Jag vet inte hur länge man orkar. Jag kommer alltid ha ett MoDo-hjärta men helt seriöst, nu börjar jag tappa både lust och engagemang. De senaste åtta åren har bara varit en plåga. En gång i tiden så höll man på ett lag som var Sveriges (och i viss mån världens) talangfabrik. Även om det ”bara” skördade ett SM-guld i modern tid så fanns ändå en kämpaglöd (kempaglöd) och en fartfylld och spelglad hockey. Hur gör ni andra för att hålla modet uppe? Fram till de matcherna mot Södertälje och Pantern hade jag ett strimma hopp. Nu känns det som att det kanske bara att inse faktum. Det blir aldrig mer ett svenskt topplag i ishockey i Örnsköldsvik. Man kanske ska inrikta sig på juniorhockey och bli ett farmarlag till Skellefteå/Timrå/Björklöven? Synd på så fin arena, men vafan man kanske måste se sanningen i det berömda vitögat? Hur tänker ni?
· 
