Peja: Vi får nog facit genom att kolla stats i form av skott på mål:
Match 1: Pölsan vinner med 43-27 Match 2: Pölsan vinner med 32-24 Match 3: Pölsan vinner med 29-22 Match 4: Pölsan vinner med 23-18 Match 5: Pölsan vinner med 34-21 Match 6: Pölsan vinner med 27-19
Sammanlagt: Pölsan vinner med 188-131. I snitt med 31-22 per match.
Det lag som skjuter flest skott vinner oftare matcherna. Konstigt nog blev det inte så, eftersom Luleås skotteffektivitet var onormalt hög. Onormalt innebär nog att det var tur, bara. Egentligen var det nog Pölsan som vann finalen, det har vi ju hårda satsestetiska data på.
Jag har ju en lite annan syn på det där. Tycker att er vakt Källgren var ganska bra och tog det han skulle inledningsvis. Men de flesta mål som Luleå gjorde var sådana som få eller inga vakter räddat: efter direktskott från 1-2 meter, efter att ha varit skymd, efter snabb cross till andra sidan.
Sedan hittade ni på att kasta in lånet Tuohimaa, och sedan valde ni Persson, som nog var den sämste av era tre experiment; släppte t.o.m. in skott från distans som han såg hela tiden.
Ert uteförsvar höll inte måttet och er Källgren hade ingen chans att göra något åt detta. Skulle Markan ha räddat fler skott än de Källgren räddade? Ja, antagligen, men inte många. Pölsan släppte inte in så många mål under grundserien men utan att veta gissar jag att det framför allt berodde på att anfall är bästa försvar och ni hade mycket puck i motståndarnas zon. Dessutom förstås med stabilitet i försvaret när Bertilsson var med.
Att ni vann skottsiffrorna i varje match säger ingenting när man såg matcherna och kände sig inte speciellt orolig. För när Luleå under säsongen spelat ihop spelet utan puck framstod våra sämsta backar som giganter - de behövde bara göra sitt jobb och visste att övriga backar OCH forwards gjorde sitt jobb - med följd att de flesta av Pölsans skott var tämligen meningslösa.
Ert försvar bestod bara av att backa ner till blå och ställa upp i ett styrspel som var modernt för 30-40 år sedan. När det inte räckte till, var ni rätt kassa att försvara er. Ni hade ju t.o.m. innan ni mötte Luleå usla siffror i boxplay, utvisande att när motståndarna väl etablerade spel i er zon blev det allmän villervalla. Höll ni era positioner, hade ni forwards som jobbade hårt att hålla motståndare från farliga skottlägen, offrade de sig att gå i skottlinje, att markera bort andra spelare från pass, rensade ni motståndare från skymningar och styrningar? Nej. Och när ni kom med det där mot Luleås skickliga forwards blev ni obönhörligen avslöjade. När ert försvar inte dög till kunde ni inte få utelaget att börja fungera utan puck, utan hade bara styrspelet att komma med; de kunde inte som Luleås försvar hålla spelarna utanför slottet och de kunde inte heller som andra lag köra med 6 reservmålvakter som bildade ogenomtränglig gröt i eget målvaktsområde.
Då började ni tombola med målvakter och det bara försämrade för er.
Ert uteförsvar dög inte när de mötte skickliga motståndare. Det var den avgörande skillnaden, även om ni inte vill skåda sanningen utan hellre utser målvakten till skampåle.
Detsamma gäller ju ert anfallsspel. När ni mötte ett fungerande försvar där alla utespelare inklusive forwards gjorde sitt jobb hade ni inte mycket att komma med.
Och det är hela saken.
Pölsan kom från allsvenskan till SHL och genom ett suveränt arbete av er sportchef fick ni ihop ett lag som fungerade utmärkt redan från början med den enkla styrspelshockey er tränare körde på med: enkel för alla spelare att förstå sig på och mycket väl fungerande när motståndarna inte var på hög nivå.
Luleå fyllde på med ett gäng stjärnforwards på svensk-europeisk toppnivå och den egentliga frågan under säsongen handlade om de skulle kunna lära sig att lira Bulanhockey utan puck. Det tog sin tid, men i slutet av serien hade spelet satt sig och laget fungerade som det skulle.
Ni lyckades också ta er till final men väl där mötte ni ett lag som var på en nivå ni inte kunde rå på. Ni kan räkna stats på enskilda spelare som Ward och Allard, men allvarligt talat var det laget med den moderna Bulanhockeyn som tämligen enkelt utmanövrerade ett gammaldags styrspel.
Vår tränares hockey krossade er tränares hockey och det var den största skillnaden mellan lagen. Hade vi bytt tränare för säsongen skulle ni vara mästare idag.
Men ni kan ju kolla in skottsiffrorna och få det till att egentligen var ni hemskt mycket bästigast och hade vi inte haft onormal tur med skotteffektivitet skulle ni spöat oss enkelt.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Match 1: Pölsan vinner med 43-27
Match 2: Pölsan vinner med 32-24
Match 3: Pölsan vinner med 29-22
Match 4: Pölsan vinner med 23-18
Match 5: Pölsan vinner med 34-21
Match 6: Pölsan vinner med 27-19
Sammanlagt: Pölsan vinner med 188-131. I snitt med 31-22 per match.
Det lag som skjuter flest skott vinner oftare matcherna. Konstigt nog blev det inte så, eftersom Luleås skotteffektivitet var onormalt hög. Onormalt innebär nog att det var tur, bara. Egentligen var det nog Pölsan som vann finalen, det har vi ju hårda satsestetiska data på.
Jag har ju en lite annan syn på det där. Tycker att er vakt Källgren var ganska bra och tog det han skulle inledningsvis. Men de flesta mål som Luleå gjorde var sådana som få eller inga vakter räddat: efter direktskott från 1-2 meter, efter att ha varit skymd, efter snabb cross till andra sidan.
Sedan hittade ni på att kasta in lånet Tuohimaa, och sedan valde ni Persson, som nog var den sämste av era tre experiment; släppte t.o.m. in skott från distans som han såg hela tiden.
Ert uteförsvar höll inte måttet och er Källgren hade ingen chans att göra något åt detta. Skulle Markan ha räddat fler skott än de Källgren räddade? Ja, antagligen, men inte många. Pölsan släppte inte in så många mål under grundserien men utan att veta gissar jag att det framför allt berodde på att anfall är bästa försvar och ni hade mycket puck i motståndarnas zon. Dessutom förstås med stabilitet i försvaret när Bertilsson var med.
Att ni vann skottsiffrorna i varje match säger ingenting när man såg matcherna och kände sig inte speciellt orolig. För när Luleå under säsongen spelat ihop spelet utan puck framstod våra sämsta backar som giganter - de behövde bara göra sitt jobb och visste att övriga backar OCH forwards gjorde sitt jobb - med följd att de flesta av Pölsans skott var tämligen meningslösa.
Ert försvar bestod bara av att backa ner till blå och ställa upp i ett styrspel som var modernt för 30-40 år sedan. När det inte räckte till, var ni rätt kassa att försvara er. Ni hade ju t.o.m. innan ni mötte Luleå usla siffror i boxplay, utvisande att när motståndarna väl etablerade spel i er zon blev det allmän villervalla. Höll ni era positioner, hade ni forwards som jobbade hårt att hålla motståndare från farliga skottlägen, offrade de sig att gå i skottlinje, att markera bort andra spelare från pass, rensade ni motståndare från skymningar och styrningar? Nej. Och när ni kom med det där mot Luleås skickliga forwards blev ni obönhörligen avslöjade. När ert försvar inte dög till kunde ni inte få utelaget att börja fungera utan puck, utan hade bara styrspelet att komma med; de kunde inte som Luleås försvar hålla spelarna utanför slottet och de kunde inte heller som andra lag köra med 6 reservmålvakter som bildade ogenomtränglig gröt i eget målvaktsområde.
Då började ni tombola med målvakter och det bara försämrade för er.
Ert uteförsvar dög inte när de mötte skickliga motståndare. Det var den avgörande skillnaden, även om ni inte vill skåda sanningen utan hellre utser målvakten till skampåle.
Detsamma gäller ju ert anfallsspel. När ni mötte ett fungerande försvar där alla utespelare inklusive forwards gjorde sitt jobb hade ni inte mycket att komma med.
Och det är hela saken.
Pölsan kom från allsvenskan till SHL och genom ett suveränt arbete av er sportchef fick ni ihop ett lag som fungerade utmärkt redan från början med den enkla styrspelshockey er tränare körde på med: enkel för alla spelare att förstå sig på och mycket väl fungerande när motståndarna inte var på hög nivå.
Luleå fyllde på med ett gäng stjärnforwards på svensk-europeisk toppnivå och den egentliga frågan under säsongen handlade om de skulle kunna lära sig att lira Bulanhockey utan puck. Det tog sin tid, men i slutet av serien hade spelet satt sig och laget fungerade som det skulle.
Ni lyckades också ta er till final men väl där mötte ni ett lag som var på en nivå ni inte kunde rå på. Ni kan räkna stats på enskilda spelare som Ward och Allard, men allvarligt talat var det laget med den moderna Bulanhockeyn som tämligen enkelt utmanövrerade ett gammaldags styrspel.
Vår tränares hockey krossade er tränares hockey och det var den största skillnaden mellan lagen. Hade vi bytt tränare för säsongen skulle ni vara mästare idag.
Men ni kan ju kolla in skottsiffrorna och få det till att egentligen var ni hemskt mycket bästigast och hade vi inte haft onormal tur med skotteffektivitet skulle ni spöat oss enkelt.