Luleå HF

Som utomstående har jag sällan känt ett så starkt obehag av andra lags matchserier som jag gör med just BIF-HV. Med MoDo färskt i minnet så kan det verkligen bli massdepression i utfallande lags bygd.

Med tanke på att Hockeyallsvenskans upplägg från och med nu, med sitt Elitserieinspirerade slutspel, är ju motsvarigheten att man måste vinna "guld" för att ta sig upp. Vi lulefans vet ju hur infernaliskt, rentav bibliskt svårt det är att ta sig hela vägen genom en serie och lyckas i slutspel. Så är det en helvetessits att åka ur med många klassiska lag som slåss med näbbar och klor för SHL. Fy fan säger jag bara. Ryser av bara tanken.

delphi: Jag håller med. Känner tacksamhet för att vi inte befinner oss där Pölsan och HV nu lider kval. Och känner tacksamhet för att vi har Skuggan, Bulan och de andra ledarna som en garanti mot att vi skulle drabbas som de drabbats.

Intensiv hockeyperiod nu med matcher av olika slag varje dag:

Det sociala SM-slutspelet mellan Warulfven-Malmoe respektive HK Arslet-Djurgårn är över idag eller senast i morgon. Timrå kan ha tagit sig till finalserie för en plats i SHL redan i övermorgon, Ölen eller Bofors något senare. Bottenkvalet Pölsan-HV tar längre tid. Ettans kval mot allsvenskan rullar på och jättefavoriten Boden torskade nyss mot lilla Mariestad. Läjkers och Röglet inleder sina kvartsfinaler om tre dagar.

Mycket som händer alltså.

Innan den allra viktigaste matchserien inleds om fyra dagar med matchen Apan-Luleå.

Värmer vi upp med dessa förrätter, all denna andra hockey i väntan på huvudanrättningen? Eller borde man spara sig, borde man ofölja de andra matcherna mer?

Det vete fan. Översatt till modernt hockeyspråk: Jag vet i fan.