Dragan 2k: Innan jag svarar måste jag informera om att jag objektivt sett är en av de mest subjektiva bedömare man hört talas om.
Min uppfattning om domare säger antagligen det mesta. Lule vann = domaren var bra Lule förlorade = domaren var dålig
Typ.
Så vad det gäller minutersutvisningarna, skulle jag kanske ha tagit vilka som helst, kanske hellre femminuters, om det talade för min sak, siffermässigt.
Ta en sak som Holms tre 20-minuters. Håller med om att det visar att han är en buse. Sedan har vi det faktum att Bulan Nerglund också har tre tjugominuters. men i Bulans fall visar det ju att folk bråkat så mycket på honom att han blivit tvungen att försvara sig på tjugominutersnivår, juh.
Men visst håller jag med dig om de förra finalerna oss emellan. Och sällan är hockey så riktig och så ljuvlig att skåda som när det går tufft till. Men det gäller om det är två riktigt bra lag som ger varenda kilo muskler i närkamper. Då får det gärna vara på, och strax över gränsen, och med en domare som förstår att hålla riktig och rättvis nivå...kan det bli härligare?
Sådana matcher utan närkontakt med 3-4 utvisningar över hela matchen är sällan spännande att se, för mycket allstar över det hela. Om det nu inte står och väger riktigt jämnt och ovisst.
Det som ändå är allra tristast är fula matcher som inte är tuffa som följd av fysisk hockey mellan två skickliga lag. Utan som följd av att ett riktigt mycket sämre lag kör med klubbor runt halsar och huvuden och skridskor, och drag i armar och tröjor och...isch, så trist det blir. Lyckas sådant skitspel, får de de skickligare motståndarna ur humör, varpå de ger igen. Och är det sedan fega domare, tar de dubbelutvisningar hela tiden.
Möter man ett skridsko- och spelskickligare lag med tunga tacklingar kan det bli kul hockey. tekniken mot fysiken, visst - det är kul att se, vilka som än drar längsta strået.
Men Korven ogillar vi sedan mitten av nittiotalet, ungefär. Då hände det år efter år att vi mötte korvarnaborta i leksand i någon av de sista matcherna i serien. Leksand borta är en av de lättaste uppgifter vi i lule har. Har väl tagit typ 70% av poängen där under åren. Men varje gång lyckades krovarna justera någon av våra nyckelspelare inför slutspelet, så att denne fick ta tidig sommarsemester. Inför slutspel där vi ansåg oss ha bra chans, men tappade mycket varje gång för korvarnas idiotier. Och poängen var den att korvarna inte hade något att lira för, de var som regel på G till ingenmansland, plats 9-10.
Och nu i år, ja du har väl sett? Utvisningarna duggar i korvarnas matcher så att domaren sliter ut en pipa per period.
Det där surret om glad daladans finner inte någon förståelse utanför sydbotten...
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Min uppfattning om domare säger antagligen det mesta.
Lule vann = domaren var bra
Lule förlorade = domaren var dålig
Typ.
Så vad det gäller minutersutvisningarna, skulle jag kanske ha tagit vilka som helst, kanske hellre femminuters, om det talade för min sak, siffermässigt.
Ta en sak som Holms tre 20-minuters. Håller med om att det visar att han är en buse. Sedan har vi det faktum att Bulan Nerglund också har tre tjugominuters. men i Bulans fall visar det ju att folk bråkat så mycket på honom att han blivit tvungen att försvara sig på tjugominutersnivår, juh.
Men visst håller jag med dig om de förra finalerna oss emellan. Och sällan är hockey så riktig och så ljuvlig att skåda som när det går tufft till. Men det gäller om det är två riktigt bra lag som ger varenda kilo muskler i närkamper. Då får det gärna vara på, och strax över gränsen, och med en domare som förstår att hålla riktig och rättvis nivå...kan det bli härligare?
Sådana matcher utan närkontakt med 3-4 utvisningar över hela matchen är sällan spännande att se, för mycket allstar över det hela. Om det nu inte står och väger riktigt jämnt och ovisst.
Det som ändå är allra tristast är fula matcher som inte är tuffa som följd av fysisk hockey mellan två skickliga lag. Utan som följd av att ett riktigt mycket sämre lag kör med klubbor runt halsar och huvuden och skridskor, och drag i armar och tröjor och...isch, så trist det blir. Lyckas sådant skitspel, får de de skickligare motståndarna ur humör, varpå de ger igen. Och är det sedan fega domare, tar de dubbelutvisningar hela tiden.
Möter man ett skridsko- och spelskickligare lag med tunga tacklingar kan det bli kul hockey. tekniken mot fysiken, visst - det är kul att se, vilka som än drar längsta strået.
Men Korven ogillar vi sedan mitten av nittiotalet, ungefär. Då hände det år efter år att vi mötte korvarnaborta i leksand i någon av de sista matcherna i serien. Leksand borta är en av de lättaste uppgifter vi i lule har. Har väl tagit typ 70% av poängen där under åren. Men varje gång lyckades krovarna justera någon av våra nyckelspelare inför slutspelet, så att denne fick ta tidig sommarsemester. Inför slutspel där vi ansåg oss ha bra chans, men tappade mycket varje gång för korvarnas idiotier. Och poängen var den att korvarna inte hade något att lira för, de var som regel på G till ingenmansland, plats 9-10.
Och nu i år, ja du har väl sett? Utvisningarna duggar i korvarnas matcher så att domaren sliter ut en pipa per period.
Det där surret om glad daladans finner inte någon förståelse utanför sydbotten...