Salcin: Jag kan inte nog uttrycka hur jag avundas dig! Själv sitter jag nere på södra Öland, mitt på Alvaret i en kåk med inga grannar på många kilometer och en utsikt som sträcker sig över hela horisonten - som mest >10 km. Där, på min egen byggda jättealtan gick jag ut och vrålade ut min glädje efter kvällens insats av laget i vårt hjärta.
Och här nere blir jag åtminstone de 4-5 första matcherna. Visst funderar jag på möjligheterna att bänka mig i Luleå¨eller i KLarlstad för de eventuella sista matcherna men jag vet inte.
Men jag vet djupt i mitt hjärta vad du talar om.
Vad jag vet är ändå hur det skulle kännas att vara hemma i Luleå inför en smeifinalmatch mot Warulfven. Att sitta uppe i stan och förbereda sig under eftermiddagen med likasinnande över en öl eller två, att diskutera den kommande matchen, att lägga ut sitt hjärta naket och öppet och hoppas på ett liv efter detta. Att vandra mot matchen över Mjölkuddsbron, att se över staden åt alla håll och veta härifrån är jag, detta är jag, varenda sten och varenda tuva har jag vuxit upp till; nu är det vi mot dom.
Och att komma in i Delfinen och veta... jag har besökt kyrkor, tempel och liknande över hela världen och jag vet vilken känsla man bär med sig... den känslan har du på söndag, Niclas, och den delar jag med dig även om jag inte finns med men jag är lycklig att du är.
Från södra Alvaret är jag - som alla utsocknes lulebor i förskingringen - med er alla som kan vara i Delfinen på södag.
Må allt gott följa er. Och OSS :-)
GILLA HOCKEYSNACK
MOBILT
· 
