LL: Projektledarskap är faaarligt. Samma med arbetsledare.
Har en kompis som bor vid en sjö. Jag och några kamrater hade bestämt oss för att bygga en brygga åt kompisen. För att vara hyggliga, trodde han. För att vi skulle kunna lägga i våra vindsurfingsbrädor utan att bli blöta, trodde vi.
Det sket sig, dock. Anledningen var den att vi alla tre räknat med att bli arbetsledare, och låta de andra två jobba. Uppvuxen med lule skärgård gjorde mig självskriven, menade jag, fast de andra ansåg sig ha lika tungt vägande skäl. Som material för att bygget skulle fungera hade vi inhandlat en back pilsner. Nu tog vi rast, för att förhandla i arbetsledarfrågan. En back senare hade vi nått lika bra resultat som ett nutida lulelag i jakt på att måla på Lallare.
Bryggan blev ogjord, men bryggaren blev lyckliggjord. Och fötterna fortsatta bli fuktiga när vi surfade. Dåligt. Men blev tvungen byta om från gå-och-stå-kläder bara för att gå till sjöss.
Faktiskt lyckades vi samsas nästa sommar vid en kompromiss: jag blev arbetsledar för Klas, som blev arbetsledare för Guran, som blev arbetsledare för mig. Den något mer komplicerade befälsordningen krävde två backar, för att bryggan skulle färdigställas, och resultatet kan inte påstås ha varit optimalt, för första höststormen tog underverket. Bryggan fick fri tid och flexade iväg...
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Har en kompis som bor vid en sjö. Jag och några kamrater hade bestämt oss för att bygga en brygga åt kompisen. För att vara hyggliga, trodde han. För att vi skulle kunna lägga i våra vindsurfingsbrädor utan att bli blöta, trodde vi.
Det sket sig, dock. Anledningen var den att vi alla tre räknat med att bli arbetsledare, och låta de andra två jobba. Uppvuxen med lule skärgård gjorde mig självskriven, menade jag, fast de andra ansåg sig ha lika tungt vägande skäl. Som material för att bygget skulle fungera hade vi inhandlat en back pilsner. Nu tog vi rast, för att förhandla i arbetsledarfrågan. En back senare hade vi nått lika bra resultat som ett nutida lulelag i jakt på att måla på Lallare.
Bryggan blev ogjord, men bryggaren blev lyckliggjord. Och fötterna fortsatta bli fuktiga när vi surfade. Dåligt. Men blev tvungen byta om från gå-och-stå-kläder bara för att gå till sjöss.
Faktiskt lyckades vi samsas nästa sommar vid en kompromiss: jag blev arbetsledar för Klas, som blev arbetsledare för Guran, som blev arbetsledare för mig. Den något mer komplicerade befälsordningen krävde två backar, för att bryggan skulle färdigställas, och resultatet kan inte påstås ha varit optimalt, för första höststormen tog underverket. Bryggan fick fri tid och flexade iväg...