna hade gått in med 30 miljoner så att vi hade kunnat köpa allt bra på marknaden och gått upp direkt. Men precis som antik grekisk dramaturgi, som i princip alla stora litterära verk bygger på, så måste protagonisten stöta på ett rejält hinder och börja tvivla på sig själv, för att ett bombastiskt klimax skall få maximal effekt. Och tyvärr, att legoknektar som Vesel och Kelleher kommer in och gör exakt samma sak som de gjorde för HV 71 för två år sedan, kommer aldrig ha den effekten.
Även om jag har svurit och gråtit mycket under dessa år, så är jag nu, med facit i hand, glad att det blev som det blev. För utan detta evighetslånga stålbad, hade jag aldrig fått uppleva den där fantastiska valborgsmässoaftonen 2023.
- ”Morfar, morfar berätta sagan om när Brynäs hamnade i Hockeyallsvenskan och hur de lyckades komma tillbaka till SHL! - ”Kära barn, jag har ju berättat den sagan så många gånger...” - ”Snälla, snälla, snääällla...!” - ”Ja ja”, sade morfar och satte sig tillrätta i fåtöljen. Det var uppesittarkväll före jul och den glöggfryntlige morfar njöt av att ha alla barnbarnen runt sig. - ”Brynäs tomtenissar hade haft en dålig säsong. Det var dålig stämning i laget. De finska nissarna höll sig för sig själva, samma sak med juniornissarna och Rödin, ja, han höll sig för sig själv. Man hade provat olika coacher och inget fungerade. Man prövade Peter Den Store Andersson som skrek och domderade att ’allt är ert fel!’. Sånt sade man inte ostraffat i Brynäs omklädningsrum, så Andersson fick sparken. Istället tog man in Mikko Manner som sade ’allt är mitt fel, allt blir bättre om vi bara åker skridskon och rör på höften’”. Det budskapet togs förstås emot mer positivt, men funkade inte heller. Så man förlorade en massa matcher, åkte ner i Allsvenskan och Manner fick sparken.” - ”Morfar”, sade den välkammade Peja, ”tack för en klok analys, men menar du att det fanns en inneboende social, kanske kognitiv dysfunktionalitet bland nissarna som hade en negativ inverkan på deras kollektiva prestation?” - Kan nån skicka mig ordboken?”, frågade morfar. ”Om du menar att nissarna var för dumma för hockey så var det inte det jag försökte säga. Men hockey är ett lagspel där alla måste se till helheten och sin egen roll i det större sammanhaget. Misslyckas man med det drabbas hela laget.” - ”Men vad hände med alla nissarna när man åkte ur SHL?”, undrade Lunkan försynt. - ”Ja, finnarna, dansken och tjecken försvann som oskulder på en studentbal, men en del av de andra stannade kvar. De tyckte att hade man varit med och spela ner laget i HA så har man ett ansvar att spela upp det igen till SHL. Anders Lindbäck, t ex, förklarade högtidligt att ’har jag släppt in en massa skitmål i SHL så ska jag absolut göra det i HA också. Det är vara bara den sortens kille jag är, antar jag.’” - ”Sade han inte alls det”, pep lille Huge. ”Alla de där målen berodde på att pucken träffade en utespelare och ändrade riktning. Vartenda ett!” Här rullade alla de andra barnens ögon bakåt och en kollektiv suck gick igenom huset. Men alla insåg att här lär inte några ståndpunkter ändras, så det var lika bra att gå vidare. - ”Men hur gick det då, i HA?”, frågade lille Munkas med ett septiskt leende. ”Det gick väl inte alls?” Munkas hade precis blivit ny ledare för supporterklubben TGOS (”Typ gamnackar och sofftyckare”) för, som deras motto löd, ”supportrar som inte är det.”. - ”Ja du, min lille dysterkvist”, sade morfar till Munkas, ”i början såg Brynäsnissarna ganska förvirrade ut. Lagen de mötte verkade inte ha någon plan. De for mest runt som tättingar, alla framåt och sen alla hem. Brynäsnissarna var förvirrade. ’Var ligger Nybro? Någon? Och framför allt, vad i helsicke har vi ens där att göra?”, frågade Rödin. ”Och tröjorna sen”, sade Ölund, ”har aldrig sett fulare tröjor i hela mitt liv. De ser ut som missslyckade hologramöverföringar allihop.” - ”Problemet”, sade morfar med en lång blick mot taket, ”var att de här misslyckade hologramöverföringarna började vinna en massa matcher mot våra nissar. Vi hade ingen plan för hus man spelar mot såna här lag. Vi har ju aldrig varit ett spelförande lag. I SHL märktes det inte eftersom vi var ett av de sämre lagen, men i HA var vi plötsligt ett av de bättre lagen och då synades den bluffen.” - Men vem bestämmer egentligen över Brynäsnissarna? Kunde ingen fixa till alltihop?”, frågade den välmenande men ibland tyvärr feltänkande Anders. - ”Nu blir det lite mer komplicerat”, sade Morfar och satte sig upp i fötöljen och fyllde på glöggmuggen. ”Medlemmarna tycker att de bestämmer eftersom vi har en medlemsförening. Styrelsen tycker att de bestämmer eftersom, ja, de är liksom styrelsen. Och klubbdirektören Svedman tycker att det är han som bestämmer eftersom han är ansvarig för verksamheten. Man förväntas ha medlemsmöten, så Svedman har motvilligt orgsniserat sådana möten någon gång varje år. Men Svedman har hellre svärmor på 14-dagarsbesök än samtal med medlemmar, så han hittade på en metod för de här mötena. ’Tricket’, förklarade han för kollegorna, ’är att låta som om man säger mycket medan man i själva verket inte säger något alls. Språket ska gå ut på att prata om – ingentng. Jag kan prata långa stunder om hur jag känner mig, om att ekonomn är ansträngd men under kontroll, att vi utvärderar förra årets insatser och att styrelsen träffas regelbundet. Ser ni? Mycket prat, noll information. Jag kallar det Svedish. Smart, eller hur?’” - ”Men hockeyn då?”, sade bradberry. - ”Well, Brad”, sade Morfar, ”med två målvakter med en räddningsprocent i närheten av den svenska inflationen, ett PP som ofta var varken Power eller Play och en fjärdelina vars enda roll var att ta alla lagstraff var det inte så konstigt att det inte gick så bra. Hade det inte varit för att Hockeyförbundet i sin iver att få upp Brynäs i SHL bestämde att SHL skulle ha fler lag hade vi nog inte kommit tillbaka. Först ökade man till 18 lag, men det visar sig inte räcka så man ökade till 24 lag. Men Brynäs hängde ändå på gärdsgården, så till slut ökade man till 32 lag. Så gick det till när Brynäs kom tillbaka till SHL.” God Jul, alla Beynäsvänner.
Hej alla kära modoiter. Jag tänkte ventlera en sak med er. Det är på tok för mycket i huvet och jag behöver skriva några rader. Jag kände att 2023 hade mycket spännande att ge, en hockeyallsvensk final som överträffade alla förväntningar, modo är äntligen i shl igen! Mycket kul att se fram emot i höst. Sen planerade vi vårt bröllop, i augusti blev vi man och hustru, allt känns på topp! Lyckligare har jag aldrig varit. Vi hade en fest med närmsta släkt och vänner som vi aldrig ville ska ta slut. Vi planerar vår bröllopsresa, vi vill uppleva världen tillsammans. Trodde vi i alla fall. Varför är ödet så grymt? I början på veckan trillar min fru ihop i svåra kramper i köket, ambulans och massa undersökningar följer. Efter flera dagars outhärdlig väntan får vi beskedet att hon har hjärntumör. Tårarna rinner hela dagarna och allt känns hopplöst. Va vi för lyckliga? Måste det slå tillbaka så.... tack för att ni läst.
Inte lätt att vara Rödin. Han snittar mer än en poäng per match, men vissa tycker att han inte levererar tillräckligt. Han byts ut som lagkapten och surar inte ett jäkla dugg, men folk spekulerar i att han påverkar laget negativt. Han väljer att stanna kvar i Brynäs trots att han kunde tjänat mer någon annanstans. Hans familj blir hotad av "supportrar" men han stannar. Han blir anklagad för att vara en notorisk filmare, men borde i verkligheten ha fler utvisningar med sig. Han jobbar ALLTID stenhårt men är en diva enligt vissa.
Rödda är en jävla superkille tycker jag det verkar som. Utan honom kanske vi hade hamnat i HA snabbare än vad vi gjorde..?
Lär nog inte kommentera här på Hockeysnack på ett tag framöver, har haft ett dödsfall inom min familj, min pappa efter en lång tid av kamp mot cancer så gav hans kropp upp och somnade in nu natten mot tisdagen.
Chamez: Mellanmjölk eller ej - Jag är väl förmodligen den personen som har tjatat mest om att "spelarna har bra betalt för att underhålla oss, vi måste kunna ställa krav bla bla bla".
Det jag ser hittills den här säsongen, är ett sammansvetsat gäng som inte bara gör sitt yttersta kväll efter kväll, utan gör det med ett konstant leende på läpparna, och som dessutom bjuder oss på rolig ishockey. Då känns varje poäng som en bonus. Jag älskar hur vi spelar, jag älskar kaxigheten i att som nykomling våga utmana bilden av vad SHL-hockey innebär och jag älskar hur Hinken och Karlin på rekordtid har förvandlat MoDo från en laughing stock till en plats där alla spelare verkar stormtrivas.
Vi kan mycket väl sluta på plats 13-14, och vi kan mycket väl åka ner till HA igen, men likväl kommer jag njuta av varenda sekund
Jag är så oerhört imponerad över vad MoDo har åstadkommit.
LYSTRING! På onsdag 19:00 möter vårat damlag Modo hemma. Vi samlas på Västra stå och sjunger fram damerna till seger och visar dom vårat stöd. Inga ursäkter. Sprid detta vidare till nära och kära. #timraik
Blake: När det gäller Sedinarna så handlar det snarare om att de under nästan hela sina karriärer pratade om att de skulle komma hem till MoDo "innan de hunnit bli för gamla". Det finns säkerligen en rad faktorer som gjorde att de ändrade sig under årens lopp, men likväl... Tänk er att jag talar om för min sambo att jag ska gå ut med en polare:
"När kommer du hem?", undrar hon. "Senast klockan 21!", svarar jag.
Sedan hör jag av mig kl 4.30 på natten och talar om att vi tar in på hotell i Rättvik istället, eftersom vi har haft så kul.
Hade jag berättat detta i förväg hade min sambo aldrig dömt mig, hon hade bara sagt "åh, vad kul ni ska ha!". Men jag tror de flesta kan förstå besvikelsen i att jag gjorde någonting helt annat än det jag hade sagt, och det faktum att vi träffade en cool brud med en Ford Mustang '67 som skulle på fest i Rättvik hade inte ökat förståelsen.
Men det finns även en annan aspekt i det hela, och det handlar om att ha en ödmjuk inställning till sin egen roll i samhället. Brett Anderson, sångaren i Suede, berättade att det var först när han närmade sig 50, som han insåg hur extremt privilegierad han var över att kunna åka till allsköns länder och i år efter år mötas av fans som lägger sina besparingar på att köpa skivor och gå på deras konserter. Och hur det därför är hans moraliska ansvar att alltid göra sitt yttersta för att de ska få en bra kväll, och vilka låtar han vill sjunga eller spela är egentligen sekundärt.
Inom ishockeyn ser vi lite samma sak när det gäller Tre Kronor. Många uppger att det var först efter 30 som de började inse hur stort det är att få representera sitt land, framförallt när man inser att det kanske inte blir så många fler chanser.
Jag är uppvuxen i Stockholm, och det var någon gång i slutet av 90-talet, som jag för första gången fick nys om Mamma Mia som någon sorts safari för oss som ville spana efter MoDo-spelare. Jag lyckades övertyga mina föräldrar att vi skulle äta lunch där nästa gång vi var på besök i Övik. Efter att ha suttit där en liten stund upptäckte vi att det satt några redigt biffiga besökare vid bordet bredvid. Jag kände nog inte igen dem där och då, eftersom jag mest sett dem på hockeykort och på lagfotot, men det började likväl kittla i hela kroppen. Det kändes som att jag hade kommit in på en hemlig klubb som fick möjligheten att sitta och käka mitt bland mina hjältar.
Efter en liten stund viskade min pappa till mig: "Om du tittar till höger så sitter Peter Forsberg där". Jag var säker på att han skämtade, men nej, där satt han - Min idol, som hade klätt väggarna i mitt pojkrum, och som desperat jag hade försökt få ett ishockeykort på, utan resultat. Jag vågade knappt titta åt hans håll, jag kände mig inte värdig. Det kändes så surrealistiskt att få sitta där och äta pizza, några meter från en OS- och Stanley Cup-hjälte. Jag var - tro't eller ej - väldigt försynt och ödmjuk som barn, så tanken på att gå fram och störa mitt i maten var otänkbar. Och efter en stund gick Peter och hans lunchsällskap (som jag har för mig var Salle) och safarit var slut.
Jag kände emellertid viss ånger efter detta. Visst, det var rätt att inte störa mitt i maten, men, det var trots allt min stora idol. Mina kompisar var så stolta över sina signerade tröjor, de hade minsann inte varit rädda för att få en signatur av sina hjältar. Var jag respektfull, eller bara en fegis?
Det gick ett par år, innan vi tog en tur upp till Övik igen och åt lunch på Mamma Mia på nytt. Inga ishockeyspelare i sikte denna gång, tills... Peter gled in. Det kändes helt overkligt, ungefär som att ödet hade gett mig en andra chans. Denna gång var han dessutom själv. Jag hade börjat högstadiet vid det här laget, och kände mig egentligen för gammal för att fråga efter autografer, och blotta tanken gjorde mig skamsen. Men till slut samlade jag mod. Jag tog en bunt reklamblad från Mamma Mia för att ha något att skriva på. De var väldigt tunna, men jag tänkte att om jag tog några stycken så skulle det ge tillräcklig styrsel på för att skriva på ändå.
Sedan lurpassade jag utanför (jag tror det var en boulle-bana på den tiden, men kan minnas fel), med pappa som paparazzi i närheten, för att föreviga detta magiska ögonblick. Och till slut kom Peter ut från Mamma Mia. Jag hade aldrig varit så nervös i hela mitt liv, pizzan höll nästan på att komma upp igen. Men med lite hjälp från pappa så samlade jag mod och vågade be om autograf och en idolbild.
Det är den enda autograf jag har bett om i hela livet, bortsett från när jag bad Greg Hetson signera min egentryckta Bad Religion-tröja i baren på en konsert i Lund 2004. Autografen och bilden i sig betyder inte speciellt mycket. De står i min bokhylla och påminner mig om en fin dag under min uppväxt. Men det som däremot än idag betyder väldigt mycket, var den enorma ödmjukhet Peter hade gentemot mig. Han stod snällt och tålmodigt och lät min pappa ta kort, och istället för att kladda sin autograf på min bunt med papper, gick han bort till ett bord och skrev lugnt sin autograf på blad efter blad...!
Om Peter istället hade fräst och sagt "Jag hinner inte, jag har bråttom", då hade jag istället kommer ihåg den där dagen med ångest och skämts över hur jag kunde vara så korkad.
Hans insats på det stora hela var såklart inte speciellt stor, men om man tar i beaktande att man blir påhoppad av folk hela dagarna, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, är det ändå beundransvärt att ha ett sådant tålamod. Och det förvandlade en helt vanligt sommardag under min uppväxt, till något jag kommer minnas med värme i resten av mitt liv. Jag kunde titta på min bild och min autograf under kvällar då jag hade fått hjärtat krossat av någon fjortisbrud, och finna tröst i det. Typ "Haha, jag dög inte åt dig, men en av världens bästa hockeyspelare lade minsann tid på mig!".
Jag tror att detta är någonting väldigt många missar. Många tänker nog "Om jag flyttar hem, då kommer alla kräva guld. Jag kan bara misslyckas. Och om jag spelar dåligt, så kommer fansen minnas det, snarare än när jag var som bäst". Men... om jag ber er att beskriva det första ni tänker på med Per Svartvadet... Skulle ni då berätta om hur det var han som värvade ihop laget som gjorde att vi åkte ur SHL och fick harva i HA i 7 år, eller skulle ni berätta om hemvändaren som fixade vårt efterlängtade guld?
Tänk hur extremt få personer i världen som har denna "makt". Att genom att spela en säsong i ett lag och skriva lite autografer, kan ge barn, ungdomar och även vuxna, minnen för livet. Upplevelser som hjälper oss ta igenom mobbing, skilsmässor, dödsfall... Det är rätt fantastiskt egentligen.
Där och då, när kroppen gör ont, man har småbarn att ta hand om och inte fått fira en normal jul eller haft en längre semester på 15 år, så är det förstås helt förståeligt att högsta prio kanske inte är att lämna familjen och spela i en sämre liga på andra sidan jorden. Men om man istället hade vänt på det, och frågat spelarna: "Du har 500 miljoner kronor på banken, du kommer inte behöva jobba mer i resten av livet... Om du spelar ett år i MoDo, så kommer du ge 10 000 barn ett minne för livet", så kanske de hade sett det på ett annat vis?
Pengar, tävlingsinstinkt, familjesituation i alla ära... men jag vill ändå tro att de flesta av oss brinner för att sprida hopp och glädje, även om vi inte tjänar på det själva alla gånger. Om jag fick välja mellan 100 miljoner på banken och vara en folkets hjälte tills den dag jag dör, eller 500 miljoner på banken och dö som en bortglömd miljonär, då hade trots allt valet varit enkelt...
Jag hoppas därför att en spelare som Hedman, som trots allt har ett väldigt stort MoDo-hjärta och inte har någonting mer att bevisa, kan känna att det finns någonting lockande i att sprida lite hopp och glädje i Övik innan han lägger skridskorna på hyllan. Jag vill ändå tro att när man ser tillbaka på sin karriär, så är det inte pengarna som är i fokus, utan de kvällar man fick folk att sjunga, dansa och vara glada.
Det här måste ju vara en sportchef som hela laget gillar? Han sätter sig alltså och kör ner Hållander trots att han själv inte planerat att åka ner. 16 timmar t o r. Som Hållander säger ”Han gjorde det för att han är snäll”.
Stort grattis! Ingen kan förneka att bytet Oskarshamn-Brynäs är en storvinst för SHL. Jag ser fram emot att få se Silfverberg på svensk mark igen. När SHL-lag tvärvänder i Allsvenskan kommer folk alltid peka på fallskärmen som en anledning, men det är framförallt så att ni hade något som både årets IKO och 2016 års Modo saknade: Ett gäng killar med äkta hjärta för klubben som vägrade att överge laget. Svensk hockey behöver mer av den varan.
Scrooge: ” Satt inte det fanskapet med i antingen situationsnämnds-fjollorna eller DN?”
Jag har svårt för att man kallar gamla Brynäs hjältar för fanskap. Sundlöv var en grym målvakt och hans första sejour som SC var en succé också. Däremot blev inte ”återandvändningen” under hans andra sejour något vidare.
Jag tycker han ändå ska behandlas med respekt, och uttryck som ”fanskap” gör inte det.
Smurfen: Var på plats i Saab Arena och det var magiskt på bortastå och även på sittplats för bortasupportrarna!! Sittplats stod upp mer eller mindre hela matchen och växelkörde ramsor med ståplats. Vi har världens bästa supportrar! Älskar hur vi dominerar även på bortaplan!! Modo i allas hjärtan!!♥️🤍💚
Mycket har säkert redan sagts, orkar inte scrolla igenom allt. Vill ändå delge ett par reflektioner. Nej det är inte OK att tappa 1pinne i denna match efter förstaperiodens dominans. Samtidigt är det en process (klyshigt), där vi behöver arbeta med att gå från att vara ett förlorande lag till ett vinnande lag. Detta sker inte över en natt. Det är trots allt en styrka att få med sig bonuspoängen i slutändan. Bra lag vinner trots dåligt spel. Brynäs blott andra match i hockeyallsvenskan, ge det lite tid. Vi har en lång väg att vandra, och mycket att lära för att bli ”Nya vinnande Brynäs IF”. Det sista detta laget behöver är gnäll och krisstämplar från oss supportar vid minsta möjliga motgång..
kulltorp: bra initiativ av ST. Och jag måste säga att jag känner stort förtroende för Kapanen, och det han gör för Timrå. Även Jokinen känns oerhört seriös! Frugan och jag köpte säsongskort, gick på 15000. Men det kommer det att vara värt! Nu gäller det bara att dom fyller upp dom vakanta platserna med kompetenta människor!
Rip Kirby: Har man varit borta härifrån större delen av vintern och kommer tillbaka lagom till slutspelet för att upptäcka att stämningen här inne är på HV-nivå. Vad är ni för dysterkvistar? Visst, lägstanivån har varit alldeles för låg den här säsongen, högstanivån har varit bra.
MEN, nu är det slutspel. Jag är tillräckligt gammal för att ha fått uppleva nästan alla år i division 1 norra, tillräckligt ung för att komma ihåg säsongen när vi förlorade 3 av 4 derbyn mot sundsvall i hockeyallsvenskan, tågade till kommunhuset med fackla i näven när det höll på att gå åt helvete på riktigt.
Gaska upp er nu för fan. "Den som ger upp nu kommer jag aldrig att förlåta"
Jag ska vara ärlig. Meddelande som dessa till en spelare tror jag ger noll och ingenting.
Skulle jag vara mottagare av något liknande i mitt arbetsliv skulle jag faktiskt bara bli förbannad. Att någon som inte känner mig personligen ska försöka sätta sig in i min situation och komma med påpekanden kring mina val i livet och vad jag borde välja och varför. En person som kanske inte vet på vilka grunder jag väljer att ta mitt beslut. Det är ju som att dumförklara mig (i detta fall spelaren) och påpeka uppenbara saker som att ens välbefinnande är det viktigaste.
Vem vet kanske Josh har tagit detta beslut på andra grunder än pengar, att han faktiskt tänker på sig själv och sin familj först och främst och när det dessutom är mycket pengar inblandat så blev det ett ännu självklarare val.
Om man nu ska ge sin syn till en spelare tror jag personligen att ett respektfullt "hejdå" utan att ifrågasätta ens val har mer effekt och kan få en att fundera på ifall man valt rätt. Att t.ex förklara att man är tacksam för de två säsonger han spelat hos oss, hur han varit en favorit på planen, tacka för att han var en bidragande orsak till att vi tog oss tillbaka till SHL igen samt att önska honom lycka till i sin fortsatta karriär och att han kommer bli ihågkommen och är välkommen tillbaka ifall han skulle önska det i framtiden.
Vilken sjukt osympatisk uppsyn coach Holmqvist har, jävligt dryg ton och står och försvarar en idiottackling med att han var nöjd med energin som skapades, spelar dessutom en medelmåtta som Grewe vartannat byte i slutet med ett enda syfte. Tackar vet jag Gälla, klassgubbe rakt igenom!
Äntligen på plats i Gävle efter 55 milatripp från Tjörn. Nu blir det tre nätter i Gävle med två finalmatcher i Monitorn. Nu jävlar tar vi dom rätt upp o ner bara!
Några dagar FÖRE löning Andra hemmamatchen i rad inom få dagar Match på en måndag Hockeyallsvensk decemberlunk Mot Kalmar
Också kommer det ändå hela 5613 som engagerar sig tillräckligt i Brynäs för att åka upp på matchen. Det är grymt BRA!!!!! Bra jobbat alla som stöttade BIF!!!!!
Varit på partnerfrukost med Timrå IK. Väldigt trevligt men det mest intressanta var kanske inslaget där Kimmo gav sin syn på resultat hittills, och framtida ambitioner. Kan sammanfatta lite:
•Eftersom serien är så jämn så ser han det som godkänt att vi endast har 2p upp till 2:a plats. •Inte nöjd med bortaspelet, något de jobbar på för att förbättra. •Har nu under uppehållet träffat varje enskild spelare som utvärderat sin egna insats och vad man kan förbättra. •Ingen fara med Eronen. Försiktighetsåtgärd att ta av honom mot Växjö. •Juolevi var en ren ekonomisk fråga. Att signa honom nu hade tvingat dem att göra sig av med någon befintlig spelare, och det var man inte villig att göra. Han betonade dock att det är läget -just nu-. Vilket gav mig uppfattningen att värvning längre fram är det öppet för. •Tycker att bägge målvakterna har några nivåer till, men som gammal målvakt själv medger han att de har haft ett par otacksamma matcher, med olyckliga mål där vi varit det dominerande laget. Han var dock väldigt trygg med att de kommer vässa till sitt spel. •Siktet är givetvis topp 6. Just nu har vi ett poängsnitt som vanligtvis räcker för en sån placering, men man har även ambitioner att öka poängsnittet. Betonade igen att komma tillbaka till förra säsongens bortaspel. Och att varje poäng i år kommer vara livsviktig.
Kimmo get en lugn, trygg bild. Han och Ante verkar ha tät och bra kontakt.
Sedan ställdes frågan om omsättningskravet. Laget är väl införstådd i vad som gäller, och det har man varit ett tag. Inte oroliga för att inte klara av detta, men det är väldigt små marginaler så det gäller att man följer budget och planerar sina ageranden. Kanske lite standardsvar men fick ingen uppfattning om att något ser riskabelt ut nu.
"Erik Gustafsson är inne på sin sjätte säsong i Luleå. Och fler blir det. Enligt uppgifter till Expressen är parterna nu överens med varandra om en fortsättning, och mycket pekar på att Gustafsson nu avslutar sin karriär i klubben."
Nu har jag hållit käften i över en vecka, av återigen konstanta hån/klankningar/konstateranden av Nubben.
Inte någonstans senaste veckan, så fort han kommit på tal, har jag sett NÅGON flika in hur jävla tacksamma vi ska vara för denna man. Som slitit som ett djur och mer eller mindre jobbat gratis under våra mörkaste stunder med hot om konkurs. Behöver jag påminna om att han la grunden för det lag vi har nu, och höll oss kvar?
Jag för köpa att denna fäbless existerar, att berätta hur glad man är att han inte är kvar i vår klubb. Tro mig, vem, VEM vet inte just nu att denna skilsmässa nog var för det bästa? När räcker det? Han är en av människorna som gjort att vi är där vi är just nu. Kan vi snälla bara nöja oss med att det var rätt i tiden att vi gick skilda vägar? Varför sparka på en klubbikon som redan ligger ner?
Bragd-Birger: Tecknen är tydliga. Argumenten börjar byggas på hög. Kan detta vara säsongen? Säsongen då stjärnorna står helt rätt?! Som vi har väntat på det här, ska drömmen bli sann? Ska vi äntligen få skåla i champagne och festa hela natten?
Jag pratar så klart om säsongen då OINK ÄNTLIGEN ska åka ur SHL!
Sitter och fascineras av poängprotokollet mot LHC. Målskyttar: Jacobsson, Woods, Södergran. Assist: Näsén, Ohlsson, Aagaard, Rundblad, Vigneault, Brickley. 8 av 9 är alltså killar som värvades till oss i allsvenskan, avsedda för allsvenskt spel. (Ja, dit räknar jag även återvändaren Big Sam).
Samma sak i den interna poängligan: Aagaard, Woods, Ranta, Dickinson, Näsén, Vigneault, Bernhardt. Topp 7 är våra allsvenska spelare + Ranta.
Med Rubins skadad var 6 av 7 spelande backar mot LHC samma killar som hade det kämpigt mot AIK i kvarten ifjol.
Man kan absolut sucka över att värvningar som Ruohomaa, O’regan, Walli och Hutsko inte gjort önskat avtryck. Men man kan också känna stolthet över att det gäng som i omgång 45 slår tabellfemman på bortaplan i princip är vårt allsvenska lag med en ännu bättre målvakt.
Måste bara ta tillfället i akt och berömma en person i vår förening som jag tycker förtjänar lite kärlek, nämligen Johan Alcén. Mycket kan man tycka om denna herre och hur han rekryterades. Allt har inte varit guld och gröna skogar. Men helt ärligt, Jack Kopacka! Var det någon som ens kunde drömma om att han skulle vara såhär bra? Detta är Alcéns värvning helt och fullt. Ingen Manner eller kompisvärvning, utan ren och skär scouting och fingertoppskänsla från Alcén sida. Tycker det är på sin plats att hylla Alcén för denna rekrytering. En spelartyp vi saknat och som vi förhoppningsvis kommer få njuta av i Brynäströjan många år framöver!
Fin match! Kul att det finns såna här känslor i Västernorrland igen.
Varit på den värsta begravningen jag kan föreställa mig idag. Ödmjuk inför det mesta, men hockeysäsongen 23/24 blir nog den viktigaste i mitt liv! Framförallt för att kärleken till Timrå möjliggjort så fina och värdefulla relationer med människor jag aldrig annars träffat. En familjekänsla man knappt kan beskriva med ord.
Inte ens en vecka kvar. Nu kör vi ❤️🤍 Glöm aldrig att ni är älskade personer. Känslomässig rant out!
Nytillskott till modofamiljen! Idag föddes våran Theodor ❤️ han har inget val trotts att jag bor i Örebro så måste han bli modoit, det enda rätta! Råkade bli fel tråd och jag suger på HS så vet inte om jag kan ändra i efterhand.
Jösses. Löven åker på en 5-0 förlust mot Västervik alltså. Hade Brynäs åkt på en sådan förlust så hade hälften i detta forum knappt överlevt. Ganska nyttigt för många härinne att se att även andra topplag åker på rejäla plumpar i protokollet. Kom ihåg det nästa gång innan ni lägger er ner och dör vid kommande bottennapp, för de kommer att komma! Ni vet vilka ni är..
Janne G: Era supportrar såg till att matchen pausades med otillåten pyroteknik när Brynäs höll på att spela ut er totalt. Kanske inte rätt läge att prata om osportslighet?
AB har kartlagt kommundopingen i SHL. Föga förvånande toppar Modo och Växjö med bred marginal. Modo håvar in ca 16 millar årligen, motsvarande siffra i Timrå är 875000. Lag som Frölunda och Malmö får nada
Det är lättsamt att slå sig för bröstet hos länsgrannen för sin fina ekonomi under de premisserna
mikenomad: Har hört lite smaskiga rykten att en riktigt bra back med NHL/AHL rutin är på väg in. Vågar inte gå ut med mer info än men hoppas det stämmer! Behövs verkligen.
sammanfattning från 60 minuter modo på aftonbladet
realistiska värvningar enligt ros norlinder, tufte (finns inget rykte bakom detta utan ros resonemang är att hinken värvar en spelare från eagles varje säsong)
drömvärvningar: jesper olofsson och HAHA, oliver ekman larsson, nej.
hinken gästar: modo är inte klara, men hans nervositet har gått från 10 till 7 senaste dagarna
underlättar när han och potentiella värvningar vet (med reservation för den där minimaliska chanser) att det blir shl
tycker att vi började säsongen bra, sen tuff svacka, dom hade väntat sig svacka men inte så stor.
hinken är mest nöjd med värvningen av lassi lehtinen, men han är nöjd med flera.
dickinson spelar inte med modo nästa säsong. modo kunde inte vara med ekonomiskt, josh öppnade väldigt bra för att han ville stanna, men det blev dålig timing, modo förlorade så mycket under perioden där detta hände (januari) och - som jag tolkar det - josh bestämde sig då
kommer inte att få pengarna man givit till brynäs denna säsong i budgeten nästa säsong av olika anledningar. befintliga kontrakt kommer att öka i kostnad kommande säsong.
kommer värva för dom två första femmorna framför allt.
mattias norlinder: en spelare modo jättegärna vill ha hem, tränar med modo på sommaren, vill definitivt ha hem honom.
hinken hävdar att sampos rantas nhl-chanser är större idag än när han kom till modo, och kan bli samma sak för norlinder om han vänder hem. hinken pratade med norlinder i mitten av februari, hans rådgivare häromdagen.
jesper olofsson: modo har ett stort intresse, beprövad målskytt, klart som tusan han är jätteintressant för modo. modo är i samma situation som norlinder, vill gärna ha hem honom, han vet vad modo känner gällande honom. det har inte varit konkret med kontrakt (rak fråga från abris) men hinken har koll på vilken lönenivå han ligger på. hinken tycker att dom har haft en bra dialog och jesper är en fantastisk människa. modo kommer göra allt i deras makt.
fredrik olofsson: finns ingen dialog mellan honom och modo, en drömvärvning. han har spelat i nhl hela säsongen fram tills en vecka sen, hinken tror inte han vill släcka drömmen redan. hinken har inte fått för sig att han vill flytta till sverige.
ros tar upp ett gäng eaglesspelare som hinken svarar på: finns en hel del shl-kompatibla spelare i colorados organisation, vi får se var vi hamnar där.
centersidan: två centrar ska in i första hand. center ett och center två. tittar brett, inte bara nordamerika. har inget emot att hitta en finne eller något, bra hockeyspelare är modo intresserad av oavsett land.
hinken säger att det har stor inverkan om spelaren har varit i shl innan, då vet man vad som krävs för att klara av det.
angående tufte: svårt att värdera om han är snabb nog, han är inte på modos bord så hinken har inte tagit ställning till det. svårt med ahl, vissa är bra i ahl men dåliga utanför och tvärtom.
hinken räknar med 5-7 spelare in, där nånstans, närmare fem tror han.
brickley: vi får se var vi landar, har gjort en jättebra säsong, hade en liten svacka som hela laget, bra på slutet.
rubins: kanske spelar innan grundserien är över, hinken hoppas han kan spela redan denna vecka. för en liten dialog med agenten men hinken vill inte ha för bråttom, han vill utvärdera efter säsongen exakt vad han behöver och få svar från dom som gab har förfrågningar på innan.
om colorado-jobbet: hinken tycker det finns fördelar, han får tillgång till scoutrapporterna från hela organisationen, och han har lärt känna scouterna i organisationen. fördel sett till tiden han lägger ner, det ger mer än tiden han lägger på det.
var nära en spelare från colorados organisation i februari, inget namn, men nån som kört fast som colorado ville ha igång.
lucas petterssons framtid: hoppas att han ska banka på dörren och komma in i spela, ska träna med a-laget i sommar, gå på is med a-laget i augusti, det viktigaste är att han spelar hockey hela tiden, oavsett om han spelar med a-laget så kommer han få spela mycket juniorhockey också. blir inget bättre av att spela 6-12 minuter i shl utan behöver isåfall varva med mycket istid i junior. hinken har höga förhoppningar. hinken tippar sen förstarunda tidig andrarunda i draften.
hinken är inte rädd för att sampo skulle lämna för nhl även om chansen finns, men vill att det ska vara den utveckling man får i modo, att man går från modo till nhl.
drömvärvning: victor hedman. han tror dock inte att victor kommer hem. behöver inte prata om honom som spelare men som person, han är ett fullblodsproffs, hade varit guld värd för modos yngre och mindre rutinerade spelare. en spelare som kan sätta en standard. hinken säger att dom inte har någon dialog om det utan det är mer en monolog från hinkens sida som tjatar på honom att komma hem, men victor har inte direkt öppnat för det
hinken såg hv-matchen på tv pga vidskeplighet, han har aldrig varit nervös på det där sättet men det började mot djurgården i fjol, har modo vunnit har han samma tröja på sig på matcherna, han har varit med på nån roadtrip och modo spelar dåligt, då följer han inte med nästa gång... smågrejer, löjliga, men det har blivit värre senaste året. ifjol tog han alltid samma promenad, samma runda, samma tid under slutspelet. dock inte samma runda nu.
---
har skrivit medan jag lyssnat så det kanske är otroligt osammanhängande
Det finaste ikväll var nog efter slutsignalen i omklädningsrummet, där Blomman vägrade ta av sig matchtröjan. Var det sista matchen tro? Kommer alltid älska Blomman, en sann ledare och ambassadör för Brynäs IF ❤️
Den story jag gillar mest den här säsongen är Kinnvalls stora revansch. Snacka om klokt beslut att stanna med Brynäs i HA och försöka hålla sig skadefri och bygga upp, vad som måste ha varit, ett rätt sargat självförtroende. Vi har inte haft en sån här pålitlig offensiv pjäs på backen sedan Gunderson i min mening.
Han inledde lite halvdant första matcherna tycker jag, men har ju därefter varit seriens bästa back såhär långt (i mina ögon) och varit fullständigt dominant i bra många matcher nu. Det verkligen lyser om honom och jag gläds så oerhört att han fått vara skadefri (peppar, peppar) och kunnat visa vad han verkligen kan.
Såklart ska han vara en klassback i HA, men man har kunnat ana ett stukat självförtroende sedan den där säsongen i HV när han halvt dominerade SHL. Förhoppningsvis kan han ta med sig det här in i nästa säsongs tänkta SHL-spel och vara bra där också. Han är verkligen en kille att bygga runt framöver och jag hoppas att han inte får för sig att tjäna pengar i Schweiz de kommande åren.
SaggeBoy: "Äntligen!! Lycka till lindbäck i knatte ligan!!! =) du kanske har chans där"
Höj dig för fan. Oavsett vad man tycker om Lindbäcks insatser på isen måste man kunna vara stor nog och tacka för den här tiden och se framåt.
Lindbäck är precis som du och jag en Brynäsare sedan barnsben, dvs en av oss. I mitt Brynäs tar vi hand om varandra och vill alla väl. Oavsett om man hatar målvakten Anders Lindbäck bör man kunna fatta att människan Anders Lindbäck också finns där och säkert mår piss idag, när han fått packa sina saker och lämna klubben i sitt hjärta.
Nej, jag mår piss idag rent känslomässigt. Det är smärtsamt uppenbart att han inte håller som elitmålvakt längre, men lik förbannat gör det ont när en av våra egna går ett sånt här öde till mötes.
Blake: När det gäller Sedinarna så handlar det snarare om att de under nästan hela sina karriärer pratade om att de skulle komma hem till MoDo "innan de hunnit bli för gamla". Det finns säkerligen en rad faktorer som gjorde att de ... | #Läs mer ·
· 
· 
· 
· 
· 
· 
img4911.jpeg
img0772.jpeg
img20230911171746.jpg
img1592.jpeg
img0752_0.jpeg
fvnwcuhxsbyrzyv.jpg
fbimg1694676284491_6.jpg
Vet inte vilken bok jag skall skriva i men nu har jag fått ett nytt jobb from i höst samt att jag idag skrivit på ett avtal inför sommaren inom handikappomsorgen i Borlänge Kommun på heltid, livet har vänt efter sjukskrivning, tabletter och fan och hans moster
Nu mår man bra igen.
Trevlig kväll allihopa
Hoppas vi ses nästa år igen i SHL
Kram på er från Mattias