Luleå HF

Daddeh: Det man undrar är hur det fungerar i ledningen nu. Formellt bestämmer ju Skuggan men de flesta av oss önskar ju att Bulan har ett rejält ord med i laget.

Kommande säsong känns osäker. Kan det gå bra (vi blir ett mittenlag)? Eller dåligt (vi har streck ovanför)?

Det man inte behöver undra om är hur det står till i Apboken.

Där står det som vanligt illa till.

På 60- och 70-talet genomfördes kommunala sammanslagningar över landet som fick underliga följder. Bland annat blev den lilla skithålan Skellefteå Norrlands största stad, såväl till yta som till invånarantal. En massa icke Skellefteåbor blev trots protester över en natt Skellefteåbor, stackarna. Skulle de känt till att de så småningom skulle bli av med julgranar och all annan kommunal service, för att fylla en enskild apkassa hade de protesterat så starkt att det aldrig blivit någon sammanslagning.

Men med all denna plats och folk att rekrytera folk till Apan och hända att de var Skelleftebor, och dessutom alla stölder av talanger från södra Västerbotten och Norrbotten, stölder som senare lanserades som sprungna ur "egna led" räcker det inte ens längre. Apropos inget; kolla gärna upp Apans hemsida - där har de eliminerat all information om spelarna som visar var de kommer ifrån, igen-kligen, alla presenteras som apor ur egna led, det är för pinsamt.

Men som sagt. Inte ens det räcker. Där vanvettet härjar och banjomusiken flödar är de spritt språngande apmonstren värre än någonsin och lögnerna hoppar som sparvar ur deras svarttungade käftar.

Hatbrottslingen: Niklas Bäckström är en Apspelare, Glud, Glud, Glud!

Sidekicken: Niklas Hjalmarsson och Dennis Everberg (båda tillhörde Luleå Hockey innan de gick till NHL) har aldrig hört talas om Luleå Hockey!

Man ser framför sig hur de båda galningarna - t o m så galna att de sparkats ut ur Apschtaan - besöker sin hembygd med illa skadade fallfärdiga hus där trasiga fönster täckts av ditspikad masonit och där gårdarna är belamrade av rostiga bilvrak från alla tider. På gården sitter oduschade individer i smutsiga kläder och ser ut på sådant sätt att en besökare från civiliserade trakter skulle undra om det är människor eller apor han ser; dock imponerad av den banjomusik som spelas av tandlösa glin med ansikten härjade av medfödd syfilis. Eftersom ingen längre har den tekniska färdigheten bränna skogsstjärna får de nöja sig med att dricka mäsk, baserad på socker, brödjäst och förorenad vatten. Flaskan går från mun till mun och om ett tag kommer hatbrottslingen eller sidekicken att upptäcka lystna blickar kastade på dem från deras syrra och faster; det är ju samma person, så valet blir lätt i denna inavelsbygd som varit så isolerad under seklen att här finns inga tremänningar; samtliga är som längst kusiner med varandra och vanligen närmare släkt än så.